27 maj 2010

Mors dag!



Mors dag kan man till exempel sända en musikalisk hälsning med OD (Orphei Drängar). Om det berättar DN.se. Förr var det inte möjligt, men då var det inte helt ovanligt att man sände ett vykort med särskild hälsning.

Och några små verser brukade då kunna finnas med, som här omgärdade av en stilig kaprifol. Kortet här intill sändes en gång (25-5-1932) till en skoaffär på en mindre ort med hälsningen: Kära lilla Mor, jag tror att de här verserna säger precis det jag själv skulle ha sagt. Ringer hem samtidigt som det här kortet kommer. Här är nu riktig sommar, lindar och kastanjer blommar och hela naturen ler. Hoppas Mor är kryare nu, själv är jag prima liv. Hälsa alla så kärt. Mors XX.


Här är ett annat kort till Mors dag inhandlat 1923 men aldrig avsänt. Istället blev det sparat i ett litet kortalbum. Versen är inte särskilt poetisk, men förmedlade väl det en avsändare vill få sagt den dagen. En mors kärlek var inte beroende av dag eller natt, utan hon slösade med sina omsorger.

Konstnären Aina Stenberg har målat stora fång av blommor som bärs fram som hyllning! Under många år tecknade hon Svenska flickors Scourförbunds adventskalender. Och hon ritade och målade flera tusen motiv till helgdagskort (jul, nyår och påsk).


Och till sist ännu ett kort där Mors dag högtidlighålls med en barnens uppvaktning. Girlang över dörren, kaffebricka och blommande plantor. Och det blir nästan som en födelsedag. För här önskas glädje och lycka i hundra år!

Mors dag är en internationellt spridd dag. På Wikipedias engelskspråkiga upplaga finner man en fyllig genomgång och kan om man så vill jämföra hur dagen firas i olika länder. Men hur dagen kommersialiserats kan man bäst bedöma själv!

Att Mor i katolska länder också hört samman med Jungfru Maria är självklart. Det finns dessutom förebildliga historiska fester med mödrar i centrum som kan ha fungerat som inspiration när Mors dag infördes i modern tid. Det skedde i början av 1900-talet och dagen firades för första gången den 21/2 1909 i USA.

Men redan på 1870-talet formulerades en betydelseful plattforma, en den moderna tidens grund för att moderns och kvinnornas röst måste höras. Av det som yttrades då märks i dagens firande ingenting. Men då utfärdades av Julia Ward Howe en Mothers days proclamation, en gripande fredsproklamation:
Arise, then, women of this day!
Arise, all women who have hearts,
Whether our baptism be of water or of tears!
Say firmly:
"We will not have great questions decided by irrelevant agencies,
Our husbands will not come to us, reeking with carnage, for caresses and applause.
Our sons shall not be taken from us to unlearn
All that we have been able to teach them of charity, mercy and patience.
We, the women of one country, will be too tender of those of another country
To allow our sons to be trained to injure theirs."

From the bosom of the devastated Earth a voice goes up with our own.
It says: "Disarm! Disarm! The sword of murder is not the balance of justice."
Blood does not wipe out dishonor, nor violence indicate possession.
As men have often forsaken the plough and the anvil at the summons of war,
Let women now leave all that may be left of home for a great and earnest day of counsel.

Let them meet first, as women, to bewail and commemorate the dead.
Let them solemnly take counsel with each other as to the means
Whereby the great human family can live in peace,
Each bearing after his own time the sacred impress, not of Caesar,
But of God.

In the name of womanhood and humanity, I earnestly ask
That a general congress of women without limit of nationality
May be appointed and held at someplace deemed most convenient
And at the earliest period consistent with its objects,
To promote the alliance of the different nationalities,
The amicable settlement of international questions,
The great and general interests of peace.

Gudstjänstens mening

Detta med högmässan. En gudstjänst som berör och märkligt nog upprör. Om gudstjänstens verkliga innebörd och mening inte främst ligger i dess nog så viktiga yttre gestalt, vad handlar den då om? Har den inre mening som kan upptäckas både i det skönt storslagna och i det avskalat enkla? I det väl genomförda och i det taffliga? Hur tänker vi kring dess djupa innebörd?

Skräddarsydda och personanpassade gudstjänster är ju en omöjlighet. Poängen ligger väl i att vi är ett kollektiv och ibland rent av en gemenskap. Då behöver vi ju kunna gå in under formuleringar som inte bara är mina utan rymmer andra. Och nog är det fantastiskt att liturgin på nytt och på nytt erbjuder mötet med livet, med Kristus.

Storasyster i vassen skriver om gudstjänst. Läs hennes inlägg och fundera! Hon berättar bl a träffande om motiv till gudstjänstfirande:
När jag firar gudstjänst, gör jag det för att jag...

...vill och behöver bekänna mina synder och få dem förlåtna.
...vill och behöver höra Guds ord och få hjälp att förstå och tillämpa det i mitt liv
...vill och behöver ta emot Jesus i nattvarden och veta att han älskar mig
...vill få tid och ro att be.
...vill och behöver lovsjunga Gud i psalmer och andra lovsånger
...vill och behöver träffa de andra som också går dit, fika med dem och känna att vi delar något viktigt.