Bachkonsert i Olaus Petri, lördag kl 16.00

Örebro är en musikstad. En framträdande musikstad med åtskilliga synnerligen skickliga körer. Med ett orkesterhus där Svenska Kammarorkestern hört hemma. En fin kammarkör, Därtill en musikhögskola vid Örebro Universitet. Och Pops Academy Karl Johan med 540 elever (åk 4-9). Sjung med Spångberg är en populär och stor kör för de som vill sjunga gospel och pop utan särskilda förkrav. Mycket mycket mer musikaliska händelser och aktiviteter därtill. Man skulle kunna tro att det betyder att verkligen stora och påkostade arrangemang skulle samla stora skaror, men inte alltid...

I Örebros kyrkor finns ett vitalt musikliv. Själv känner jag bäst till det som sker i Olaus Petri församling. Där har man länge förordat att kyrkomusikaliska verk måste kunna höras i den sakrala miljön en kyrka utgör. Risken är att i längden blir det mest på konserthusen sådan musik blir framförd. Det kostar nämligen mycket att ha professionella musiker och arrangera stora konserter. Därför har församlingen ihärdigt under decennier satsat resurser för att låta de stora verken få ljuda under valven i Olaus Petri kyrka. 

Fortfarande är det alltför många som inte lyckats upptäcka den fantastiska rikedom det är att i en mellansvensk stor kyrka få höra så strålande och viktig musik. Från mun till mun borde budet gå om de duktiga körerna i OP. När de sjunger borde inte bara församlingsbor utan alla musikintresserade strömma till. Minnesvärde upplevelser blir det! Det vore värt att gå, som det heter, man ur huse!

På lördag kl 16.00 är det alltså konsert med församlingens (eminenta) körer. De ska framför Bachs himmelsfärdskantater tillsammans med Drottningholms Barockensemble! Kantaterna heter:

• BWV 43 Gott fähret auf mit Jauchzen
• BWV 128 Auf Christi Himmelfahrt allein
• BWV 37 Wer da gläubet und getauft wird
• BWV 11 Lobet Gott in seinen Reichen (även kallad Himmelsfärdsoratoriet).

"Solister: ur Olaus Petri Vocalis
Körer: Olaus Petri Cantores, Ungdomskören OPQ och Olaus Petri Vocalis.
Orkester: Drottningholms Barockensemble. 
Dirigent: Mats Bertilsson

Entré: 200:- / studerande 100:-. Biljetter kan köpas på Olaus Petri församlingsexpedition, tfn. 019-15 46 61, från och med tisdag 22 april kl. 10. Samt i entrén till Olaus Petri kyrka konsertdagen från kl 15.

Konsertlängd ca 1 timme och 50 minuter inklusive paus."

I trafiken är det fara för livet

En bekant ringer med andan i halsen. Under en bilfärd har hon stannat för rött ljus. I filen bredvid står en stor, svart och skrymmande personbil med flak. När det blir grönt dröjer den svarta bilen men vännen börjar köra. Då sveper i full fart, någon decimeter framför kylaren, en figur på en elsparkcykel förbi. En ung tjej har kört mot rött och satt sitt liv på spel. Tänk om vännen kört på, och möjligen dödat elsparkföraren. Förfärligt.

Då berättar jag om en incident som hände mig dagen innan. Jag kör på en tvåfilig väg. Och ska just passera där bilar från motsatt håll kan svänga över för att korsa vägen för att komma in på ett område med flera företag. En röd lastbil med släp lyckas svänga ut i min fil till hälften! Föraren har inte alls observerat mig som kör 45 km/tim på en 50-gata. Jag får göra en häftig undanmanöver in i filen bredvid, där inget annat fordon finns för tillfället, tack gode Gud!

Maggan, min fru, ser på föraren och säger att han håller handen för munnen i förskräckelse. Själv är jag upptagen med att hålla bilen undan kollision och på vägen. Det tar flera minuter innan hjärtklappningen lägger sig. Under denna enda bilfärd noterar vi: plötsliga filbyten framför oss utan att blinkers använts, cyklister som kör på vägbanan mot färdriktningen, en förare tar av okänd anledning upp två filer med sin bil, en fotgängare tvingas hoppa undan för en cyklist som kommer i full far runt ett hörn.

Det börjar bli nödvändigt att skaffa en dashcam, en bilkamera som sitter på instrumentbrädan och dokumenterar vad som sker i trafiken. Så att man kan visa upp bilder på det som händer, ifall någon inte skulle tro allt konstigt som händer och sker i trafiken. Ett alternativ är en körjournal där alla alla avvikelser, incidenter och förseelser i trafiken kan antecknas. Blir det många noteringar skulle någon kunna få för sig att det beror på hur man själv framför sitt fordon. Men det behöver det inte alls vara. Det är nämligen inte ofarligt därute, så se upp och var vaksam!!

Help - en bön?

Den första juni är temat i kyrkans gudstjänst: Hjälparen kommer. I predikoförberedelserna läser och nynnar jag på Beatles sång Help. Insikten har i sången kommit fram till att hjälp behövs. Som talesättet går: "no man is an island". Att leva som självtillräcklig håller inte. Hjälp, support, stöd behövs och efterfrågas. Då funderar jag på om sångens text kan läsas som en bön om den Heliga Anden?

Beatles

intro

Help! I need somebody

Help! Not just anybody

Help! You know I need someone

Help!

verse

When I was younger, so much younger than today

I never needed anybody′s help in any way

But now these days are gone and I'm not so self assured

Now I find I′ve changed my mind, I've opened up the doors

chorus

Help me if you can, I'm feeling down

And I do appreciate you being ′round

Help me get my feet back on the ground

Won′t you please, please help me?

verse

And now my life has changed in oh so many ways

My independence seems to vanish in the haze

But every now and then I feel so insecure

I know that I just need you like I've never done before

chorus

Help me if you can, I′m feeling down

And I do appreciate you being 'round

Help me get my feet back on the ground

Won′t you please, please help me?

bridge

When I was younger, so much younger than today

I never needed anybody's help in any way

But now these days are gone, I′m not so self assured

Now I find I've changed my mind, I've opened up the doors

chorus

Help me if you can, I′m feeling down

And I do appreciate you being ′round

Help me get my feet back on the ground

Won't you please, please help me?….

Partierna rustar för kyrkovalet 21 september 2025

Snart är det kyrkoval, om du inte visste det. På andra sidan sommaren ska Svenska kyrkan lägga svindlande miljonbelopp på ett allmänt val (för de kyrkotillhöriga). Fortfarande är det så att vissa partigrupper vädjar till de som inte tror, eller inte är särskilt troende, för att de ska vara med och avgöra "vilket samhälle vi vill ha - och vilken roll kyrkan ska spela i det".

Citatet kommer från en insändare i en dagstidning undertecknad av en representant för (s). Skribenten tycker det är viktigt att påpeka att "Svenska kyrkan är inte bara en plats för gudstjänst. Den är en av Sveriges största idéburna organisationer." Nu är kyrkans grund inte en idé utan tron på Jesus Kristus är den hörnsten allt vilar på. Dessutom är den grundläggande uppgiften, sprungen ur evangeliet och kyrkans historia, att fira gudstjänst, undervisa och utöva diakoni och mission! I insändaren räknas mycket av det sociala och diakonal arbete som utförs genom och inom Svenska kyrkan upp. En insats som ALLA grupperingar som ställer upp i kyrkovalet naturligtvis också uppskattar.

En passus i insändaren som stör mig extra mycket är följande: ”Just nu ser vi hur konservativa och nationalistiska krafter mobiliserar för att ta kontroll över Svenska kyrkan. Deras mål är tydligt: att göra kyrkan till ett verktyg för en trångsynt världsbild. De ifrågasätter kvinnors rätt att bli präster, motarbetar samkönade vigslar och vill tona ner kyrkans roll som en solidarisk röst i samhället. Det är en bakåtsträvande agenda som hotar öppenheten, jämlikheten och det medmänskliga uppdrag som kyrkan vilar på."

Vilka är dess konservativa och nationalistiska kretsar? Möjligen finns det någon grupp som med ett skohorn (med nöd och näppe) kan pressas in i den beskrivningen? I förra kyrkovalet fick SD 19 ledamöter i kyrkomötet av 251! Socialdemokraterna fick 70. Och de som sitter för SD ifrågasätter inte alla kvinnliga präster. Svenska kyrkan har haft kvinnliga präster sedan mitten av förra seklet och det är orimligt att skrämma väljare med kvinnoprästmotståndare 2025! Fast riktar man sig till människor som är passiva medlemmar kan möjligen sådana skrämskott slå rot...?

Vad jag vet finns inga som med kraft motarbetar samkönad vigsel. Det som verkligen retar somliga grupper i kyrkomötet är att inte alla präster (över 3000) är skyldiga att viga samkönat. Alla som vill har dock kunnat få en sådan vigsel utan något krångel! År 2023 var det 122 sådana vigslar i Svenska kyrkan.

Vilar kyrkan på ett medmänskligt uppdrag, på öppenhet och jämlikhet? Viktiga saker, absolut, men kyrkan bygger inte på sådana värdeord utan på sin tro, lära och bekännelse. Det andra går att se som ett utflöde av den kristna kyrkans tro, en konsekvens av en kyrka vars medlemmar lever och utövar sin tro. I inledningen till kapitlet om församlingarna anför Kyrkoordningen att: "Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift."

Insändarskribenten (s): "Vi socialdemokrater ställer upp i kyrkovalet för att vi tror på en öppen folkkyrka. En kyrka som står för alla människors lika värde. En kyrka som finns mitt i samhället - och som vågar ta ställning för solidaritet, rättvisa och jämlikhet." Nog är kyrkan något annat och mycket mer än detta? 

I insändarens text går uppfattningen av Svenska kyrkan inte att skilja från andra organisationer. Solidaritet, rättvisa och jämlikhet, det låter som en devis för, just det, socialdemokraterna. Kyrkan ska impregneras med partiets agenda. Men många andra organisationer står för liknande värderingar: Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset,  Folkskolor och Folkbildningsinstitut, Scoutrörelsen osv. Tilläggas bör att jag också är en tillskyndare av solidaritet, rättvisa och jämlikhet! Men först kommer kyrkans tro på Jesus Kristus, vilket gör den unik!

Debattören fullföljer sina resonemang med det jag redan hänvisat till: "Du behöver inte gå i kyrkan varje söndag för att rösta. Du behöver inte ens vara särskilt troende. Du behöver bara bry dig om vilket samhälle vi vill ha - och vilken roll kyrkan ska spela i det."

Inledningen till Kyrkordningen portalparagraf, den om kyrkans tro, formulerar kyrkans tro och uppdrag: "Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv. 

Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet." Detta bör sägas ofta och begrundas! Annars vattnar partipolitikens företrädare i kyrkan ut vad det innebär att vara kyrka.

Om Trumps galenskaper hade hänt hos oss i Sverige!

Tiden rinner iväg. Rätt vad det är har blogginläggen glesats ut så att läsarna börjar tröttna på att inga nya texter kommer. Dessutom är min korrekturläsning ganska slarvig. Blogger erbjuder inte ens ett rättstavningsprogram. Efterhand försöker jag rätta till det som blivit fel. Ibland så att texten måste kompletteras med nya meningar...

Även om människor som läser stillsam kan koda av innebörden fastän bokstäverna halkar omkring så kan det bli riktigt irriterande. Borde ha varit mitt nyårslöfte, att lova att korrekturläsa stillsam noga och eftertänksamt. Nu har jag inte lovat något i samband med nyår på mycket länge. Men ambitionen skulle kunna, borde, finnas där ändå.

Trump irriterar och stör många av oss på denna sidan Atlanten. Det är ganska frustrerande att demokraterna inte har kunnat organisera sina motattacker så att de blir effektiva och blockerande. Har som så många andra tänkt att de republikaner som nu bugar och bockar för autokraten Trump skulle ha fått tokslag om Biden vågat sig på någon enstaka procent av allt otäckt Donald Trump åsamkar det amerikanska folket.

Här hemma i Svedala skulle det mesta vara otänkbart av det som sker over there. Fast vi har förstås egna bekymmer med den nya främlingsfientligheten som drabbar så brett. Invandrare och flyktingar tvingas känna att de uppfattas som belastningar och bördor i vårt samhälle. Den stora majoriteten nyblivna svenskar de senaste två-tre decennierna bidrar och möjliggör storligen till att vårt samhälle fungerar och utvecklas.

Tänkte att om vi bytte ut namnet Trump mot Kristersson eller Andersson skulle vi förstå storhetsvansinnet. Just nu får det bli Kristersson som har accepterat att få ett gammalt flygplan i gåva från Mellanöstern. Det ska byggas om för multimånga miljoner för att bli nytt regeringsplan. När Kristersson avgår får han behålla planet. I gåvohandlingarna framgår att svenska försvaret först får gåvan och rustar upp planet. När det är klart har Kristersson nog redan avgått. Då övergår gåvan till det personliga bibliotek han just låtit staten organisera.

Kristersson driver frågan om att Grönland ska bli svenskt vilket leder till bråk i det Nordiska samarbetet. Fångar i Sverige ska inhysas utomlands, t.ex. i Turkiet eller Ungern. De skickas iväg utan att ha fått sin sak prövad i domstol. Kristersson har låtit en riskkapitalist få frikort att göra vad han vill för att omorganisera statens myndigheter. Den kapitalisten har kontrakt med olika myndigheter värda miljarder vilket borda betyda jäv, men inget händer. Kristerssons parti vill och vågar inte använda den makt riksdagen besitter för att hindra utvecklingen.

Socialkontoren dras in i hundratals. Pensionerna betalas inte ut som de ska. Statsanställda avskedas utan förhandlingar, de får gå på dagen. Riskkapitalisten stjäl dataregister och personliga data för att kunna bygga upp nya register för att ha tummen i ögat på de som protesterar eller organiserar sig. Målet är att privatisera vården och andra statliga uppgifter.

Kristersson stoppar all Ukrainahjälp och börjar citerar Putin som vore han en fredshjälte och den vars land blev angripet. Kristersson utser en massa programledare från olika kanaler till ministrar. De saknar ofta lämplig utbildning och erfarenhet. En vaccinhatare ges ansvar för medicinska frågor. Kristersson grundar ett företag med en ny kryptovaluta kallat Ulfs stålar. Kristersson låter Volvo paradera sina bilar framför regeringskansliet eller på Harpsund.

Kristersson startar ett tullkrig riktat främst mot Finland, Danmark och Norge men även mot de stora nationerna i världen eftersom Sverige i alla år blivit lurad av de länder som köper mindre av oss, än vi av dem. Åtskilliga domstolsbeslut bryr man sig inte om. Varorna i butikerna blir dyrare och glesas ut. Kristersson säger att Sverige aldrig stått så starkt, trots att ute i världen vägrar man att köpa svenskt. Och så vidare. Fy för den lede om det kunde hända någonstans alls i världen! Men förresten, det gör det ju!

Läsa, lyssna eller titta?

Läsa, lyssna eller titta? För min del har det blivit mer att streama än att läsa den sista tiden. Den nya flugan att lyssna på böcker har ännu inte fångat in mig. Men vem vet, endera dagen sitter jag där med lurarna och med en bok strömmande in i öronen. Här är i alla fall några tips för den som vill slå sig ner i soffan framför TV:n och bli uppslukad några timmar...

Så märkligt. Råkade scrolla på YouTube och fann plötsligt den lilla novellfilm som Per Söderberg hade gjort, Konfirmationspresenten, med bl. andra Li Brådhe, Gunnar Udden, Mathias Göthe, Jon Koldenius och undertecknad. (https://youtu.be/6xaXO5POOTs?si=Fj3KvSEwEhcdykcn) Om denna skådespelarupplevelse (och uteblivna filmkarriär) har jag skrivit på stillsam.

Nyligen sedda serier på Netflix är flera. Bland andra filmerna om det otäcka Linköpingsmorden. Genombrottet heter serien om moden som till sist tog DNA-forskning i offentliga databaser i bruk. Svenska serier är lyckligtvis mycket återhållsamma att visa groteska bilder på skador och döda kroppar, här är det dramatiskt nog ändå. Den som vill läsa om det som hände då och polisutredningen kan titta in på Wikipedia. Men se helst filmen först, annars fungerar den länken som  spoiler! Här en kort trailer: (https://youtu.be/GrZiLGpJUww?si=-ZW16iF7D7rc6k9z).

En annan riktigt otäck serie heter Glaskupan. Den handlar om när kriminologen Leijla återvänder till sin hembygd för att hennes adoptivmamma gått bort. En spännande och ganska otäck serie med många vändningar och förvecklingar. Den fick blandade recensioner, men jag satt fängslad framför rutan när jag såg denna Camilla Läckbergs serie (https://youtu.be/wzQfcNYaY4I?si=IGuhZZ2EKBcKCQmP).

Nyligen såg vi också Åremorden, även den på Netflix. Ännu en svensk produktion för deckarintresserade som tål att ses.

På Svt play har vi sett flera bra filmer. Lion är en film som fängslar och som handlar om ett barn, femårige Lion, som kliver på ett tåg när han vaknar upp på en station. Det förstör nog inget om jag skriver att vi får följa hans liv i med- och motgång. En film om att knyta an och om att längta…

Filmen om Max Manus (Svt play) handlar om en norsk motståndsman. Nu när Sveriges television släpper avsnitten i den nya serien om Sverige och kriget kan det finnas anledning att veta lite mer om motståndskampen i Norge!

Slutligen har vi efter att ha läst boken med behållning och nöje sett filmatiseringen: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (Svt play). Återigen en film som utspelar sig delvis under nazistväldet på ön och sedan i efterspelet. Att se den borde fler kunna göra och ha glädje av. 

Politiska partiers makt i Svenska kyrkan

Att kämpa mot partipolitiseringen av Svenska kyrkan är att rida med en penna i högsta hugg mot väderkvarnar. Det verkar lönlöst. Detta trots att det finns kritik mot politiska partiers inflytande över folkrörelser och företag. När det gäller Svenska kyrkan glöms den oftast bort när politiska partiers maktsfärer diskuteras. Att den politiska inblandningen är betydande, vet de flesta. Om det ses som en bra ordning, som flera politiska partier anser trots sin neutralitet i religions- och trosfrågor, så kan man fråga sig varför bara Svenska kyrkan ska njuta denna "välsignelse"?

Att partierna har ekonomiska fördelar av detta arrangemang syns på de ekonomiska stöd som finns som parti- eller mandatbidrag. Dessa bidrag bidrog bl.a. till att stärka Sverigedemokraternas organisation för länge sedan. Inga tidningar eller andra medier har intresserat sig för att granska dessa ekonomiska band mellan partier och kyrkan. Inte heller brukar det politiska inflytandet granskas kritiskt.

Jag undrar år efter år hur det kommer sig att partiledarna för S, C och SD i valrörelserna aldrig får frågor om hur de och deras parti vill använda sin makt och inflytande för att stärka kyrkans fyra grunduppgifter (enligt Kyrkoordningen): gudstjänst, undervisning, diakoni och mission! Bra fråga, eller hur?!

Som mäktiga grupper i kyrkomötet borde partierna även kunna redogöra för hur de i sekulära sammanhang kan vara religiöst neutrala för att i kyrkan ta ställning i teologiska frågor gällande tro, bekännelse och lära! Om man  äter kakan i sekulära sammanhang, hur kan man då ha den kvar i Svenska kyrkan?

Politiskt och kyrkligt engagerade medlemmar brukar ta illa upp när sådan kritik framförs. De tar det personligt trots att kritiken framför allt gäller partiernas makt i ett sammanhang som borde stå fritt från partipolitik! Helst bör nivåerna stiftsmässigt och nationellt tillsättas underifrån i representativa val med församlingarna som grund. En nåd att stilla bedja om...

I väntans tider med PostNord

Högt och lågt, stort och smått, viktigt och oviktigt, så ser blandningen ut här på bloggen. Hackat och malet kunde omdömet bli. Ungefär så som livet kan se ut. Och så vill jag gärna ha det här. Därför får ni idag ta del av den insändare som just idag, den 7 maj 2025, har publicerats på insändar- och debattsidorna i Nerikes Allehanda. 

Det handlar om det äventyr som en flytt kan innebära när det gäller brev och försändelser. Inget livsavgörande för min del, men nog så viktigt när man väntar på något. Jag förstår också komplikationerna när posten krympt efterhand som brevmängderna minskat dramatiskt. Det kan  bli svårt för brevbärarna längst ut i organisationen. Nåväl, till slut blev det nödvändigt att sätta den aktuella erfarenheten på pränt...

För 3 månader sedan flyttade min familj från söder till norr i Örebro. Vi anmälde flytten och begärde eftersändning av posten. Men sedan dess är det flera brev, som vi visste skulle komma, som aldrig nådde fram. En räkning från morgontidningen levererades inte. Däremot kom en påminnelse fram med en avgift för försenad betalning. Och en kallelse från sjukhuset försvann alldeles, fast den sändes till vår nya adress. Några andra brev var ordentligt adresserade med den nya adressen, men dök upp som eftersänd post! Trots rätt adress hade breven sänts till vår gamla bostad. Gissa om vi väntat…

Sedan hände detta: en släkting i Uppsala skickade en bok i ett brev, ej skrymmande, med korrekt och tredubbel frankering, dvs. över 70 kronor. Märk väl: vår nya adress hade skrivits på kuvertet. Döm om släktingens förvåning när den avsända boken returnerades med noteringen: adressaten okänd!

Självklart tog vi kontakt med posten. En vänlig dam svarade. Hennes förklaringar var många. ”Den nya brevlådan var otydligt utmärkt?” Svar: nej! ”Eftersändning fanns inte?” Svar: jo, den fanns. Osv.

Vi frågade: ”ordnar ni så att brevet med boken och rätt adress nu kan levereras i Örebro utan extra kostnad?” ”Nej, då måste försändelsen vara försäkrad”. Så PostNord menar att släktingen i Uppsala ska lägga ut drygt 70 kronor till för att det korrekta brevet ska komma fram. Frimärken är, när de används som porto, en betalning för en tjänst som ska utföras. När tjänsten inte utförts kunde väl PostNord kosta på sig en postanvisning på 70 kronor för att rätta till det hela?! (Försenade tåg ger ju återbäring!)

I vårt fall var det posten som misslyckades. Ska verkligen avsändaren stå för postens oförmåga eller slarv? Att tolka vår adress, tydligt präntad och rätt, för att sedan leverera försändelsen hit borde inte vara så svårt och framför allt inte kosta ytterligare 70 kronor, plus eventuell försäkring!

Vad händer under de formativa åren?

Vi som hade vår barndom under huvudsakligen 50-talet var oerhört fria. Vi hade en lekplats på gården till hyreshuset på Mellangatan 7 i Visby. Då tedde den sig stor. Betraktar jag den som vuxen har gården krympt i takt med att jag blivit stor.

I mitt och mina bröders tillvaro fyllde livet i Metodistkyrkan en stor del av vår verklighet. Söndagar med söndagsskola och gudstjänst. En bonus var alla de kristna högtiderna som firades ordentligt. Så t.ex. skulle män och pojkar bjuda flickor och damer på en riktig Karlsfest den 28 januari med körsång, upptåg, andakt och kaffekalas.

Parallellt med allt som hände på söndagar fanns olika verksamheter. Först blev vi GG:iter. GG stod för Gott Gry. Då hade vi något som såg ut som scoutskjortor men med gul snibb. När vi sedan blev juniorer upphöjdes vi till rödvioletta snibbar. De var så sinnrikt utformade att de kunde användas som mitellor, vid behov. Precis som i scouterna kunde vi erövra olika märken som syddes på våra skjortor.

På Gotland åkte vi ofta på läger. Bland ledarna fann Inga-Greta Ögnelooh och Bernt Karlström. Bernt hade varit fåraherde i sin ungdom! Han ordnade bland annat en bågskyttesafari i Bjärges. Vi gick ett spår och fick skjuta på planscher av olika djur, mest farliga sådana. 

Den ordinarie lägerplatsen var vid Hammars i Norrlanda. Där hade vår mamma, Inga-Greta Stenström, varit på läger 30-40 år tidigare.  Då fick de åka med häst och vagn till bondgården för att hämta hö som skulle användas som fyllning i bolstren. Detta var innan gummimadrassernas och liggunderlagens tid!

Inte nog med att vi höll till hemma på Gotland. Vi fick åka på läger på fastlandet! Och senare som medlemmar i Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MKU) fick vi resa till konvent runt om i landet. Så började vi upptäcka världen...

Under dessa formativa uppväxtår blev denna barn- och ungdomsverksamhet en skola för livet. En bristvara för många i Sveriges förorter och krisområden. Socialisering i föreningslivet kan inte underskattas. Fler borde få chansen att vara med i liknande sammanhang! 

I Metodistkyrkans verksamheter fick vi lära oss värdet av att vara medmänniska och kamrat, om rätt och fel samt diskutera alla möjliga frågor och ämnen som var aktuella. Vi rev t.ex. lakan i remsor som skickades som bandage till missionärerna i Mocambique. Vi var priviligierade som fick vara med om sådana äventyr som barn. I alla väder var vi ute, i skog och mark, och fick lära oss att bygga diskställ av pinnar och grenar. En konstart som numera är ganska bortglömd. Möjligen har scoutrörelsen lyckas bevara något av detta.

På bilden står i jag i mitten, Lasse, och till höger Pelle, min yngre bror. Till vänster en barndomskamrat. Oj, vad tuffa och fräna vi kände oss med uniform och båtmössa. Identiteten satt inte i kläderna, men de bidrog till att stärka gemenskapen. Vi tillhörde ett sammanhang som var större än oss själva. Det var inte bara jag och mitt som gällde!

Helgon bör ge namn åt gator och torg!

I natt jag drömde att jag blandade ihop S:t Per och S:t Hans. Inte helgonen alltså utan ruinerna i Visby. De är sammanbyggda och lär en gång till och med ha varit platsen för ytterligare en kyrka, en träkyrka, Allhelgonakyrkan. Världslig som jag är fick konditoriet S:t Hans avgöra att deras trädgårdsservering sker inne i ruinen efter kyrkan tillägnad Johannes. Den andra ruinen lyfte fram aposteln Petrus.

Drömmen fick mig att fundera över att gatunätet i Sverige, dvs. de som fattar beslut om vad gator skall heta, har en viss försiktighet i att låta det kyrkliga arvet slå igenom. Vissa gator får alltså s.k. memorialnamn, har jag just lärt mig. 4 kriterier brukar användas:

1. person bör vara så pass känd att förklaringar knappast ska behövas.

2. Personen ska vara värd att bli ihågkommen.

3. Personen ska helst ha en koppling till platsen.

4. Personen ska helst ha varit död i minst 3-4 år.

Nåväl, många gator uppfyller inte på långa vägar dessa kriterier. Historiska personer, förutom de allra mest omtalade och omskrivna, försvinner snart i okunskapens dunkel. Och jag vet många gator som bär fullständigt oförklarliga namn. Här några gatunamn i Mellringe i Örebro: Harriet Löwenhjelms väg, Emelie Risbergs väg, Anna Lenah Elgströms väg, Greta Adrians väg, Annalisa Forssbergers väg. När man söker på nätet förstår man att personerna varit kända och gjort betydande insatser inom olika områden. Men utan dessa sökningar hade jag bara känt igen Greta Adrian som gymnastikpionjär i Örebro!

Vid minnesstunden efter min far, Carl-Bertil Stenström, föreslog jag att han åtminstone borde kunna få en liten gatstump eller en rondell uppkallad efter sig. Det möttes av några leenden, men blev aldrig en idé som ledde till handling. Ändå var pappa länge känd som kommunalråd på Gotland efter kommunsammanslagningen. I det kommunala gjorde han betydande insatser för ekonomin på Gotland och för att statens engagemang i Gotlandstrafiken skulle bestå och öka. Nåväl, nu är han så gott som bortglömd, så någon C-B:s rondell blir det väl aldrig...

I Sverige finns det antal S:t Persgator. S:t Hansgatan är Visby någorlunda ensamt om. Men även Sankt Eskilsgatan och S:t Botvidsgatan kan förkomma. Men att ett helt område eller stadsdel har namn efter helgon har jag inte lyckats hitta. Helgonnamn finns det en uppsjö av. I Sverige borde ett antal helgon med, eller utan koppling (men som t. ex. haft kyrkor uppkallad efter sig), till Sverige kunna ge namn åt gator och vägar. Det finns namn så det räcker! Birgitta, Hans, Per, Botvid, Olof, Sigfrid, Eskil, Elin, Elisabeth, David, Magnhild, m. fl.

Förresten borde vår egen kyrkohistoria kunna ge plats för att Olaus Petri, Laurentius Petri, Laurentius André m.fl. bli ihågkomna och uppmärksammade vid namngivning av vägar, gator och torg. Samma borde gälla för välkända och framträdande personer som Nathan Söderblom, Martin Lönnebo, Margit Sahlin, Gunnel Vallquist och Nathanael Beskow, för att nämna några. Här behövs nog lite mod och framåtanda om sådana personer ska bli representerade på gator och torg!