Vykort 21 - stillsam ADVENTSKALENDER

Som husbehovsexeget tänker jag ofta på vad man liknar personer, saker och ting vid. Går det att identifiera sig själv med, eller placera några medmänniskor, i liknelsernas persongalleri. Även jag brukar ta avstånd från vårt behov att etikettera människor för att därför veta hur de är. Men så fel är det inte. Hur skulle det vara om varje möte var tvunget att äga rum som om det vore den första person man träffat? Skulle inte den egna attityden då vara ofattbart mycket mer avvaktande och reserverad? Förmågan att sortera människor handlar inte främst om att utdefiniera och stämpla – utan fast mer om att göra en första bedömning om egen säkerhet och mötets möjligheter och potential. Vi läser av varandra och reagerar, bedömer. Reflexmässigt.

Var därför inte så rädd för de preliminära bedömningarna vi gör av varandra. Etiketterna kan man sedan riva bort eller modifiera. Dagens kort kan förställa en godmodig kock med tax. Eller ett matvrak som vill behålla godbitarna för sig själv. Liknar den där kocken inte honom? Eller den där?  Kan det vara en avbild av mig? Vad skulle den i så fall betyda? Att jag försett mig själv? Att jag generöst, som vanligt, är på väg med bjudmaten till ett dignande julbord? Att den är till för dem som saknar? Eller är jag för dagen emot överflödet och på väg att hiva ut maten? Ge grismaten till taxen?

Vi kvalificerar vår bild av varandra efterhand. Vi vet snart om personen framför oss utgör en risk så att vi måste vara beredda på vad som helst. Fly eller strida. Vi lär oss också snabbt om vi kan lita på någon. Om det vi i förtroende säger stannar kvar – eller om det vi anförtrott snart i förvrängd form dansar runt varje gathörn i hela staden, eller byn. Men ingen enda är utan bild och föreställning om hur någon annan är. I bakgrunden spökar naturligtvis uppmaningen att inte döma. Den måttstock vi mäter med ska tillämpas på oss själva. Så etiketterna i vårt mentala förråd får inte vara för grova och illasinnade, för svartvita eller orättvist kritiska.

När jag betraktar bilden tänker jag att det inte alls alltid är så att vi upptäcker hur fina, goda och vänliga andra personer är. Ett exempel. Det fanns mörkermän som placerade ut sådana här grishuvuden på platsen för ett moskébygge. I Göteborg om jag minns rätt. Vidrigt! Vetvilligt! Förkastligt!

Vi är mångfacetterade varelser. Vi kan vara illojala, vi har förmågan att ändra oss omotiverat, eller om det finns fördelar att vinna. På ytan vänliga men med många verbala och välslipade knivar i arsenalen. Sanningen är det finns personer som i sina smedjor mest slipar knivar och kastar dem. Som beljuger och förvränger... 

Men så här strax före jul får man väl hoppas att godmodiga leenden faktiskt tillhör godmodiga och vänliga människor. Så att vi kan förnya vår tro på medmänniskan. Och minnas att också hos de minst sympatiska kan finnas mer än vi anade och förväntade. På gott. Och dessvärre på ont. Ungefär sådär som det är med mig själv...

Dagens kort sändes julen 1938 till Årsunda.