05 december 2016

Tisdag 6 december

Ingen jul utan hårt arbete! Ty julen trollas inte fram med några magiska gester, den kräver planering, förberedelser och genomförande. Genom sekler har det hårda kvinnoarbetet lagt grunden för helgdagsfirandet. Vykortet från Sveriges bygder, Skåne och Hekeberga visar hur det gick till att tvätta. På rad nedstigna i vattnet, ofta bedövande kallt, skrubbades mattor och gnuggades kläder dagarna i ända. Hela kroppen tog stryk!


På samma vis vilar stora delar av Svenska kyrkans basarbete på idogt arbetande kvinnor och ett mindre antal män. Männen, åtminstone en hel del av dem, tycks ha nog med att delta i sina hemliga sällskap och får på så sätt utlopp för sin övertygelse som ofta kallas tro. De är glömska om nya testamentets betoning av församlingsgemenskapen, av gemenskapen och de trägna bönerna och brödsbrytelsen. Slutna sällskap kan man naturligtvis roa sig med, men om de får ta församlingens plats undergräver de något de ofta påstår sig vilja gynna. Så skärpning alla medlemmar i loger och slutna sällskap - slut upp i församlingens gudstjänstfirande och dess gemenskap!

På bilden ser det nog så idylliskt ut. Kortet är avsänt 1905 till Villan Marieberg belägen i Drottningholm. Som ett vittnesbörd om ojämlikhet tronar ett slott eller ett herresäte på andra sidan sundet. Kvinnorna påminner mig om de kämpande kvinnor jag för mycket länge sedan såg i Sydafrika. I slummen och hemländerna kämpade särskilt kvinnorna för att hålla förnedring, förtryck och smuts stången. Överallt hängde tvätt som upproriska fanor vittnande om att man ännu inte givit upp!

Måndag 5 december


Vi firar jul varje år
så man kan säga att det har blivit en vana
alla vanor ger inte en tradition
En vana är något man gör så ofta 
att det blivit en del
av ens eget sätt att vara
Riktigt var vana övergår till tradition
kan vi kanske inte få fatt i
men tradition är något vi gör
i samband med firande och högtidlighållande
 
Vare sig besöken i en näraliggande kyrka
under de stora helgerna ar en tradition
eller en vana så förs i kyrkorummet
traditionen från Jesus via lärjungarna vidare
i den apostoliska tron 
Att vi vill höra om Jesusbarnet
på nytt och igen visar
att det fins mer att utvinna och förstå
av julnattens uder
Men i jäktet runt köpfesterna
och längtan efter förströelse
underhållning och håll i gång
kan julens centrum, Jesus
försvinner bland allt julklappspapper
bakom grytor och fat fyllda med mat
Då är då det är så bra att vi har hängt upp
stjärnan i våra hem
den som lyser över inkarnationen
kastar ljus över Guds födelse i människan
så hela skapelsen kan, om den inte är totalt
fördärvad och förvriden
fylkas runt krubba
uttrycket Guds födelse i människan
är hämtat från en bok om kristen
kontemplation och meditation

Vi hänger själva upp en påminnelsens stjärna
som en sentida replik av den
som fäste på himmelen över Betlehem
över platsen där Jesus föddes

När eller om vi glömt
vad allt ihop handlar om
advent, jul och trottonhelgen
påminner stjärnan oss...