27 september 2007

Andligt ignoranta gör TV för religiöst illitterata

Förvuxna barn som luffar runt och tittar på när andra utövar sin religion i avsikt att stjäla de goda idéerna - det är programidén i Jonas och Musses religion. Det är barnsligt i en dålig mening och tillgjort. Uppspärrade ögon i kombination med blaserad storstadsattityd är ingången när duon frågar vad som är de särskilda ”grejerna” i den ena eller andra religionen! Hur var det gamla ordspråket nu igen? Om en blind leder en blind, faller de då inte båda i gropen... (Matteus 15:14)

En ung muslim släpas ut i naturen och han säger åtminstone några tänkvärda saker. T ex detta att hela världen är som en moské och därför kan han be där ute bland vitsipporna också. Jonas och Musse tittar förundrat på när han ber - som om det var något jungfruligt nytt och häftigt att någon talar med himmelens Gud, dvs förrättar sin bön.

Programmet får beröm på en hel del bloggar. Så här skriver till exempel TRIVIALIA: Jag gillar reaktionerna som det förmodligen skapar i alla svenska varför-kan-det-inte-alltid-varit-som-det-alltid-varit?-hem; lönnfeta församlingsfundementalister som sitter och småfiser i nedsuttna IKEA-soffor i kristna och kälkborgerliga vardagsrum och skakar på huvudet och tycker att Musse och Jonas uppdrag är larvigt och oseriöst. Aldrig tänker de tanken att deras egen religion är minst lika naiv och fabricerad.


Den kritiken drabbar väl även den här blogaren som nu förfasar sig allt vad han kan. Men programledarnas kunskapsnivå, påhittad eller verklig, når inte upp till mellanstadieelevernas. Frågorna hade förmodligen blivit mer vitala om några riktiga andraklassare fått ställa dem.

Nu formuleras de av några personer som redan har sitt på det torra - de har gjort upp om sitt gage och får släntra runt och låtsas intresserade av att välja ett tecken eller en symbol för sin nya religion. Formuleras förresten - stringens och precision är ord som TV-producenten för detta program , mest lämpat för religiöst illitterata och tillverkat av andligt ignoranta, borde slå upp i någon ordbok. Per-Arne Axelsson vad blev det av Dig? Du är storligen saknad.

Andra bloggar om: , , ,

3 kommentarer:

  1. Va tråkig du är!
    Jag tror inte att du riktigt fattat greppet. Tanken med programmet är väl snarare att få folk att reflektera över andlighet i vår galna tid än att egentligen skapa en egen religion.

    Man vill uppnå syftet genom att göra det på ett underhållande sätt.

    Sluta för guds skull att överanalysera allting. Det här är bra tv, underhållande eller inte.

    SvaraRadera
  2. Tråkig? Jag vet inte det, jag är bara så innerligt trött på allt larv, allt trams och flams. Televisionen tar här inte sina ämnen på allvar. Det är inte ens smart och elegant underhållning, utan man förvandlar religion till något fjantigt. De tittar in i religionens värld och spärrar upp sina ögon. Oj, va häftigt, se han ber! Oj en symbol, det ska vi ha. Oj Gud, det ska vi inte ha!

    Det kan vara så att jag i detta fall är helt humorbefriad. Men programmet är å andra sidan inte heller särskilt roligt, kul, festligt eller fyndigt.

    Bra tv? För vem då? För dem som aldrig slog upp sin religionskunskapsbok i mellanstadiet...? Eller för alla som redan från början anser att religion är supertöntigt. Ja så dumt och otidsenligt att enda sättet att behandla religiösa tankar och idéer är att förlöjliga och ironisera över dem.

    SvaraRadera
  3. Ja, du är fullständigt humorbefriad enligt mitt tycke; men jag är inte förvånad. Min första tanke när jag läste dina rader var: "..åh nej, en fanatiker som yttrar sig". Säger det inte av elakhet, men ditt sätt att reagera på programmet framstår för mig som varande en produkt av ett tvångsmässigt religiöst tänkande. Jag tycker programmet för övrigt är helt super... För övrigt tror jag att du har alldeles för liten insikt i vad andraklassare vet om religion. Barn av idag som inte själva växer upp i aktiva religiösa familjer vet väldigt lite om religion. Och de som växer upp med en religion i sin familj ser denna religion oftast som den enda sanningen och deras kunskaper om det djupare syftet med andra religioner är därför begränsat. Andra anser att religiösa berättelser är sagor i fantasy-genren. Jag kommer inte att återvända till din blogg för att läsa eventuella kommentarer då jag hamnade här i mitt sökande efter något helt annat, men jag kände det ändå viktigt att kommentera detta.

    SvaraRadera