21 januari 2015

Extremvåldet bekämpas bäst av islam

Hur kan den och de som angriper och skoningslöst mördar oskyldiga, som dödar eller förslavar kvinnor och barn, alls få respekt från någon? Hur är det möjligt att systematisk och utövad ondska kan locka ens unga arga män? Som om det vore en religiös plikt att bli ett monster. Har de fullständigt förlorat förmågan till identifikation, empati och medkänsla? Eller finns det någonstans en förståelse i terroristernas och de religiösa arméerna för att det i själva verket är de egna systrarna och mödrarna som angrips när man ger sig på kvinnor och barn?

Ett högre syfte i någon kvalificerad mening, kan det alls åberopas, när konkret handling och praktik förlorat all humanism? Konsekvent åsidosätts alla de värden och ideal som värnar liv och människovärde. Det som syns på skärmar och tidningssidor är det extrema mansvåldet upphöjt till religiös princip och metod. Försöken att tvätta bort religionen från dessa islamistiska grupper båtar föga. (läs Annika Borg i SvD)

Även om det verkar meningslöst att använda argument som bygger på förnuft och logik måste de naturligtvis brukas. Och de som har bäst utsikter att lyckas är alla de som står närmast till: aktiva muslimer och deras imamer. Därmed inte sagt att det saknas exempel på kristen fanatism och förfärande krigföring. Men om unga människor värvas till islamistiska rörelser med en speciell sorts teologi och eskatologi. med löften om hägrande martyrskap och himmelsk belöning, så måste muslimska lärde och teologer använda all de medel som står dem till buds.

Fatwor utfärdas nu och då mot enskilda människor som anses häda eller på andra sätt misskreditera det man håller för heligt inom islam. Några fatwor mot IS eller Boku Haram finns de? Om de finns varför hör ingen talas om dem? Ja, hela den muslimska världen borde samstämmigt fördöma och bekämpa det som nu sker. Ty det räcker inte med att en sekulariserad västvärld protesterar.

Det tycks också som om företrädare för olika moskéer och grenar av islam i Sverige här och där mumlar för mycket och talar otydligt. En sådan otydlighet leder odiskutabelt fel. Ty i skydd av halvkvädna visor eller dubbla attityder (läs Sameh Egyptson i SvD) från Islams i Sverige teologiska auktoriteter kan extrem fanatism fortsätta frodas. Då finns det fortfarande utrymme för inspiratörer och rekryterare, och det trots att väldigt många muslimer är mycket bekymrade och oroade.

Här fler inlägg i debatten i SvD:
Mohammed Kharraki
Sameh Egyptson