Bön om förlåtelse ska numera syndabekännelsen heta om personerna bakom förslaget till ny handbok för Svenska kyrkan (boken med kyrkans gudstjänstordningar) får som de vill. Därmed nedtonas redan i rubriceringen syndens realitet. Jag anar att den ändrade rubriken är en reaktion på den kritik som ibland förs fram mot att redan i högmässans inledning fokuseras människans synd och bortvändhet från Gud.
Det finns en naturlig och logisk ordningsföljd för detta moment i gudstjänsten. Först kommer syndabekännelsen och därefter följer bönen om förlåtelse. Att flytta uppmärksamheten från bekännelsen till förlåtelsen kan verka rimligt och vällovligt. Men med tanke på att det i kyrkan blir alltmera omstritt vad synd är och ett påtagligt försvagat syndamedvetande så kan rubriken komma att medverka till att synden relativiseras och rent av bagatelliseras.
8 böner om förlåtelse finns med i förslaget. Bland dessa återfinns (tack och lov!) fortfarande Olaus Petris syndabekännelse: Jag, fattig syndig människa…
Bön nummer 4 är mest udda och därför värd några reflektioner. Den lyder:
Jesus Kristus, jag kommer till dig
i längtan efter läkedom och upprättelse.
Förlåt mig det jag har brustit mot skapelsen,
mina medmänniskor och mig själv.
Ta emot mig enligt ditt löfte
att inte överge någon som söker dig.
Längtan efter läkedom och upprättelse är drivkraften för att komma till Jesus Kristus, enligt denna bön. Läkedom är synonymt med att bli botad, dvs att bli fri från någon åkomma eller sjukdom. Upprättelse handlar mest troligt om att bli återställd och friad. Något personligt ansvar kan man inte skönja i dessa ord eller i denna bön. Bönen om förlåtelse som finns infogad gäller ”det jag har brustit”. Formuleringen är språkligt otymplig, oklar och bristfällig eftersom brustenhet brukar syftar på något som saknat hållbarhet, varit otillräckligt eller gått sönder. Förlåtelsen utbes i denna bön för ”det jag har brustit mot skapelsen, mina medmänniskor och mig själv”. Hur brister man MOT skapelsen, medmänniskor och sig själv? Är det något man behöver och ska be om förlåtelse för? I bön nummer tre är orden mera självklara: ”… och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit”.
Synden handlar ytterst om hur relationen till Gud skadats eller hindrats även om det skett genom handlingar eller underlåtenhet gentemot skapelsen eller medmänniskor. I bön nummer fem är synden som skada i Gudsrelationen glasklar och uttryckt på följande sätt: ”Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon”.
Bönerna, påtagligt i bön nummer fyra, borde ha språkgranskats på samma vis som bibelöversättningarna fick språklig bedömning av särskild expertis. Här i bön nummer fyra blir resultatet språkligt oacceptabelt, tänkemässigt vagt och teologiskt dubiöst.
Men det är ju typiskt för allt det nya i förslaget. Vagt och tveksamt, i vissa lägen möjligen acceptabelt om det bärs av ett klarare sammanhang, men tydligt utpekande en riktining mot det tveksamma och på sikt heretiska.
SvaraRaderaSkrota hela förslaget.
Glädjande ändå att några varianter fortfarande inte är språkligt eller teologiskt dubiösa.
SvaraRaderaMan får glädjas åt möjligheterna
Ja, Peter, men risken är att det vettiga bara är med som något slags "alibi" (Olaus Petris syndabekännelse kan tänka!) och att en majoritet av församlingarna nu ser sin chans att smita undan allt tal om verklig synd.
SvaraRaderaSå länge vi menar allvar med kyrkotanken och gemenskapstanken (lemmar i samma kropp) kan det inte vara likgiltigt vilka "möjligheter" en ny handbok ger åt vanliga enkla (oftast snälla och personligen oförargliga) liberalteologer i prästskrud, bara för att t.ex. en som Torbjörn Lindahl kan fortsätta fira en fullödig mässa några år till. Det hedrar Torbjörn L att han reagerar starkt mot dessa öppningar.
Hörde f.ö. en rolig parodi på ny syndabekännelse: "Ursäkta mina snedsteg".
Det har länge funnits en tendens att avskaffa lagen och därmed synden. Men om lagen försvinner blir ju evangeliet lag. Något man ska leva upp till.
SvaraRaderaAtt "Jag fattig syndig" är med kommer knappast ha någon större betydelse för oss gudstjänstfirare. Jag har hittills inte fått använda den i gudstjänst mer än en gång, och då på en historisk sådan som skulle ge en uppfattning om hur man firade gudstjänst förr.
SvaraRadera