Med misstänksamhet möts den som är förkyld i influensans tid. Det skulle ju kunna vara... Är du säker... Nej, kom inte hit, ta mig inte i hand, stanna där borta!
Vi får överbrygga avstånd med nya former av närhet.
Le lite mer. Och någon tänker säkert, vad står han där och flinar för?
Vinka åt varandra. Tror han att det här är en fotbollsmatch?
Eller vördsamt lägga högerhanden över hjärtat. Nej, hjälp, nu har han bröstsmärtor också.
Nu prövar jag att hukande gå med sänkt blick och nysa. Som om jag inte fanns, ville vara osynlig. Och hör inom mig reaktionen: beter man sig så där konstigt måste man ju ha influensa! Och vad gör han här ute bland oss andra. Gå hem!
Så om det verkar osäkert om jag verkligen är där eller inte, då vet ni vad det beror på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar