02 april 2011

Rätt tro och Bibelsyn

Det händer att man regredierar. Blir mindre omdömesgill och mera omogen. Därtill kan man bli lite dum och grälsjuk. Som ett exempel på en sådan erfarenhet vill jag återge den diskussion som inlägget om partiordförande Juholt orsakade på Kyrkpressens bloggsida. Så här blev det:

Stenström skrev:
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 29.03.2011
"Som om en kyrka kunde existera utan tro och utan Gud och utan tro på Gud." Vad som är klart att man kan bli medlem i Sv(e)K under det att man säger: "jag tror inte på Gud, men jag tror på det kyrkan gör". Också det uttalandet är ett betyg till Svenska kyrkans verksamhet.
Juholt är nu en del av Svenska kyrkan, och de konservativa i ELKF, också de som skriver här, står nu i kyrkogemenskap med också honom. Men de tycker väl att de inte har något med det att göra. Det finns ingen som helst chans att Juholt med sådana deklarationer kunde ha blivit medlem i S:t Thomas lutherska församling, Motala. Folkkyrkorna fortsätter att böja knä för denna världens agendor. Det är gott för buken. På sista dagen ska de ansvariga för denna ogudaktighet böja knä för Kristus, och många kommer att bli obehagligt överraskade.

Med kärlek och nåd ska Han döma
skriven av Lars B Stenström, 29.03.2011 Vill man inte bli "beblandad", eller påverkad av mångfalden i en folkkyrka ska man naturligtvis välja entydiga bekännelsesammanhang. Men också en folkkyrka är en kyrka så länge Ordet förkunnas rent och klart och sakramenten rätt förvaltas.

Hermanni, du är så enkelspårigt svart-vit i ditt sätt att betrakta världen. Och Svenska kyrkan. Som om den inte alls rymde något trons folk. Och som om den inte är apostolisk i sin bekännelse. Som om alla utan undantag var världens barn. Din lösning är att vara med i det man förr kallade "rena" församlingar som försökte hålla sig "obesmittade" av världen. Det var ingen bra lösning då, och är det ännu mindre idag. Sekterism är ingen bra lösning på svårigheten att leva i världen men inte av den.

Utan att veta säkert hur det förhåller sig ter sig ändå den församling du hänvisar till som de utvaldas lilla cirkel. En församling med starka krav, där man måste hålla måttet. Och den sociala kontrollen blir stor. Men även Din kyrka är väl en kyrka för syndare. Får man hoppas. Det verkar som om Du ser även mig som ansvarig för det du benämner ogudaktighet. Att bli obehagligt överraskad, tja, kan så vara. Men det skulle ju också kunna vara så att Gud hör bön och ser till hjärtats innersta rum. Med kärlek och nåd ska Han döma!

Stenström hoppas:
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 29.03.2011
"Men det skulle ju också kunna vara så att Gud hör bön och ser till hjärtats innersta rum." Det är därifrån ondskan kommer, säger Jesus.

Stenström har sagt sitt
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 30.03.2011
med sedvanliga buksociologiska begrepp. Låt oss nu se vad Kristus och hans apostel säger (Matt 18 resp. 1 Kor 5: "15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 18 Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

"9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!"

Den som nu vill fortsätta att vara apostolisk kristen - d.v.s. på samma sida som Jesus Kristus - måste komma i konflikt med folkkyrkopräst Stenströms tankegångar. Den däremot som vill ha buken till sin Gud kan hålla på dem. Så enkelt är det.

Andras hyckleri, egen rättfärdighet?
skriven av Lars B Stenström, 30.03.2011
Här lånar jag några kommentarer från någon annan: Vänta lite... Innan vi startar vår hycklarjakt är det bäst att vi tänker oss för. Det typiska för hycklare är ju just att de ser andra människors fel och brister men inte sina egna. Genom att koncentrera oss så mycket på andra människors hyckleri löper vi faktiskt risk att själva bli hycklare. Och det enda som är värre än att ha en hycklare i församlingen är väl att själv vara en! "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda..." (Matt 7:1-2)

Det är så lätt att se på andra. Det är lätt att hetsa upp sig över människor vi anser vara hycklare. Det är definitivt mycket lättare att se på deras sätt att vara än på vårt eget. Och vad är vi då...? "Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ... Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga!" (Matt 7:3-5)

Gud säger att vi ska älska vår nästa, älska våra medmänniskor - alla våra medmänniskor (Luk 6:35). Hur älskar man då en människa som är falsk och lyckas dupera alla och få alla att tro att hon är något hon inte är? Vi är alla syndare. Det spelar ingen roll om vi är de som syns och märks mest i församlingen eller om vi sitter tysta och stilla för oss själva. Vi är syndare. Vi har alla brutit mot Guds vilja. Och vi är alla hycklare emellanåt.

Om vi kallar oss kristna så har vi gett oss själva en etikett som innebär ett stort krav på oss. Och vi lever verkligen inte alltid upp till det kravet. Vi lever långt ifrån alltid som vi lär. I sista änden är inte frågan vad vi ska göra med människor som framställer sig själv som så goda kristna och duperar hela församlingen för att bli omtyckta och få lovord och beröm och tack.

Frågan är vilken sorts människor vi själva är. Syndare eller hycklare. Syndare eller fariséer. Svaret? Bibeln säger att vi alla är syndare - att vi alla har brutit mot Guds vilja - och om erkänner att vi faktiskt är syndare, så kan Gud arbeta med oss. Det är hans specialitet. Om vi inser och medger att vi inte är fullkomliga så kan Gud hjälpa oss. Om vi ber i ödmjukhet - koncentrerar oss på våra egna fel och brister och inte grubblar så mycket över andra människors synder och svagheter - så lovar Gud att förlåta oss och lyssna och hjälpa oss (1 Petr 3:8 och 5:5, Ps 10:17) och leda oss på rätt väg (Ps 25:9).

Men om vi är självrättfärdiga och hycklande så är det samma sak som att säga att vi inte behöver Gud. Och då kan Gud inte hjälpa oss. De som försöker spela heliga och fromma och andliga för att få församlingens beundran får sin lön nu (Matt 6:1-2). Men den viktigaste och värdefullaste lönen är den vi får genom att ha en uppriktig relation till Gud. Den lönen varar för alltid.

Allt detta ovan är skrivet av Thor-Leif Strindberg. Han har inte en aning om Hermannis och min diskussion. Men ett och annat korn har trots det fått fatt på...

Stenström anförde:
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 30.03.2011
"Men om vi är självrättfärdiga och hycklande så är det samma sak som att säga att vi inte behöver Gud. Och då kan Gud inte hjälpa oss." Självrättfärdighet ångrar sig inte utan hoppas på sig själv. Jfr Stenströms: "Men det skulle ju också kunna vara så att Gud hör bön och ser till hjärtats innersta rum."

Det är alltså på sitt hjärtats innersta rum och sin bön Stenström hoppas när den synd han deltar i påtalas. I bjärt kontrast till det talar Jesus om att människan är ond och att ondskan kommer från hjärtat. Också i bjärt kontrast med Stenströms krumbukter kräver Jesus helt sonika att människorna ska ångra sin synd: metanoeite. Gud hör inte en bön fräckt kombinerad med ångerlöshet.

Jag håller på att Jesus har rätt. Stenström har hittills hållit på sig själv.

Mea culpa!
skriven av Lars B Stenström, 30.03.2011
Vilken synd har du beslagit mig med, käre Hermanni? Är Du städslad i en modern protestantisk inkvisition? Du som inte känner mig och ändå tror att du har rätt, och rent av gudomligt uppdrag, att döma? Hur vet du att bönen är "fräckt kombinerad med ångerslöshet"? Att jag har hållit på mig själv?

Du kanske inte vet om att Skriften också berättar att: nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig? Men Du vet förstå bättre än vad jag och alla andra gör om vad som döljer sig i hjärtats innersta rum?! Min bön är faktiskt: mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa! Och tror du inte på det så vad har vi då att säga varandra?

Stenström
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 31.03.2011
om du skulle ångra den obibliskhet som du som SvK-präst med nödvändighet är inblandad i samt tro evangeliet om förlåtelsen skulle också omvändelsens frukter visa sig, också för mig. Vi har debatterat förut och du har visat dig stå på dig som en försvarare av folkkyrkans otyg, inte minst bibelkritiken.

Du vet vad bibeltexterna säger och går ändå emot dem. Och nej, det är inte omvändelsens frukt att hänvisa till sitt goda hjärta och bön. Det är inte heller omvändelsens frukt att försöka kvitta ont med gott genom att säga att folkkyrkan har nådemedel, att i folkkyrkan finns kristna, eller komman undan förmaningen med att säga att alla människor är syndiga.

Så kunde också diktatorer på 1900-talet ha kvittat sina utrotningar med att säga att de gav folket jobb, självkänsla och mat på bordet, att det var ordning och planmässighet i staten, att infrastrukturen byggdes ut, eller att alla gör fel ibland.

Själamördandet i SvK, där miljoner döpta inte tas om hand med en rätt lag- och evangelieförkunnelse utan försummas/förförs kan inte ursäktas inför Guds lag. Hur många andligt döende eller redan döda själar har inte du på ditt ansvar själv?

Den enda väg ur ondskan och falskheten är omvändelsens väg (Luk 13): "6 Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det."

Vet hut!
skriven av Lars B Stenström, 31.03.2011
Så skönt du har det Hermanni. Inte ett moln på din himmel. Ingen tvekan, ingen eftertanke, ingen hämning, inget tvivel.

Så skönt du har det Hermanni. Så härligt att alltid ha rätt, att veta bäst, att få läxa upp andra. Och att göra det på Guds den högstes uppdrag. Så skönt du har det som sluppit lyssna till dig själv, till vad du faktiskt säger. Den våg du väger ditt ord på måste vara felställd. Här sveper omdömena som en lie mot mig som du bestämt tillhör de ogudaktiga. De som gör ont och fel är alltid, alltid de andra.

Vad kallar du mig/oss? Själamördare! Bukdyrkare! Obiblisk! Självrättfärdig! Hycklare!
Vet hut!

Stenström
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 1.04.2011
du försöker göra det hela till en horisontell sak - liksom tidigare i denna tråd frågan om vilka som får vara medlemmar i den synliga kyrkan. Det är en arrogant person som bråkar, inget mer. Men du har de heliga texterna mot dig. När Kristi apostel säger "Gör er av med den som är ond", kan du inte annullera det med horisontella kåserier och persondiskurser.

Du är i konflikt med apostolisk kristendom - och därmed Frälsaren själv. Den erkänt ogudaktige Juholt kommer du säkert bättre överens med än Kristi apostlar när det kommer till kritan. Du förtjänar genom handlingar att vara med i Juholts kyrka, och Juholt i din. Har man valt buken så har man också valt bort saker. En anledning till att en bukpräst frustar över vad Juholt sade, är att denne - trots att han är en hedning - gav en inte alls dum distinktion mellan att tro på Gud och att tro på vad SvK gör. För de två sakerna hänger alltmer sällan ihop - i alla fall om gudstron utgörs av apostolisk kristendom.

När någon säger saker som de är - vilket Juholt på sätt och vis gjorde - så stör det den som lever i en illusion. Detta gäller också illusionen om den egna godheten, detta "att Gud ser till hjärtats innersta rum". En person som säger så har ännu inte lärt känna sig själv. Den dagen en folkkyrkopräst ser sin bottenlösa ondska och vad den har ställt till med i kyrkan kommer han inte att längre tala så.

Skriften som vapen mot andra
skriven av Lars B Stenström, 1.04.2011
Hermanni, i denna diskussionstråd blir det här mitt sista inlägg denna gång. Skälet behöver ingen tvivla på. Du leker Herre på täppan och har underkänt och kommer att underkänna allt som jag skriver. Gott så. Du har valt perspektiv. Von oben slungar Du dina anateman. Det innebär att vi inte möts, vi kan helt enkelt inte mötas eftersom Du enbart vill spika upp mig och mina reflektioner på en vägg, och inte mötas i samtal. Du vill inte. Och jag erkänner gärna att jag när jag hör dig kan få små anfall av samma sjuka, viljan att ha rätt kan täppa igen öronen och få förståndet att bli trögt.

Likt en sankte Per, en ovanlig ilsksint sådan, tror Du dig om att kunna öppna och stänga salighetens dörr. Du skramlar hotfullt och vårdslöst med himmelrikets nycklar! Pedagogiskt är det en katastrofal metod. En verksamhet som leder till att ytterst få lär vilja vandra din väg.

Innantill kan du läsa. Men du avstår från att försöka komma till rätta med flertusenåriga Bibliska texters verkliga innebörd. Hermeneutik är inte Din starka sida. Då och nu tycks inte spela någon roll för Dig. Med all respekt för reformationens fäder ser jag det just därför som något otroligt egendomligt och kortsynt hos dig, detta att Du sitter fast i 1500-talets uttolkning. Att världsbilden i grunden förvandlats sedan dess ankommer Dig inte. De existentiella frågorna är insatta i helt nya sammanhang. I vår del av världen finns inga slavar, inga herdar, stamsamhällets villkor är förbi. Sjukdomarna är fler än fallandesjuka och andebesättelse.

Vi som lever i 2000-talet har samlat på oss oändligt mycket mer kunskap om bibelns tid och dess gestalter än vad 1500-talets teologer ens kunde drömma om. Därmed har vi bättre redskap för tolkning och förståelse. Vår människosyn har utvecklats. Vi förstår mer av människans psyke. Vetenskapens landvinningar har i grunden förändrat våra liv, och faktiskt, därmed också vårt sätt att resonera och tänka. Uppräkningen kan fortsätta och uppvisa förändringar som påverkar oss alla, ja även Dig Hermanni, även om Du skulle kunna tänkas förneka det. Men, sådant är Ditt val.

Slutligen. Du tycks tolka detta att jag tar illa vid mig, främst av det sätt på vilket Du frenetiskt och med en farisés iver ska tvinga ner mig i syndens träsk, som en bekräftelse på min stora synd. Och hade jag struntat i vad Du kastar ur Dig hade det också fungerat som bevis för min syndfullhet. Du skulle bara ha skrivit: Se, han känns inte ens vid sin synd den där uppblåste falske bukprästen! Ditt språk sedan, Hermanni. Inte vackert. Illasinnat!

Att Du till varje pris ska underkänna min teologi och tro, mitt kristenliv, min bön, mitt förhållande till Gud ser jag som Ditt försök att bevara Dig själv ren och obesmittad. Syndabocken ser ut så där, han har alla fel som finns. Jag får faktiskt intrycket att Du verkligen tackar Gud för att Du inte är som den där syndaren Stenström.

Allt hos den andre är brist och synd. Mina löften till Gud. Inget värda. Mitt möte med Kristus i Mässan. Finns inte. Min hårda strävan i det dagliga arbetet. Själamord. Min tro och bekännelse. Inte apostolisk, utan avgudadyrkan! Hermanni, det är dags för Dig att härja med någon annan. Framför spegeln kanske?

Det finns en grundläggande skillnad mellan vårt sätt att läsa Bibeln. Här ovan visar Du att Din läsning sker för att bedöma, och döma, Dina medmänniskor. Min övertygelse är att de flesta Skriftställena har mest att säga om de används som en spegel för den som läser. Eller som en självprövning för den gudstjänstfirande församlingen. Som allra sämst fungerar det när Skriftens ord nyttjas som ett vapen mot andra. Jag för min del har tröttnat på att bli beskjuten av Dig!

En Saul har talat
skriven av Hermanni Pihlajamaa, 1.04.2011
mannen är förvisso religiös, det ska ingen ta ifrån honom. Men likt GT:s Saul utövar han en gudstjänst som Bibelns Kristus, hans profeter och apostlar inte har inrättat. Därmed är också domen fälld över honom, så länge han klamrar sig fast vid sitt religiösa hopkok där "jag", "mig" och "mitt" står över Bibelns klara ord. Den som tar sig för att mästra Guds ord i tron att vara klokare än den Helige Ande får också stå sitt kast. Endast en omvändelse kan ändra på detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar