En ovanligt stor matthet, på gränsen till utmattning, infinner sig inför felfinnarnas ständiga turer i det politiska landskapet. Ständigt missnöjda spanar de mot fiendlägren och inväntar hungrigt nya bulletiner att sätta tänderna i. Misstroende är grundordet och alltid är det "de andras" fel. Käbbel, bråk, strid, kamp, motsättningar i de flesta frågor. Läs dagstidingar och notera hur ofta partierna berömmer varandra eller medger egna missbedömningar. Magert blir resultatet.
Det är tur att de politiska partierna nästan alla är religiöst neutrala - för annars kunde man ju misstänka att förhållningssättet skulle smitta av sig på Svenska kyrkan. Och det kan man ju inte för ett ögonblick tänka sig....
Ja nästan alla partier är religiöst neutrala????
SvaraRaderaVad har de då Kyrkomötet att göra.
Kanske neutralisera den religiösa förflackningen?
Jag upplever att Svenska Kyrkan på toppnivån är mer politiska än neutrala. Så då kanske det väger jämnt.
Jag gillar din satiriska glimt i ögat!
SvaraRaderaTänk att ironi är som ett glas klart och friskt vatten.
SvaraRaderaPartierna är inte religiöst neutrala. Men de är de som beslutar i Kyrkomötet.
SvaraRaderaVarför framhärdar de annars i nominering till kyrkomötet?
Dessutom har majoritet i Kyrkomötet.