25 mars 2007



Var är Maria? Frågan spred sig genom bänkarna. Maria var inte där hon brukade, där hon skulle vara. Hon som saknades var inte någon vanlig gudstjänstbesökare. Men hade hon varit svenska hade hon väl hetat Andersson eller Svensson. En vem som helst, oansenlig, okänd, ung och kvinna. Maria stod inte där hon brukade. Självklart väckte det frågor och funderingar. Vad hade hänt med henne? Var hon försvunnen? Var hon bortförd? Hade någon stulit henne?

Ibland räcker det med att vända sig om. Och tänk - Maria fanns faktiskt där hon brukade, men inte där hon skulle vara. Maria skall på Jungfru Marie Bebådelsedag stå framme i kyrkan och alldeles nedanför predikstolen med blåa blommor vid fötterna. Där blir hon uppskattad och synliggjord. Idag fanns hon inte där. Hon stod som hon alla andra dagar brukar, blygsamt och försiktig längst bak, nere vid ljushållaren.

Någon undrade om vi inte hade fått lov att ställa fram Maria. Det kanske verkade alltför katolskt?! Har de förbjudit Maria? Nej, det handlade inte alls om det. Vikarien hade inte blivit informerad. Maria hade inte blivit flyttad enligt vår lokala sed. Det goda denna miss förde med sig var att människor blev upprörda. De saknade Maria!

Maria har efter några hundra års vacklan åter kommit med i Svenska kyrkan. Maria är nu allas vår syster och mor. På samma sätt som hon finns med i de flesta kristna kyrkor som föredöme och förebild. Hon står egentligen helt över och vid sidan om våra samfundsgränser. Hon är inte anpassningsbar eller inordningsmöjlig. Maria är inte ortodox eller katolik - Maria tillhör oss alla. Gudaföderskan. Gudsmodern. Lika mycket hemma hos lutheraner som baptister och katoliker! Det Ni! Den 14-åriga flickan som Gud utvalde har ingen enskild samfundstillhörighet och hon har absolut ingen partibok!

Högmässans predikan kändes denna dag kort trots att den höll normallängd. Varför? Jo, den talade aktuellt till våra hjärtan om hur Gud, när hoppet är ute, väljer det oansenliga för att göra något stort. Jesus blir inte ett kungabarn, en prins. Inte föds han som ett barn hos den världsliga makten. Han blir tjänstekvinnans son! När predikanten ville fråga tonåringarna om hur de tänkte fanns de inte där. De var för dagen i församlingshemmet och gräddade våfflor - ni vet, beroende på den där festliga sammanblandingen av vår Frus dag och våffeldag!

Marias lovsång i Lukasevangeliet 1:46-55 är så radikalt och omvälvande att det utan problem skulle kunna bli ett utomordentligt socialt förnyelseprogram, en samhällsomvandlande tanke större än något partiprogram. Men partierna har väl slutat läsa Bibeln i den objektiva neutrala mångfaldiga tidsåldern. Den unga flickan lovsjunger Gud med mogna tidlösa unikt hoppfulla ord: Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem sim har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sitt goda, och rika skickar han tomhänta bort…

Vilken omvälvande världsbild. Världen vänds upp och ner. Det bestående är inte makten utan rätten som skall segra. Förtryckarna som känner sig så säkra har inte Gud på sin sida. Hungerns människor skall få upprättelse. De rika och mäktiga får smaka på utanförskapet.

Maria får stå i centrum under kvällens konsert i Olaus Petri kyrka. Två gånger Magnificat med musiker ur Svenska kammarorkestern och sångare ur Olaus Petri Vocalis! En i dubbel mening magnifik konsert! Barockinstrumenten med sin varma och vibrerande klang. Först i Bachs version och därefter i Sven-David Sandströms. Marias lovsång klingade storartat och engagerande. Undrar om vi som var där verkligen fattade vilken revolution Gud åstadkom genom Jesus.

Den Maria som stod kvar där hon brukar, nära ljusen – hon som inte gärna ville synas eller framstå som märkvärdig – hon bar ett barn under sitt hjärta som skulle störta härskare från deras troner och upphöja de ringa! Tänk om kristdemokraterna kunde fånga upp vad hon sjöng om i sin lovsång. Tänk om Mona Sahlin eller FI insåg vad Maria visste. Då Ni!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar