04 oktober 2011

Sälj inte kyrkan innan väckelsen har kommit

Tanken att riva kyrkor väcker uppmärksamhet. Förre domprosten HB Hammar har i Svenska Dagbladet skrivit en artikel om övertaliga kyrkor. Han har därför också valsat runt i alla möjliga media. Men minnet är kort. Kortare än man kan tro. Frågan har många gånger varit i säck innan den kom i påse. Bengt Samuelsson, saligen hemgången till vår Herre, var en föregångare. Fyll dem, stäng dem eller spräng dem skrev han i en berömd artikel och i en bok. Och saken har utretts av kyrka och kulturvårdande myndigheter.

Frikyrkokapellen finns snart inte mer. Inte som kapell för sitt ursprungliga syfte. Nu är de fritidsbostäder på den landsbygd där de en gång utgjorde fyrbåkar för evangeliet, för folkbildning och kultur! Bevarandekrafterna har inte haft ork att försvara tillräckligt många av detta väckelsens folkrörelsearv.

Prästgårdarna inom Svenska kyrkan har på många håll fallit offer för en ny tid. Prästen ska ha en egen bostad. Bo där han eller hon själv vill. Utförsäljningsivern är inte över än. Prästboställen dyker upp i regelbundet upp i annonserna. Ovärderliga kulturmiljöer förskingras. Visst kan man sälja prästgårdar. Men kyrkan och kommunerna borde värna fler av dessa miljöer. (Om detta har stillsam skrivit förr).

Så till kyrkorna. Om inte kyrkans medlemmar vill använda kyrkorna så ligger det nära till hands att de ska avyttras. Frågan har gått vidare från att gälla om livet i den lokala kyrkan ska överleva till frågan om när det dör ut. Där livet dött blir kyrkorna "övertaliga". På detta grubblar kyrka och riksantikvarieämbetet. Och engagerade människor i församlingarna. Sekularismen tar över, i hemmen finns andra altaren: televisionen och datorn. Det som verkar locka är musik. Inte evangelium, tro eller kristet liv. Men människors längtan kan tändas. Behovet av´nåd och förtröstan kan sätta fötter i rörelse. Ända in i kyrkans rum och gudstjänst.

Därtill, man kan knappast underskatta dessa invigda rum och hus som identitetsmarkörer för sina orter och byggder. Kyrkorna är symboliskt laddade och historiskt värdefulla genom att generationerna satt sina spår i dem. Att sälja dem är att låta något väsentligt gå bort. Nästan som att begrava en bit av trakt och folk.

Det räcker inte att sätta en timer i kyrkan som tänder och släcker ljus eller spelar en klockarnas trudelutt då och då. Kyrkan är ett bönehus för sina medlemmar, för de Kristtrogna, för Guds folk. Kyrkan är en plats för gemensamma möten och för det viktigaste - för relationen till det heliga och Gud. För mötet med Kristus i mässan.

Kyrkan vilar där som Guds kupade hand över jorden, som Claes-Bertil Ytterberg en gång uttryckt det. Med sitt torn som likt ett pekfinger vill få oss att lyfta blicken så att även det himmelska kommer inom synhåll. Det sägs att man inte ska sälja skinnet innan björnen är skjuten. Här kanske följande borde gälla: sälj inte kyrkan innan väckelsen har kommit...

Mer från Riksantikvarieämbetet
Eskilstunakuriren
Dagen
Expressen



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar