Blir jag besjungen när jag dör? Kanske med några av mina egna visor? Jag är ju egentligen en viskatt. Inte bara en vis katt. Och har skapat. En egen visskatt. Om jag får lägga till och överdiva. En smula.
Ihågkommen vill jag bli. Inte bara som en parentes. I en TV-soffa. Ett pälsbeklätt kramdjur. Mitt långa liv. Har rymt mera under än så. Varit rikt och omväxlande. Nu grubblar jag inte mer på det. Det finns i alla fall material. Att plocka fram. Från denna blogg. Om någon till nöds. Ville komma ihåg. Vad jag varit med om. I livet. detta fantastiska och vidunderliga liv. Som jag har fått. Till skänks. Och till full levt. Fast nu. Ska jag vila frukost.
En dag senare: Hoppsan! Här har min katt, Sixten, lyckats leta sig in på min stillsamma sida. Och låtit sina tankar spridas ytterligare. Listigt, men avsett, förmodligen, för hans egen blogg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar