29 september 2007

Gudstjänst med meningsmotståndare?

S-ledamoten av riksdagen förklarar i ett inlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet varför hon inte gick på gudstjänsten i samband med riksdagens öppnande. Hon menar att vi måste kritiskt granska vad till exempel den katolske biskopen Anders Arborelius och imam Abd al Haqq Kielan står för. Alltså två av de religiösa företrädare som har varit inbjudna till riksmötets öppnande i Storkyrkan. Biskop Arborelius förnekar rätten till preventivmedel och han vill ta bort kvinnors rätt att skydda sig mot hiv/aids genom att använda kondom. Imam Abd al Haqq Kielan har försvarat talibanernas syn på kvinnor.
Kungen talade vid riksmötets öppnande i riksdagen om FN:s millenniemål. Det var bra att han gjorde det. I de målen ingår stärkandet av kvinnors rättigheter – rätt till arbete, till hälsa, till sin egen kropp. Biskop Arborelius och imam Abd al Haqq Kielan företräder starka krafter som vill förhindra att dessa mål förverkligas. För mig klingar det falskt att i ekumenikens namn tyst böja mitt huvud inför detta faktum. Därför valde jag att inte närvara vid gudstjänsten i Storkyrkan.

Utmärkt är att Carina Hägg vill diskutera under vilka premisser man inte kan tänka sig delta i en gudstjänst. Det ska inte finnas något tvång i detta att delta i gudstjänster. Absolut inte. Carina Häggs motivering kan ändå diskuteras. Det låter progressivt och medvetet att inte vilja delta därför att personer som har en uppfattning hon inte kan förlika sig med är där och deltar i gudstjänstens genomförande. Hon tycks uppfatta det så att om man deltar böjer man sig inför deras (eller deras kyrkors eller muslimska rörelsers) åsikter.

Nu är det inte mötet med dem som har uppgifter i en gudstjänst som är gudstjänstens syfte. Inte heller skriver någon under på alla de åsikter en biskop, präst eller imam företräder bara för att den personen leder en gudstjänst. Gudstjänst handlar om ett möte med och att öppna sig för Gud och det heliga.

Ska man följa Carina Häggs exempel borde människor på motsvarande vis vägra att vara i sammanhang där människor med förhatliga åsikter finns. Denna bojkott av andras åsikter blir allt vanligare. Den som har fel åsikter ska man inte befinna sig i närheten av, än mindre lyssna till. Blev inte det väldigt ensamt? Så många runt omkring oss som har de mest förkastliga åsikter. Kanske fick man rent av låta bli att möta sig själv...

6 kommentarer:

  1. Spännande! Du skulle med andra ord kunna besöka en gudstjänst där en homofob som Åke Green eller en exempelvis nazistisk präst talade, så länge själva gudstjänsten var censurerad och bara handlade om att öppna sig för Gud och möta det heliga! Tänk först! Carina Hägg skall ha en eloge!

    SvaraRadera
  2. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap utan något annat. Därför skulle de flesta kristna kunna delta i en gudstjänst där politisk eller teologiska meningsmotståndare finns med.

    Gudstjänstens syfte är ett möte med Gud, en samling runt ordet och sakramenten. Den gemenskapen förutsätter inte att vi tycker likadant eller har medlemsskap i samma parti.

    Men jag medger att någonstans går en gräns. Särskilt om gudstjänsten görs till något annat - t ex till en plattform för kärlekslös politisk propaganda. I diktaturer har den gränsen ibland överskridits. Det finns sådana exempel från nazisttiden i Tyskland. Eller från apartheidtiden i Sydafrika.

    Jag tänker! Till exempel att skulle Carina Häggs metod tillämpas i kommunala sammanhang eller vid riksdagens sammanträden -så blev det väl åtminstone halvtomt. Det verkar även i det sammanhanget galet att avstå från möten där meningsmotståndare kan tänkas vara.

    SvaraRadera
  3. Du verkar delvis ha missat poängen. I kommunala och politiska sammanhang diskuterar man politik, det går knappast att likna vid en gudstjänst. Självklart skall man slippa medverka vid en gudstjänst om man inte bekänner sig till den religionen, eller dess värderingar.

    Självklart kan kristna, muslimer och ickereligiösa mötas i politiska debatter, men det är en självklarhet att gudstjänsterna är något privat och ingen politisk angelägenhet!

    SvaraRadera
  4. Skillnaden mellan gudstjänst och kommunfullmäktiges sammanträde kan även jag förstå. Men använder man principen att inte vilja vara i närheten av meningsmotståndare, att inte vilja delta i möten, sammanträden eller gudstjänster (!) där sådana finns med - då får man enbart möte dem som är på den egna linjen. Det är höga krav på renlärighet.

    Jag är inte motståndare mot att använda bojkott, t ex köpbojkott i vissa lägen, för att påverka och förändra. Men här verkar det synnerligen egendomligt! Och jag har redan understrukit att det råder full frihet att välja eller välja bort gudstjänster. Här handlade det om ett demonstrativt uteblivande i protest mot det Carina Hägg ansåg vara andras åsikter.

    SvaraRadera
  5. Protesten kanske snarare handlar om att särskilt utvalda företrädare för ett fåtal livsåskådningar skall få superiärt företräde framför alla hundratals andra. Deras åsikter är nog inte det hon demonstrerade emot, snarare deras åsikters upplyftande på en politisk piedestal.

    SvaraRadera
  6. I vårt land har genom hundratals år samhälle och kristendom på många och komplicerade och inte alltid trevliga former varit sammanlänkande. Det förklarar väl varför det inte är en hinduisk ceremoni eller en gudstjänst från shintoismen som anordnas vid riksdagens öppnande.

    Och om jag läst rätt menade hon mycket bestämt de åsikter dessa personer ansågs representera och stå för.

    SvaraRadera