I Finland utspinner sig en liten Bibeldebatt på Kyrkpressens bloggportal. Många och långa kommentarsträngar gör där bloggen mer social och interaktiv. Därför kan jag inte undanhålla mina svenska vänner det som skrivs där. Beklagar om finska läsare därmed tvingas se samma sak 2 (!) gånger... Här ett av mina inlägg: Hej vänner, om man nu får kalla er debattörer så. Jo, jag kallar enligt vedertagenkristen vokabulär många vänner (och bröder) även om de inte är släkt eller välbekanta.
Beklagar att jag inte varit uppkopplad på ett tag. Annat har uppslukat min kraft och tid. men nu har jag läst och försökt tänka.
Så mycket strömmar in i diskussionen att det blir omöjligt att kommentera eller besvara allt. Detta med överheten tycks ha upprört. För mig handlar om betoningar. Ligger på betoningen på överheten eller på att det är Gud som insatt den? Jag förstår texten som en bekännelse till Guds överhöghet - inte som en legitimering av alla härskare. Inte ens Luther försvarade överheten så långt.Tvärt om såg han vacklande tro där. När den världsliga makten gjorde det onda eller gick in på Guds område behövde man inte underordna sig. När det skedde måste ju också ha vart en omdömes- och värderingsfråga. Något att tolka.
Och Ni får mig aldrig att tänka att Kung Leopold, Hitler, Stalin eller Mao var insatta av Gud eller nyttjade som Guds redskap. Sådana förfärliga slaktare kan inte stå i samklang med det Gud vill, inte ens som onda krafter men ändå brukade av Gud! Att de bara skulle ha svikit sin uppgift blir alltför ihåligt. Den monstruösa grad av död och elände de åstadkom, genom blodbad som sköljde hela världen röd, strider i alla led mot tanken på en god stat, en god härskare, en överhet som regerar av Guds nåde och en Gud som älskar sin skapelse, människor och värld.
Tron på Bibelns ofelbarhet och inre samstämmighet leder till orimligheter. Ingen av oss (tror jag) accepterar slavar trots att det finns Bibelord som leder oss i den riktningen. Ingen enda följer uppmaningen till den rike unge mannen och säljer ALLT, ingen ger sin sista skärv etc etc. Exemplen kan mångfadigas. Ingen kan påstå med hedern i behåll at evangelierna är sammstämmiga i varje detalj. Där finns motsägelser av alla de slag. Sedan kan man naturligtvis för att få ihop sin världsbild förklara bort allt som stör och utdefiniera människor som mig som mindre troende eller liberaler. Men det är också det ett trixande som i längden inte blir trovärdigt.
För mig är Bibeln Guds ord, ett tilltal från Gud. Och där finns en uppenbarelse genom vilken Gud låter oss lära känna sig och delar av hans mysterier. Men inte allt och inte slutgiltigt. Och där finns dessvärre ord som är av mindre betydelse och mindre relevanta.
Bibelns bokstavliga sanning kan ställas i vägen för Guds syften och vilja. På samma sätt som Jesus avslöjade när han gjorde upp med sin tids lagobservans, den som missade målet genom sin rigida tolkning och tillämpning. I jesu liknelser är Gud ofta just framställd som människa, husfar, fader med en förlorad son, en godsägare etc. Den antropocentriska gudsbilden är planterad i Skriften, inte uppfunnen av mig eller någon annan. Och så pass medveten kan man vara att den enklaste sjävbespeglingen undviks - men inte ens det tror man om människor som vill bruka sina olika gåvor vid läsning och tolkning.
Beskyllning om att Gud görs till en avbild av människan genom tolkning är inskränkt. Om man inte ens vill vidgå att Bibelns olika Gudsbilder tvingar till val och tolkning.
Gör då mitt sätt att resonera mig till en liberal? Är jag en heretisk och avfallen människa? En som behöver hjälp? Att antyda eller påstå det är förmynderi och översitteri!
Jag står i en allmänkyrklig tradition med goda förebilder i luthersk, katolsk, anglikansk och ortodox teologi. Icke biblicistisk men bibeltroende. Icke övertygad om verbalinspiration men om Guds tilltal. Skeptisk till alla sanningsanspråk som vrider och vränger argumenten, för att i alla fall få rätt.
Orden om frihet är så många i Bibeln att det blir otroligt med denna lagiska bibelsyn. Människor sänds i väg med löften om att tron har hjälpt dem, inte med tvånget att hävda EN för alltid given sanning. De får gå med uppmaningen att inte synda härefter. De får pröva sig inför praktiska frågor om nakna, svältande och hungriga människor inte om de tror på rätt sätt!
Nej, jag är nog hjälplöst befriad från fundamentalistiskt sanningsmonopol. Sådant gör Jesus rent hus med redan i evangelierna. Men tron ser han hos många av dem som stod långt ifrån de rätta övertygelserna, trosföreställningarna eller lärarna: samarier, kananeer och syndare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar