Som ett horoskop hör man sig själv lämna allmänna förutsägelser. Så var det för mig när jag skulle berätta vad jag gjorde häromdagen.
En händelse får oanade konsekvenser. Det tvingar till eftertanke. Uppdrag måste omprövas. Kalendern rensas. Ett beslut som förändrar situationen skall fattas.
Ändå har inget allvarligare hänt än att jag avgått från några lokala uppdrag: Varför? För att inte längre behöva plocka fram förstoringsglaset för att se vad jag skrivit i en av anteckningar svärtad kalender. För att veta vad nästa samtal eller möte faktiskt ska handla om. För att vara inläst och påläst. För att göra ett bra jobb.
Förberedelsetiden är återerövrad. Och lättnaden sprider sig över axlarna och ljusare tycks dagarna framöver. Skillnaden mellan att bli nyttjad, tagen i bruk, och att utnyttjas och förbrukas. Inte drivet av andra så mycket som av den egna ivern att göra nytta. Men nytta gör man inte överallt - utan någonstans.
Den där sista meningen tycker jag var så bra. "Nytta gör man inte överallt - utan någonstans". Den ska jag ta till mig.
SvaraRaderaKan känna igen mig i det du skriver. Det vill till både eftertanke och mod att lämna något utan att behöva kasta sig över något nytt i samma stund - och att inte alltid behöva känna sig nyttig. Att bara vara är också en konst!
SvaraRaderaSom sagt - du är en klok person.
SvaraRadera(Jag kom att tänka på det som George Kovoor berättade om sina studenter som frågade "Vad är skillnaden mellan Gud och George Kovoor?")
Tar tacksamt emot Era kommentarer! Och hälsar Er var och en. Beslut som tycks stänga ett antal dörrar öppnar andra portar och möjligheter. Vilka de nu kan vara återstår att se, upptäcka och utforska...
SvaraRadera