29 september 2015

Den galnaste av veckor

Somliga veckor är galnare än andra. Människor tar det ena initiativet efter det andra. Med gott uppsåt. För att hjälpa. Men galnare vecka än innevarande är svår att uppbringa.

I söndags hade kollekten i Svenska kyrkan styrts om. Det som förr sällan gick hade blivit möjligt nu. Man samlade in till människor på flykt. Jag vet att många grävde lite extra djupt i handväskor och plånböcker. Det svischades och kortbetalades (på de ställen där det har blivit möjligt).

Sedan kom måndagen. Då var det Barncancergalan – det svenska humorpriset i TV5 där man samlade in pengar till Barncancerfonden.

Idag är det tisdag. Då blir det en massiv TV-satsning i flera kanaler där man sänder en gala från Globen i Stockholm som lånats ut gratis. Denna ”grej” som initiativtagaren kallade det i morgonens nyhetsprogram i SR har vuxit till en artistgala utan like. 50-talet artister ska framträda. Hela Sverige skramlar – en konsert till förmån för människor på flykt. De insamlade medlen ska gå till UNHCR och deras arbete.

Under hela veckan, med stor TV-final till veckoslutet, pågår Radiohjälpens stora insamling Världens Barn. De började med Världens Barn Uppdraget söndagens 27/9. På fredag 2/10 är det Världens Barn Galan i SVT1 och med ett extra och avslutande insamlingsprogram den 4/10.

Att något har hänt är uppenbart. Det finns en växande vilja att medverka till att ge utsatta och drabbade människor bistånd och stöd! Vilket bör noteras med glädje.

Samtidigt har konkurrensen ökat och den tidigare viljan att låta en stor insamling ha sin tid verkar vara förbi. Då respekterade man att en vissa vecka var ”vikt för” en särskild organisation. Genom att flera olika organisationer och sammanhang tävlar om givarna en och samma vecka riskerar man att orken att ge bidrag kan utmattas och sina. Det kan låta gnälligt men är ganska realistiskt. Särskilt för dem som är regelbundna givare till olika välgörande ändamål blir det till sist en aning för mycket. Jag undrar hur Rädda barnen, Röda Korset, Diakonia och andra tänker.

Det finns en avtrubbningseffekt som verkar när man exponeras gång efter annan för samma vädjanden, för samma begäran att ge. Ge! Ge mer, ge ännu mer! Ge också oss! Ge!


Få vill väl kalla dessa insamlingar tiggeri, likafullt vädjar man om pengar på gator och torg, på affischer och i TV. Att väcka folks generositet, så att de blir villiga att ge av sina egna pengar, är också insamlingsorganisationernas affärsidé. Måtte då de som är uthålliga och orkar återkomma år efter år inte förtröttas av denna växande trängsel av sådana som vill få tillgång till det vi vill och orkar avvara! Om alla de som slåss om att få göra något bra av skänkta pengar visade respekt även för givarna – då kunde de gott sprida ut sig. Bara en aning! Det vore inte alls galet!

2 kommentarer:

  1. Om man någon gång ger ett undantag och ger pengar till en annan hjälporganisation än man brukar - vips får man info, inbetalningskort och vädjande brev från dem. Eftersom man helst vill återgå att betala till den organisation man brukar ge till blir detta ju proto- och tryckkostnader kastade i sjön och ett dåligt samvete på köpet.

    SvaraRadera
  2. Ja det blev en konstig krock där men samtidigt tror jag inet varken du eller jag avbryter vårt autogiro en sådna här vecka. Jag tänker på Ordspråksbokens ord: "Den rättfärdiga strör ut, han ger till de fattiga"

    SvaraRadera