30 december 2006


Det nya året är utrustat med en egen ikonografi, egen bildvärld. Här från förr. En finklädd barnsjöman där gränsen mellan manligt och kvinnligt ännu är oklar. Den röda rosetten runt livet signalerar kärlek, de fina kläderna fest och högtid. Vem är personen på bilden? Är det avsändaren? Mottagaren? Eller rent av det nya året?
Det finns bilder där det nya året är avbildat som ett spädbarn och en gammal skäggig Fader Tid har gjort sitt för detta år och ger sig iväg i bakgrunden. Ibland är det nya året sammanblandat med Jesusbarnet, sittande på strå med en Betlehemsstjärna ovanför sig. Det händer att barnet hör samman med ett timglas - tiden är ännu inte utmätt för det nya året.
Barnet bär i sin famn en segelbåt, ett skepp som kan segla ut på tidens hav mot nya dagar och därmed nya kontinenter och stränder. Kan man bättre illustrera insikten om att man inför det nya har, ja rent bokstavligt bär framtiden i sina händer?

Fortfarande är skeppet litet som en leksaksbåt men med tankens kraft kan det lilla bli ett stort skepp. Fartyget är blomsterprytt med rödaste rosor för att antyda att allt det som ska komma kan präglas av skönhet, av det som är vackert, och fyllas av väldoft. Men se, skeppet är ritat som en blomsterkorg. Där finns den lilla världen. Liten och begränsad innehåller den ändå växtkraft.

I handen håller vår unga vän ett förseglat och lackat brev. Det ännu inte öppnade brevet rymmer hemligheter. Man kan tänka sig att där finns något av det som ska hända nedtecknat. Någon är avsändare. Är det ödet, är det Gud eller är det en okänd välgörare och vän?

Än så länge är framtiden förankrad vid den 1 januari. Trossen tydlig till att börja med tycks försvinna. Förtöjningen är inte beständig. Snart ska årets första dag bli lämnad till det förflutna och bli akterseglad.

Viilken anhopning av symboler. De snubblar på varandra, de tävlar om uppmärksamhet och ändå smälter de samman till en enda önskan om en god och fin framtid. Flaggorna och hattens band fladdrar i vinden som kan ge fart och stöd under det nya året. Seglen används inte. Men de kan vecklas ut och fyllas med frisk vind.
Fågeln i bakgrunden är avbildad likt duvan i samband med det kristna dopet. Ser vi en av himlens många fåglar, en mås, en tärna eller har vi funnit en gudomlig symbol, ska Guds gode Ande vaka över vykortets mottagare? Som mycket annat i denna anhopning av symboler är budskapen mångdubbla och tvetydiga. I bakgrunden öppet hav, där finns outforskade möjligheter, där randas morgondagen. Trots det statiska i bilden, ett något stelt poserande barn, andas det också av uppbrott mot nya horisonter!

Detta tummade vykort sändes inför ett nyår för mer än hundra år sedan. Den som fick kortet kan ha tagit det som en enkel idyllisk bild. Men kortets många symboler kan ha tolkats och uttytts som en raffinerad välgångsönskan inför årsskiftet. Vilka många erbjudanden till ny start det nya året radar upp! Nu lämnas dessa vidare till Dig. De många symbolerna i denna nyårshälsning tillönskar, ja bär löftesrikt, hopp om ett GODT NYTT ÅR!

29 december 2006

Ett nytt år – 2007. Vi markerar övergången med ett firande – inte olikt ett födelsedagskalas. Vi repeterar varje år en eller flera fester som kan påminna oss om tidens gång. Sådana tidsmarkörer är födelsedagen, namnsdagen, eventuellt dopdagen och många av de andra återkommande högtidsdagarna. Vi bryter mönstret, stannar upp, träffar vänner och pratar om ditt och datt. Jag känner mig inte ett dugg annorlunda fastän jag fyllt år, kan en jubilar säga. Ni får gärna komma men håll inga tal om eller till mig, kan en annan säga. Tidens tand tuggar ju på oss lite här och där. Vad är det att påminnas om?

Nyårslöften häcklas gärna som onödiga. Att en gång om året lyfta fram föresatser är för sällan, blir för stunden eftersom de inte erbjuder metodisk uppföljning. Löften som att sluta röka, att äta nyttigt och sunt, att motionera mera - avgivna en sen natt när det ena året övergår till ett annat – blir snart till en släng av dåligt samvete över den egna bristen på karaktär.

För en kristen människa erbjuder dessa märkesdagar tillfällen att vara tacksam för det som varit, är och kommer. Och en möjlighet att påbörja en förändring, att göra upp med eller bryta med det som inte varit eller är av godo. Den dagliga omvändelsen och överlåtelsen kan hjälpa oss att hålla det vi lovat. Och vi får hjälp att möta våra felsteg, brister och tillkortakommanden. Vi bjuds att leva i förlåtelsen.

Kritiken kommer ofta – ni kan synda och bara börja om. Som om det vore en mekanisk lösning, en teknik för att kunna leva ansvarslöst. Omvändelse och bön om förlåtelse är ingen reflex, en automatisk räcka åtgärder med garanterad utgång. Hjärtats omvändelse och bot och bättring sker inte lättvindigt. Det är bön och arbete.

Min erfarenhet är denna: trots att vi är ofullkomliga slösar Gud sin nåd på oss utan att vi förtjänat det. Mitt i det som är svårt att bära eller uthärda i mitt eget liv, i mitt sätt att agera och vara får jag hjälp.

Det stödet har många inte velat veta av när de stängde dörren till sin egen tro. Nu bär de själva alla bördor och de avvisar nåden och förlåtelsen, de vill inte eller förmår inte ta emot hjälp från Gud. När det enda de behöver göra är att med uppriktigt hjärta räcka fram sin brist. Så kan de möta nåden.

Ett nytt år, det känns inte speciellt annorlunda, men ändå en ny möjlighet, en ny början…

26 december 2006

I december fick ungdomskören OPQ, i England kallad Olaus Petri Chamber Choir, uppdraget att åka till London för att med sin dirigent och körledare, Ulf Samuelsson, delta i det årliga Luciafirandet. En svensk kör utväljs vart år och får delta i arrangemangen som Ulrika Eleonora svenska församling ansvarar för. Deras välvilja och välkomnande gjorde besöket till en högtid. Detta år firades Lucia tillsammans med den romersk katolska kyrkan i Westminster Cathedral.

Fredagen den 15 december framträdde ungdomskören för Örebro inför 2000 betalande i den storslagna kyrkan. Man betalar inte för en konsert i vanlig ordning utan faktiskt för en Luciagudstjänst. De dyraste biljetterna gick för över 30 pund. Men även om pengarna som bekostar en del av Svenska församlingens verksamhet behövs, betonades inte den delen av arrangemanget. Nu blev det en sånggudstjänst med oanade kvaliteter – det berodde dels på de mycket duktiga svenska sångarna och dels på katedralens egen kör bestående av fantastiskt skickliga och skönsjungande gossar och vuxna män.

Själva Luciafirandet genomfördes tillsammans med kören från den svenska församlingen i London. Det blev storslaget och gripande. Mottagandet var fantastiskt. Den ekumeniska öppenheten var slående och värmen och uppskattningen gick inte att ta miste på. Att det berodde på den svenska församlingen i London och de utomordentliga relationer den byggt upp gick inte att ta miste på – men välkomnandet inneslöt alla oss andra närvarande lutheraner.

OPQ gick in i procession med präster och biskopar och fick sjunga en egen avdelning. Därefter tågade de stillsamt ut. Något senare skred de förenade körerna in i olika gångar ledda av den ljuskrönta lucian. Den mäktiga katedralen vars väggar på många ställen beklätts med glänsande mosaik glimrade i dunklet. Men taket, som man ännu inte haft råd att pryda med mosaik stod som nattens mörka himmel över tågen av ljusbärare. Om det inte hade varit i en kyrka hade stunden nog kallats för magisk. Men ord som laddad, förtätad och skimrande kan användas.

I gudstjänsten framfördes olika hälsningar och biskop Lennart Koskinen predikade fyndigt och centralt. De tålmodiga sångarna med Lucia i spetsen stod under tiden snällt där med sina brinnande ljus. Kardinalen Murphy-O`Connor klev oannonserad fram och lovordade dels den avgående kyrkoherden Lennart Sjöström som efter många betydelsefulla och ekumeniskt viktiga år i London går i pension. Kardinalen välkomnade också Lucia, helgonet och martyren, som från den höga nord och från en annan och luthersk kyrka nu fick ny aktualitet. Han tackade även sångarna för deras fina insats.

Kören från Örebro sjöng också på en mottagning arrangerad av Svenska ambassaden och på Astra-Senecas huvudkontor. Även två Luciakonserter i Ulrika Eleonora svenska församling i London blev oerhört uppskattade. Efter en av dem klev en sångare från BBC fram och undrade var den här strålande kören höll till i London. Besvikelsen blev påtaglig när det framgick att den fanns i Örebro vilket ju förhindrade att man kunde rekrytera några av sångarna därifrån!

Så långt allt det fina. Men ungdomarna fick stå ut också. Avresa 03.00 natten mot torsdag i luciaveckan och hemkomst 02.00 fyra dagar senare. De sanitära förhållandena på lågprishotellet hade inte passerat svensk kontroll. Igenkorkade och översvämmande toaletter. Efter att man duschat måste man nog få en spruta mot någonting, som någon sa… Men vad uthärdar man inte för att nära Picadilly Cirkus?

Kammarkören OPQ har just gett ut en CD-skiva: Under höga valv. Man förstår när man lyssnar på den varför de unga sångarna blev så uppskattade och välkomnade åter till London. Tänkbart nytt engelskt namn på kören är TOPQ, Top Quality. Ett besök i Olaus Petri kyrka är inte fel – särskilt inte när OPQ öppnar spjällen.

25 december 2006

Människan kan inte leva utan berättelser!
Jag tänker inte på historier med tecknade ankor
som en gång om året får Sverige att stanna,
hur roligt det än kan vara med serier eller tecknad film
Nej, vi behöver berättelser
som erbjuder handlingsmönster
och ger oss bilder av ett sant och gott livet
hur det ser ut, vad det går ut på
berättelser om vårt ursprung
berättelser om vart vi är på väg
där tron och medkänslan
samspelar med förnuftet

Tomten var här först…
en replik ur julaftonens radioprogram
tomten var här först
men sen kom kristendomen

Och kristendomen vart tog den vägen?
Lever den inom fast skumt och fördolt,
håller den på att trängas ut
av en annan berättelse
en berättelse där jag och mitt blir viktigast
Gemenskapen, vi och vårt kommer långt bakefter
En berättelse om pengarnas välsignelse
för den som har och som har
förtur till glädjen att ge
En berättelse om lyckan i det materiella
Se på min framgång och lycka
Se den och avundas, se den och gräm dig
Se den och hylla mig!

Om tomten var här först
och kristendomen kom sen
Är tomten då på väg tillbaka?
Men det är ju inte samma tomte
Då var det ”di sma undar jordi”,
pysslingar och vättar,
väsen från den tid
då asagudarna härjade vilt och fritt

Den nya tomten rödklädd och fin
En alla goda gåvors givare
Tomten har åtminstone under en tid av året
tagit över Guds roll
Tomten har tempel över hela jorden
stora växande affärscentra -
som vi säkerligen kan ha stor nytta av
- men är det där vi finner livets mening?

Andra historier och övertygelser finns också
I den starkaste reser en Linné runt
och begriper naturen, systematiserar
och ordnar upp ett kaos av växter
Där finns Kopernikus och Galileo Galilei
som stuvar om i himlarymderna
och sätter solen på sin rätta plats
i vårt solsystem - Så håller det på
nobelpris efter nobelpris
Och Gagarin och Fuglesang far ut i rymden
för att lägga en liten del av pusslet

Den berättelsen handlar om
hur människan med sitt stora förnuft
och sin rationella förmåga
utforskar, tämjer och förstår
världen – ibland med sådan kraft
att alla andra berättelser får kämpa hårt för
att inte rämna, falla sönder
Tro, förnuft och vetenskap
ska hållas samman - inte i onödan
konfrontativt ställas mot varandra

Människan kan inte leva utan
berättelser, vi behöver berättelser
med handlingsmönster
och bilder av ett gott liv, vad det går ut på
berättelser om vårt ursprung
berättelser om vart vi är på väg
där tron och medkänslan samspelar med förnuftet

Så föds julnattens barn någonstans i en liten by
det är som om världens centrum för ett ögonblick
hade hamnat i Hidingsta eller Ervalla
Poängen är väl att det kunde vara
precis var som helst, julberättelsen landar
i närheten av oss alla

Just där föds ett barn
och djuren: får, oxe, åsna och kamel
finns där för att på hela naturens vägnar bejaka
och hylla barnet
Där kommer de enkla och hårt arbetande
herdarna rusande, de vars mörka natt blev ljus
när ängeln med sin himmelska kör
för fram budskapet om barnet
Guds ära hör sedan dess samman
med budskapet om fred på jorden
Hur mycket man än vill skylla
religion och tron för krig och elände
Det som gäller är: Ära vara Gud i höjden
och på jorden fred!

Och makten och vetenskapen vallfärdar
till stallet i Betlehem
Dit kommer kungar, vise män och stjärntydare
de som får ordning på himlakropparna
och kan räkna ut var människohjärtats kung
skall födas av en ung flicka, Maria

Maria och Josef i familjernas familj
En bild för två människor
som kämpar för att skapa ett tryggt rum
en skyddad vrå, där ett barn kan växa upp
mitt i oro och elände
Deras öde delas av miljoner människor på flykt
undan Herodes, dagens diktator

Det fanns inte plats för dem i härbärget
den erfarenheten är varje människas
Den som hamnat utanför vet
Det må vara att man i folkdansen
fått utstötningens finger pekande mot sig
så tårarna kommit
Då när kamraterna med mer än
nödvändig entusiasm skrålat: fy skam, fy skam
för ingen ville ha han!
Eller den som fått makten emot sig
och tvingats till uppbrott eller flykt
Den som av sin fattigdom ställts utanför,
som genom bristen på skolning
inte haft en chans
I julnatten förstår vi att för alla
med en egen upplevelse av utanför
finns det ändå en plats, kanske oansenlig som ett stall
En plats där man är efterfrågad
och dir man alltid är välkommen

Ett barn föds
och den Gud som många tror
eller tvivlar på
utelämnar sig åt människan
lägger sig som ett maktlöst
värnlöst barn i Marias
alltså i hela mänsklighetens
i din och min famn
för att hos oss locka fram förmågan att älska
att älska villkorslöst
barnet, ja alla barn kan öppna
dörren till vårt hjärta
Där upptäcker vi på nytt förmågan
att älska, att skydda, vårda och värna

Men glöm inte att i Betlehems stall
föds Människan med stort M, han förebilden
eller modellen som genom sitt liv
visar kärlek till de sjuka – och ägnar sig åt att bota
visar kärlek för de hungriga – ger dem att äta
visar kärlek för de utstötta – genom att umgås med dem

Vi människor kan inte leva utan berättelser
och bilder av ett gott liv, berättelser om vårt ursprung
och vart vi är på väg.
Berättelser där tron och medkänslan
samverkar med förnuftet

Berättelsen om Jesus, är den stora berättelsen
om gott och ont, liv och död,
om glädje och sorg - och krubban
där barnet föds ikväll
se den som en bild
för ditt och mitt hjärta!
/predikan i Olaus Petri midnattssmässan den 24/12 -06/

11 december 2006

Fågelfacit

Det är ingen ände på det myckna tyckandet på alla bloggar. Utom just nu. Här kommer en fakta redovisning med svar på vilka de kluriga fåglarna var som det frågades efter i förra inlägget:

1 Blåmes

2 Storkar

3 Glada

4 Korp

5 Sidensvans

6 Svan

7 Gröngöling

8 Flugsnappare

9 Orre

10 Fasan

11 Skarv

12 Duva

13 Tupp

14 Gök

15 Gräsand

16 Påfågel

17 Kungsörn

18 Talgoxe

10 december 2006

Kluriga fåglar


Kluriga fåglar


Kluriga fåglar

1. Alla älskade ryggsäckar. De var ofta beige eller grågröna. Men sällan hade de den här färgen (förutom Kånken). Färgen kan höra samman med att man fryser tills man blir detta. Om färgen kombineras med något som drar mot feghet får man fram namnet. Och fågeln heter därför…?

2. Förr drömde många småkillar om att få bli en fågelfamilj i pluralis. Om man är liten vill man bli...? Och om man är pojke vill man bli en riktig ...? Betoningen och stavningen kan förstås luras lite, men man ska söka efter en benämning på en vuxen man. Men tänk att som liten kille äntligen få bli...?

3. En känslostämning som en grupp kan dela. Munter och upprymd är man nog då. Är man flera som känner så, då blir man namnet på denna fågel.

4. Hacka och spett hjälper oss att söka i rätt riktning och sammanhang efter denna fågel. Ett annat bra redskap, likt en rätt rejäl ishacka, kan ge Dig svaret. Sätter man ett a efter fågeln kan det betyda att man snor någonting.

5. Katten rör sig gracilt särskilt ut mot tippen. Kinesiskt tyg och det en efterhängsen typ (eller en blivande läkare) ibland sysslar med kan också leda tankarna rätt. Med dessa ledtrådar kan man snart sluta sig till vad denna fågel heter.

6. En racerförare tar kurvor i flygande fläng särskilt om föraren som erfaren och beprövad har kört många lopp. Det finns kurvor som heter något speciellt. Det man gjort länge kan delas upp i goda och dåliga.... Lägg så man samman kurvan med det man blir när gjort något många gånger. Tillsammans kan det bli en vacker fågel, känd från sjön.

7. Nu börjar man med en färg, den finns bland de politiska färgerna. Detta är en verklig nybörjare.

8. Jag har aldrig hört om en fågel som stjäl slipsar - men det här är något i den stilen. Hastigt rycker den bort halsprydnaden. Visserligen används halsprydnaden inte så ofta i vardagen som vid högtidliga tillfällen liknande Nobelfester och bröllop...

9. Får du en riktig smäll av någon så kan du ha fått denna fågels namn. Sätt en ek framför och så kan du börja sjunga bl a om barrträd. Nämligen en …?

10. Hemskhet och skräck förknippar man inte med denna fågel men dess namn hör dit. Men du måste leka med betoningen. Fågeln är vacker och inte sällan har hanen fått lämna sina fjädrar för att pryda hattar.

11. Den här fågeln kan få namn från ett sätt att laga något. Åker man tåg har man känt rytmen från fogarna i järnvägsrälsen. Hjälp får man också om man tänker på en extra användbar förlängningssladd. Alltså tänker man på en…?

12. Första ledet i denna fågels namn består av ett tilltal som ersatte ett högtidligare, och du minns väl att man inte längre tilltalar en person som om den var flera? Det händer dessutom att människor avslutar sina meningar med en fråga. Och sätter man samman dessa två ledtrådar så heter fågeln…?

13. Om man inte har svenska som modersmål blir den här benämningen på en hanfågel näst intill obegriplig. Vi säger nämligen att man förvarar den i halsen!

14. Detta kan vara ett slanguttryck syftande på en udda person. Och bland tror man att fågeln dykt ner i en svart sällskapsdryck. Fågeln skulle nog trivas i Örebro, åtminstone om man tänker på hur man där delar upp sin stad. Där bor man nämligen på norr, öster eller väster.

15. Kyrkan använder duvan som symbol. Det man då associerar till leder tankarna till en helt annan fågel. Lägg därtill en särskilt uppskattad matta som man faktiskt ibland häller vatten på - så får du exakt den fågel som avses, nämligen en…?

16. Håll ögat på denna skräniga fågel som oftast förekommer inhängnad och chansen är stor att Du rätt vad det är känner Dig uttittad. Med fler ledtrådar på fågeln ifråga blir det för enkelt så detta får räcka.

17. Här är en rojalistisk rovfågel som länge haft rent mjöl i påsen.

18. Till sist kombinerar vi något riktigt fett med en dragare (som nämns i en Taube-visa där gitarren dirrar och darrar):

(lbs 061201)

05 december 2006

Ge mig namn på personer som kan ha goda ledaregenskaper och som har lätt att umgås med alla, så någon häromdagen. Diskussionen gällde vad som krävs för att bli duktig och framgångsrik som förtroendevald, eller kyrkogårdsföreståndare, prost, biskop, chef eller ordförande. Typ.

Det var inte enkelt. Nämner man namn i kyrkan kan det tas som att man nominerar dem till något. Och då blir de säkert inte valda. Det är inte roligt om de av någon anledning skulle vilja bli det man egentligen inte alls hade tänkt nominera dem till. Ska namn nämnas får det bli sent en natt i ett slutet sällskap. Och då har flera av oss redan gått och lagt oss.

Dagen efter är det ändå ingen som vill nämna några namn. Men snart vet även vi som gått och lagt oss att alla talar om att man talar om den och den. Alla som talar kan vara ganska få, två eller så. De talar och pläderar, övertygar och ringer flitigt. Lågintensivt. Det betyder att de som satt igång sin aktion ligger lågt men agerar synnerligen intensivt. Men kampanjer driver ingen i kyrkan.

Det har hänt att människor blivit frustrerade över att det är så svårt att komma fram öppet med namn så de har brutit med traditionen och sagt att de nog kan tänka sig ställa upp när nu ingen annan verkar vilja. Denna vågade djärvhet belönas. Alla blir extra mycket glada att ha fått ett namn. Det var ju så svårt att få fatt på ett bra sådant, och när valet äger rum väljer man genast någon annan. Det fanns ju så många bra namn att välja mellan och då ville man naturligtvis ha någon som inte så hett åstundade att bli ett namn.

Ett namn gör man sig genom att uppmanas att söka något eller att stå till förfogande, det vill säga att bli kallad. Många kallelser handlar om att någons moster i förbigående undrat om man inte ska söka – och från att inte ha tänkt finnas med i det sammanhanget är man plötsligt både uppmanad och kallad.

Ålder är en plastisk egenskap. Den kan man dribbla hur som helst med. Det finns namn som har haft en aktningsvärd ålder. De har varit mer än medelålders enligt sekulär tideräkning. Men tänker man på kyrkans värld där man inte så ofta bekymrar sig om sådant tjafs kan personen betraktas som alldeles för ung. Ur evighetens perspektiv kan man påbörja sina publika åtaganden sent i livet. Vid den ålder då våra gamla biskopar går i pension har de unga biskoparna i katolska kyrkan just börjat få fart på sin karriär.

Unga personer kan säkert stå på tillväxt några år. När tillväxten väl är genomförd är ålderspensionären inte längre bedömd som så intressant. Andra har redan vid späd ålder visat sig vara för gamla att gå vidare till nya utmaningar. Gamla och unga erbjuds ibland att möjligen bli ett namn som någon kan nämna om tillfället infinner sig. Du borde bli, säger man då.

Det finns ett smalt åldersegment i kyrkan då personer på ungefär ett års tid övergår från att vara för unga till att bli för gamla. Just då och där ligger vägen till nya uppgifter vidöppen. Men först måste man bli ett namn som nämns. Så det är bäst att ringa någons moster.

02 december 2006

Just nu söker en stor politisk rörelse efter ledare. Inventering pågår för att finna ledarämnen. Bara det blir en kvinna! Längtan är stor hos somliga. Vilken kvinna talar man om just nu. Men röster har höjts för att det måste vara en kompetent person och då förstår man att någon tänkt att i så fall behöver det ju inte alls vara en kvinna. Så kan det låta i en så kallad feministisk rörelse.

Bakom krav på kompetens kan allt möjligt dölja sig. Kanske en och annan gammal könsfanatiker som tycker att ett bestämt kön är bättre än ett annat. Urvalsprinciper behöver man ha, men för att kunna göra ett bra val är flera parametrar nödvändiga.

De som fört fram kvinnorna har inte lyckats bryta igenom enfrågevallen. De som nämnts är alla duktiga och politiskt erfarna kandidater och har framställts som sådana – men kvalifikationerna tillåts inte komma fram på ett rättvisande sätt därför att de skyms av könsfrågan. Eller är det så att könstillhörighet är viktigare än allt annat just nu?

Bakom kompetenskraven hittar man också uppriktig längtan efter kunskap och rent av vishet. Klokt ledarskap är nödvändigt i de snabba kastens tid. Men tänkt om kraven på kompetens fått komma först och att man därefter hade satt igång att lansera sina kandidater. Här min misstanke: förmodligen kom krav på kunskap och kompetens först – men vem ville då i början höra att det stora partiet söker efter en kompetent ledare? Det kunde framställas som intressant just därför att de lanserade kandidaterna var kvinnor.

Varför blir det som det blir?