23 februari 2013

Arkeologisk utgrävning i källarförrådet

Idag ska källaren rensas. Från överflöd. Det blir som en arkeologisk utgrävning- Där avlagringarna från tidigare epoker i ens liv kommer fram i ljuset. Gamla protokoll från kyrkostyrelsen. Där jag en gång häckade som obetydlig suppleant. Fram kommer papper från min tid som ung. Tidningen Gymnasistbladet från Frikyrkliga Gymnasiströrelsen (FKG). Jag ska även ha ännu äldre årgångar av Juniorkamraten från Metodistkyrkans ungdomsförbund (MKU). I de tidningarna ska finnas reportage från Gotland och Visby. Men ska jag verkligen ta tiden idag till att läsa detta från förr? Bara för att där kan stå något om vår juniorförening? Om läger jag och mina bräder deltog i? Vinterläger i Etelhem. Hajk i Bjärges  metodistkapell. Sommarläger vid Hammars fiskeläger i Norrlanda.

I förrådet ska också finnas gamla konfirmadböcker från 70-talslägren på Stjärnholms stiftsgård. Vid ett läger högg en konfirmand sig i knäet när vi förberedde midsommarfirandet. Illa! Vad gör man med läroböcker från teologistudiet i Uppsala. De flesta numera ohjälpligt föråldrade. Men så är de både 40 och 50 år gamla. En pärm med rundbrevet Paradoxen från tiden i Ny Gemenskap ska jag också ha. Bulletiner som jag minns andades en obegränsad idealitet och kampvilja. Ja, hjälp så mycket man kan gräva fram under källarvalven.

Jag vet att där ska finnas visst material från arbetet med några kristna riksmöten, t ex Västerås 1977 (V77),Jönköping 1983 (J83) och Örebro 1989 (Ö89). Till Jönköping kom Olof Palme och vi gick sida vid sida i ett demonstrationståg genom Jönköping. Han såg alla jublande tanter och farbröder i fönstren. Palme vinkade. Även till en hel del bekanta. Det här är vårt folk, sa han gång på gång. Han menade  Arbetrarrörelsens. Då och där tvivlade jag inte ett ögonblick på det.

Kvar ska också finnas material från Jubelfesten i Uppsala 1993 när jag började hos Gunnar Weman, ärkebiskopen. Många präster var vid ett möte i Universitetsaulan klädda i  kaftan. Själv hade jag en gröngul kavaj. Stack ut som ett fyrverkeri i mörka natten.

Vad tänker man under röjningsarbeten? Varför har jag sparat allt detta? Trodde jag de skulle bli underlag för kommande memoarer? Allt detta slit, till vilken nytta? För vem? Många frågor, inga svar. Jag bestämmer mig för att inte fundera så mycket. Be kan jag ju alltid göra. När kartonger och lårar ska sorteras och rensas. Bara be. För kyrkan. Det kan den behöva...