Äldre personer över 70 år har kommit att få en ny benämning: 70+. Att vara över 70 år har blivit betydligt allvarligare idag än bara för ett halvår sedan. Då bedömdes 70-plussarna som en resurs och tillgång. Sedan kom Covid-19.
Folkhälsomyndigheten utfärdade råd och anvisningar. 1 april beslutades det som står i HSLF-FS, 2020:12. Avsnittet om oss över 70 lyder som följer:
Personer över 70 år och andra riskgrupper
Allmänna råd
För att undvika spridning av covid-19 bör personer över 70 år och de som tillhör andra riskgrupper utöver vad som anges under Personligt ansvar
1. begränsa sina sociala kontakter,
2. undvika att åka med kollektivtrafik och andra allmänna färdmedel, och
3. undvika att handla i butiker som apotek och matvarubutiker eller vistas på
andra platser där människor samlas.
Dessa råd kan i vissa fall av myndigheter läggas till grund för olika förbud om särskilda skäl skulle uppstå. Men i sig utgör de inget förbud. De ska ses som en rekommendation och inte en lagparagraf. För människor över 70 är råden ett stöd för att undvika att de smittas efter som de sägs drabbas hårdare än i andra åldersintervall.
Råden är utfärdade av omsorg om de äldre som har drabbats i större utsträckning än andra åldersgrupper. För att 70+ inte ska smittas och därmed bidra till en högre belastning på sjukvårdsapparaten behöver de iaktta social distansering i linje med råden. Med det bör inte tolkas som förbud att vara delaktiga i det samhällsliv som ändå pågår.
Problem uppstår när man från ett bör glider över i ett ska eller måste. Då överskrids gränsen för det vi vanligtvis kallar åldersdiskriminering. Då omyndigförklaras en del av befolkningen på grund av antalet levda år. Kompetens och förmåga, det som tidigare sågs som en allmän tillgång och resurs, upphör att finnas till för människor som råkat fylla 70 eller mer. Som om deras förmågor och intelligens, deras kunskap och omdöme, plötsligt upphört att finnas till. Som om äldre inte hade vett och förmåga att skydda sig själva, att hålla avstånd och sköta handtvagningar och annat. Man misstänkliggör dem ju därmed också för att inte kunna undvika att trängas i kollektivtrafiken och i folksamlingar över 50 personer. Upprörande och diskriminerande.
I ett slag har 70-årsstrecket blivit den gräns då man upphör att få ge sitt bidrag till det allmännas bästa! Hur svårt kommer det inte att bli den dag då Covid-19 äntligen hindras av mediciner och vaccin att låta dessa äldre återfå möjligheten att göra sina insatser. Det märkliga är att man fortsatt kommer att kunna säga att eventuella svårigheter för dem att återfå eller återta sina uppgifter enbart beror på omtanke om de äldre i samhället.
Ett pastorat jag känner till i Svenska kyrkan har utfärdat ett förbud, hävdar de själva, för 70-åringar och äldre att utföra arbete och uppgifter, att leda grupper, tala offentligt och så vidare. En veritabel omyndigförklaring av de äldre. Förbudet lär inte uppmuntra dessa äldre att en dag återvända för att med glädje vara stöttepelare och resurser! Det är verkligen en rasande tur att sammanträden kan hållas digitalt annars skulle även de förtroendevalda, där en stor grupp är över 70 år, riskerat att inte få utföra sina uppgifter. Vilket förstås vore rent olagligt. Man kan bara inte ha en åldersstandard för förtroendevalda och en helt annan för volontärer och anställda. Inkonsekvensen är iögonenfallande. Bort med förbuden! Fram för möjligheten för människor i alla åldrar att fortsätt bidra till det gemensamma!
