Så svårt det är att låta bli! Många avstår inte, de kastar sig ut i denna aktivitet oförskräckta och med en känsla av att veta mer. Det kan hända när man befinner sig på långt avstånd. Gråskalan försvinner och den tänkbara (!) sanningen tydligare. Vad det handlar om? Trump naturligtvis. Det blir oemotståndligt att ha en synpunkt och föra den till torgs.
För min del har jag upptäckt att republikanerna i USA har liten känsla för ironier och därmed sämre förmåga att skratta åt fenomenet när historien biter dem i bakdelen. De är förstås bra på talkörer, en dålig gren för demokrater. Nu hörs krav på impeachment, ett ord som lämpar sig dåligt för massmöten och talkörer. I själva verket fungerar impeachment som en eufemism (förskönande omskrivning) för: lock him up! Humorn i att Trump själv riskerar att drabbas av det han drömde om att få göra med Hillary Clinton är betydande. Demokraterna har anledning att betona hur hillarious det hela är! På avstånd sägs det med eftertryck att - hut går hem.
Vore det inte så allvarligt kunde man le åt allt ihop. Men hur någon kommer undan med sådana fasoner är obegripligt. Hur kunde han i månader påstå att valet var riggat utan att göra något åt det? Hur kunde han fortsätta påstå det när mängder av lokala republikaner gjorde väl ifrån sig? Den snedvridna logiken efter valet byggde på att han samlade så många entusiastiska på sina möten så han kunde inte ha förlorat. Om över 70 miljoner stödde honom så kunde han inte förlora, problemet var bara att Joe Biden och Kamala Harris hade ännu större stöd.
Samtidigt funderar jag över hur man ska kunna finna nytt samförstånd i ett land där gemenskapen och samhörigheten vittrar sönder. Politiska åsikter övertrumfar till och med religiös samhörighet. Det finns mängder av bekännande kristna i bägge lägren, men kristen gemenskap och ekumeniska strävanden har förlorat stort mot politiska motsättningar och skillnader. Plötsligt är Bergspredikan satt ur spel: Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er...
Om det man har gemensamt är svagare än det hat man känner mot varandra och varandras övertygelser så är förutsättningarna för samförstånd och breda gemensamma lösningar på politiska problem synnerligen dåliga. Ett samhälle behöver hållas samman av något mer än att de flesta talar samma språk, till exempel att man i stort delar värderingar, historia och tradition. Det som händer over there för tankarna hem igen. Vad är det som håller samman Sverige? Vad har vi gemensamt, vi som bor och verkar här? Det ska jag grubbla på över en kopp med färskt och nybryggt kaffe,,,
