14 februari 2012

Svenska kyrkan får en ny möjlighet

Arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen tillhörde de tongivande folkrörelser som kritiserade och dränerade Svenska kyrkan under 1800-talets slut och 1900-talets början. Skulle man vara riktigt religiös, religiös på riktigt, blev frikyrkan det trovärdiga alternativet. Där fanns inte kopplingen mellan politisk makt och religion. Svenska kyrkan som så länge vid sidan om sin roll som kristen kyrka varit ett redskap för makten genom att tillhandahålla den ideologi, det kitt, som höll samhället samman var komprometterad. Näst intill förbrukad som livsväg.

Frikyrkan var nästan obesmittad av samröre med stat- och kungamakt. Men många ledare inom politik och frikyrka värnade ändå Svenska kyrkan som en folklig uppfostringsanstalt. Där fick folk lära sig vad som gällde, hur man skulle bete sig. Normer och värderingar förmedlades och befästes. Kristen fostran kunde bibringas det uppväxande släktet genom gudstjänsten och konfirmandundervisningen. Dessvärre är den kyrkliga seden på många håll helt bruten...

Fortfarande kan man ana denna spänning mellan frikyrkan och Svenska kyrkan. Först nu i den postmoderna tiden tycks tidvågen byta riktning. Nu kan man återvända till Svenska kyrkan och finna en gudstjänst som är förankrad i bibel och tradition. Ren från jippo- och eventkristendomen. Svenska kyrkan får just nu en helt ny möjlighet!

Även om en ström just nu söker sig till Svenska kyrkan så går en annan mot alltmer individualitet och privatism. Att Ma Oftedal väljer att just i dag avsluta sin relation till Svenska kyrkan och avsäga sig sitt prästämbete får illustrera det senare.

Men fortfarande kan man här och där inom Svenska kyrkan finna den urkyrkans apostoliska tro som är en frisk källa att ösa ur. Den gömmer sig inte för samtiden. Räds inte vetenskapen. Älskar kunskap och kultur! Dit kommer fler att vilja återvända. För att i mysteriet och mötet med den uppståndne Herren i mässan finna sitt liv. På nytt!