24 april 2008

Skandal att inte tala med de religiösa rörelserna

När Olof Palme var statsminister var det en självklarhet för regeringen att träffa samfundsledarna inom Svenska ekumeniska nämnden. De bjöds till Harpsund för överläggningar och den ekumeniska rörelsen svarade med att bjuda in till Stiftsgården Stjärnholm. Mötet ägde rum i oktober 1984 och ärkebiskop Bertil Werkström stod som värd. Från regeringen medverkade också Lennart Bodström (jag vet för jag var både närvarande och arrangör). Bland de viktiga ämnen som avhandlades då var aktuella etiska frågor och man diskuterade de överlappande gränslinjerna för samhällets och trossamfundens ansvar och intressen.

Tidningen Dagen skriver att statsminister Fredrik Reinfeldt inte har tid att ta emot de religiösa ledarna i Sverige. Det är minst sagt märkligt i en tid då religionen, på gott och ont, spelar en allt mer betydande roll i samhällsutvecklingen. Det gäller både här hemma och globalt. Men på den punkten verkar regeringschefen inte hänga med.Åtminstone är det intrycket Reinfeldt ger när han vid minst två tillfällen har avspisat kristna, muslimska och judiska ledare som har begärt ett sammanträffande.

Det är ett förhållningssätt som rimmar illa med andra signaler om hur viktiga frivilligkrafterna är och kommer att bli inom vård och omsorg. Därtill finns det all anledning att stimulera dialog mellan religioner och samhällets oilka organ kring frågor om etik och ansvar. I Europa är 2008 ett mångfaldens och dialogens år.

Europarådets tredje toppmöte, i Warszawa 2005, fastställdes att en s.k. interkulturell dialog, tillsammans med en politisk och interreligiös dialog, utgör en viktig del i att säkerställa tillvaratagandet av Europas mångfald. Toppmötet förband sig därmed att utöka dialogen såväl inom och mellan de europeiska länderna, som mellan Europa och dess grannregioner: södra Medelhavet, Mellanöstern och Centralasien.

Och Europakommissionen vill detsamma. År 2008 har lanserats av EU-kommissionen som det Europeiska året för interkulturell dialog. Nu har även den svenska regeringen tagit ett intressant initiativ, väl i linje med dessa aktiviteter, genom att öppna för en dialog om en förstärkt, gemensam värdegrund. Integrationsminister Nyamko Sabuni presenterade initiativet vid Folk och Försvars rikskonferens i januari 2008 och i artikel i Göteborgs-Posten. Så står det att läsa på ntg-tema asyl och integration i ett pressmeddelande från den 16/1.

Skälen hopar sig för statsminister Reinfelt att samtala med de religiösa grupperna. Allt annat vore en skandal!

4 kommentarer:

  1. Kyrkomötet innehåller ju en mängd politiker. Statsministern är inte
    ansvarig för kyrkor,synagogor eller moskeer. Men han är regeringens överhuvud. Och vi är som kristen kyrka en del av svenska samhället. Nu är väl inte statsministern medlem i SVK men hans hustru är det.
    Nämn några samhällen där religionen är statens revir.
    Det brukar ofta leda till "ministerstyre"
    Kyrkomötet kan driva kyrkans talan.

    SvaraRadera
  2. Samtal brukar vara ett bra sätt att bygga broar mellan olika grupperingar, mellan olika organsiationer och intressen. En regering som avvisar den möjlighet ett samtal med landets religiösa företrädare innebär begår ett misstag. En regering som förhåller sig kallsinnig till religionen har fastnat i det förflutna. Man kan inte bygga ett gott Sverige utan att de stora världsreligionerna finns med eftersom religionerna är påtagligt närvarande i människors liv, i städer, förorter och byar.

    Kyrkomötet inom Svenska kyrkan kan aldrig någonsin företräda ens landets kristna kyrkor - så den tanken faller på sin egen begränsning. Och nu handlar det om ett möte där inte bara kyrkornas intressen utan interreligiösa frågor och mångkultur skulle kunna dryftas. Samverkan med alla goda krafter borde varje klok regering göra det mesta av.

    SvaraRadera
  3. Jag håller fullständigt med Dig i frågan om Kyrkomötet.
    Första frågan som bör ställas är
    om vi ger våra medlemmar inspiration att leva ett normalt kristet liv. Kyrkorna behöver förnyelse framförallt i små församlingar - jag avser de där som har full kyrka första advent och Julottan. Kyrkan bör under den lugna tiden se till att skapa intresse och behov av att församlingsborna samlas . Om kyrkan klarar av det så kan den narutligtvis försöka ändra världen. Att vända kyrkans tillkortakommanden fordrar marknadsanpassning baserad på produkten = vår religiösa tro.
    Jag försöker se positivt på kyrkans utveckling och har en förhoppning att vi blir mindre "statliga och mer" privata".
    Lönegradernas förvaltning är väl på upphälningen i Svenska Kyrkan.

    SvaraRadera
  4. En regering bör innehålla människor med kristen livssyn och förutsättningen föreligger om kyrkan ser till att "fylla kyrkorna" alltså att gå i kyrkan eller känna för kyrkan skall ingå i vår uppfostran. Men kyrkan skall som förening kunna ta vara på sig själv. Politiker som är genomsyrade av en god uppfostran
    blir goda kyrkomedlemmar. Men bör inte vara partipolitiskt enögda.
    Jag röstade på församling och samfällighet. I övrigt vore det bra med indirekta val i Stiften.
    Tänk vad pengar det blev över till välgörenhet och diakoni.

    SvaraRadera