Björnbären sprider sig som en invasiv växt

Stora saftiga björnbär till sylt och marmelad, så såg drömmen ut. Beslutsamt besökte vi ett växthus där man sålde plantor. 2 stycken kändes alldeles rätt. Vi hann knappt åka förbi vår kolonilott så var plantorna nedgrävda på en solig plats. Första året gick förbi utan att det hann bli några blåsvarta mogna bär. Men andra året prunkade björnbärsbusken, den ena, med stora matiga bär. Men de var synnerligen svårplockade. Vi hade haft så bråttom att skaffa björnbär att vi inte ens undersökte om busken hade tagar eller ej. Den hade taggar, rejäla små spjut som man rispade sig ordentligt på...

Året därefter klippte vi bort torra stammar och grenar så särskilt många bär fick vi inte. Det som hände sedan blev till en mardröm. Det började dyka upp skott flera meter ifrån huvudplantan. Och snart därefter ville den andra busken vara med i leken och spred sig rejält vidare. Överallt dök björnbärsbusken upp i form av nya skott och stammar. Det var som om björnbärens rötter grävde långa tunnlar så att den kunde snabbsprida sig. En militant växt aktiverade all vår försvarsvilja.

Grannen till vars tomt det var nästan 3 meter blev först glad när där dök upp ett skott. Hon sa: "era hallon har spritt sig!" Vi kontrade genast med: "det är björnbär, akta dig för de där skotten. Klipp av dem direkt. Häll gärna lite ättika på dem. Annars blir du aldrig av med eländet." Använder ni ättika i planteringarna och inte bara i grusgångarna, frågade flera grannar. Jo det går bra, berättade vi. Eftersom Google är vår odlingsrådgivare hade vi fått beskedet att ättikan bryts ner i jorden på cirka 1 vecka. Sedan kan man odla annat.

Jag ger upp, jag har fått nog... Så nu sliter vi som illrar för att försöka bekämpa björnbären. Ättika och därefter måste det grävas upp stammar och rötter. Varför fanns det ingen varningstext som medföljde med plantan? Vad säger Råd och rön. Naturvårdsverket? Kan man reklamera en växt som fått tokslag? Våra buskar betedde sig verkligen som en invasiv art och tog ingen hänsyn till annat som växte i närheten. Plötsligt stack det upp björnbärsskott bland rabarbern, bland tulpanerna och våra fina hortensior.

Idag inser jag att pengarna vi betalade för plantorna, plantorna var ganska billiga, blev till rejält större summor när man lägger till alla åtgärder och insatser vi tvingats till. Drömmen om björnbär får förbli en dröm. I framtiden får det bli amerikanska blåbär. Och då ska vi inte glömma att de behöver rhododendronjord.

Förresten har våra hallonbuskar vissnat ner. Där har vi satt några vinbärsbuskar. Så småningom kanske några hallonbuskar också får rum. Ty bär är ett av de stora glädjeämnena med en kolonilott…bara det inte är björnbär!

Trump verkar religiöst upphöjd

Den blinda lydnaden för president Trump förvånar. Nästan vad som helst kan han hitta på utan att partiet protesterar. Det börjar likna den tillbedjan och vördnad som finns i religioner. För de engagerade anhängarna i trossystem är det svårt att kullkasta deras centrala övertygelser. Nästan vad som helst som talar mot deras tro kan inträffa utan att deras visshet vacklar. De silar mygg och sväljer kameler! Politiska populister får lätt sådana trosvissa anhängare. I Trumps fall finns det en udda form av logik eftersom hans besked, påstående och lögner far fram och tillbaka, ändras och skiftar. Man tycker att detta torftiga och osammanhängande ”budskap” borde varna och skrämma bort anhängare, men de tycks klamra sig fast vid konstanter som stängda gränser, ut med alla papperslösa galningar och brottslingar ( hans vokabulär), demokrater är kommunister och galna etc.

Just nu visar det sig att ett demokratiskt system om det utnyttjas för illvilliga syften kan skapa kaos och bli systemhotande. Självsvåldigt och auktoritärt styre kan riva sönder stora delar av den grundläggande samhörighet som ett fungerande demokratiskt samhälle behöver. Frågan är hur lång och djupgående konflikten och striden blir…?

Det som händer i Los Angeles klarar myndigheterna där säkert av. Men det brännmärks av Trump som hotande och då ska det plötsligt statueras exempel, och det av mannen som benådade de lagförda och fällda upprorsmakarna vid Capitolium. 

Det republikanska partiet bestod ju länge av personer med resning och egna starka övertygelser. Allt sådant, nästan, tycks ha pausats för att låta Trump härja fritt med tullar, mänskliga rättigheter, attacker på rättssystemet, jaga invandrare och flyktingar, sätta in Nationalgardet och marinsoldater i Californien, dvs Los Angeles, mot guvernörens vilja. osv. osv. Ur led är verkligen tiden.

I vårt eget land skärps lagarna alltmer för att sätta folk i fängelse. Vilka andra metoder som utvecklas för att begränsa gängen får vi inte veta mycket om. Och utrymmet för flyktingar och invandrare blir beskuret. Fler och fler exempel finns där försörjningskrav med mera, för invandrare och flyktingar, ställer till det ordentligt. Och människor som bott här länge och etablerat sig kan bli av med möjligheterna att stanna på grund av teknikaliteter. Lagens bokstav härskar, det som i kyrkliga sammanhang kallas för fundamentalism. Sträng bokstavstro tycks tillämpas istället för att lagens intentioner tolkas med humanitet och medmänsklighet. Något håller på att spåra ur, det är mitt intryck. Solidariteten med drabbade och utsatta sitter allt trängre till.

Sist en personlig lägesrapport. Har mötts av flera dödsbud den senaste tiden. Det lägger sordin på ett och annat. Ju äldre vi blir desto fler i släkten och av vänner och bekanta dör bort. Sorg och saknad tar större plats i vår tillvaro.

 Vänner ringer och undrar hur det går. De har läst bloggen eller hört i kyrkan att jag är sjuk, igen. Här en kort hälso- eller sjukrapport. Antibiotikan gör nytta och fördriver infektionen i magen. det är som om det sjuka har tagit över ett tag, men sakta drivs tillbaka. Regelbundet skrapar, bränner och fryser läkare på hud bort sådant mitt immunförsvar inte klarar av, särskilt solskadorna på flinten. Så var det i tisdags. Idag ska kärlkirurger eventuellt lägga in en stent i en åder för att säkra blodets hastighet så att dialysen fungerar. Först kanske det blir ännu en ballongsprängning, som vid kranskärlsoperationer. Vi får se…

Vapenvägrarnas paradis och våning tre

 "Vapenvägrarnas Paradis!" Bussföraren ropade högt och väckte ett gäng halvsovande ynglingar. De skulle till Bagarmossens förläggning utåt Solna. Det var sent på kvällen och de unga männen promenerade iväg in bland buskarna på våg mot sin inkvartering. Detta ofta återkommande utrop, som gladde chauffören lika mycket som de unga personerna som uppfyllde sin plikt mot fosterlandet, om än utan vapenträning, väcktes till liv i hissen. En ganska trött kvinnoröst säger "våning tre". Det låter som kvinnan bakom rösten fått dra upp hissen själv till tredje våningen. Hon låter verkligen trött, sliten och halvt likgiltig.

Tänk om hon kunde få säga något annat, för en gångs skull. Det skulle möjligen liva upp både rösten och oss lyssnare, som oftast redan vet att våning tre är på gång. Vi har tryckt på knappen och hissen har inte stannat någon annan stans, så vad annat än våning tre skulle det kunna vara?

Våning ett kunde heta: "Den första gång jag såg dig..." Rösten fick gärna sjunga frasen, åtminstone ibland. Eller varför inte bara ropa ut: "Tummetott!"

Nästa våning borde uttalas med speakerröst och publikjubel i bakgrunden: " En halvlek är avklarad och nu börjar andra...". Alternativit: "Slickepott!"

Nästa våning: Tre små gummor...". Annars kunde det bara sägas: "Långeman!"

Våningen därefter kunde rösten få vila och några toner ur De fyra årstiderna av Vivaldi kunde spelas. Alternativt skulle det bara sägas: "Le quattro stagioni" eller "Gullebrand". Men den 5:e våningen kanske inte skulle kallas: "Lilla Vicke Vire!". 

Till en början bleve det rejält förvirrande. Men när tankeverksamheten kom igång innebar det att slöåkning inte fungerade, om man ville av på sitt eget våningsplan. Fast vanedjur som vi är skulle protesterna runga och en trött kvinnoröst skulle säga: "Tredje våningen. En suck skulle höras. Och därefter ett konstaterande: "Igen!"

Sjukvård, bomber och proportionalitet

Sjukhus är inga lokala bubblor. De är vibrerande nätverk där många samarbetar och samverkar. All personal som krävs pendlar in från korta och långa avstånd för att under sina arbetstimmar hålla liv i verksamheten och prestera så storartad vård och omsorg som möjligt. Inte så konstigt då att alla som någonstans kommer i kontakt med denna mångfacetterade organisation, denna institution för vår hälsa och liv har varierande synpunkter. Jag som ofta ligger i den svenska sjukvården sängar nöjer mig inte med veckotidningars eller andra massmediers utbud. Vissa stunder blir jag iakttagare och funderar över vad jag ser.

Som igår på uppvaket efter en ännu en operation orsakad av den läckande bukspottskörteln. Där på postoperativa avdelningen befanns jag mig i 3 timmar, vaken och med ett blodtryck som sakta skulle avvänjas från de små doserna adrenalin man behöver ge mig för att jag skulle vara stabil under ingreppet.

På den platsen måste man vara flexibel och kunna samarbeta med ständigt nya patienter som ska vakna efter alla de former av operationer. Här måste man ständigt bemanna övervakat när folk har sin raster eller bara måste gå på toaletten.Vilket innebär att flera måste veta det viktiga om ett antal patienter, ständiga rapporteringar och rapportering under tiden som vården pågår.

 En patient i båset bredvid mitt frågade om det var väldigt tomt på patienter eftersom det var så lugnt och tyst. Hon hade någon gång varit på Akademiska sjukhusets uppvak och blivit chockad över allt oljud, allt skrikande och svordomar, ja ett väldigt väsen. Hon fick det lugnande budskapet att här svärs och skriks det ibland också…

De som ligger på sjukhus i Ukraina har mycket att tänka på. De som en gång låg på Gazas numera sönderbombade sjukhus, om de alls lever, ofantligt mycket mer.Israels berömda rätt att försvara sig har oftast inneburit att en död Israel motsvarar 10 eller fler dödade palestinier. De sällan använda orden om tiofalt och hundrafalt kan användas här. Och handlar det inte enbart om dödande kan det betyda försvårade leveranser, kontroll över vatten och el och andra maktmedel Sims tår till buds. Alla bosättningar på ockuperad mark innebär ett ständigt ökat hot av våld och förtryck.

I Israel måste regeringen naturligtvis veta att det urskillningslösa dödandet, mest kvinnor och barn, kan underkuva ett helt folk. Men att de, som t.ex. varit på sjukhus och deras anhöriga, någonsin kommer att glömma vad de utsatts för är bara inte möjligt. Sjukvård i krossade och sönderbombade sjukhus väcker på allvar frågor om var Gud är. Hur kan detta tillåtas ske?

I Israel vet makteliten naturligtvis också att de kuvade och alla de som varje dag försöker överleva denna våldsvåg, i sjukhusen eller på alla andra platser, kommer att bli övertygade om att Israel måste förstöras, utplånas. Sådant avskyr regeringen att möta och höra. Men det övertygar dem också om att detta deras självframkallade bottenlösa hat kan tas till intäkt för att fortsätta utplåna, inte bara Hamas, utan oskyldiga palestinier, deras hus och levebröd, deras land. När motståndet mot detta folkmord växer utöver världen bemöts det reflexmässigt ilska och med epitetet antisemitiskt!

Så går tankarna när jag just varit sövd och opererad efter infektioner i en fistelgång och med ovälkommen vätska i hålrummen. Här finns inget konstant hot om att sjukhuset ska förvandlas till grus och att så gott som alla här ska förintas. 

Vi lever så bra och tryggt att vi borde våga mer ekonomiskt, socialt och politiskt för att bistå och försvara de som drabbas. Oförskyllt, eftersom den majoritet vars hem och hus är omvandlade till betonghögar inte är Hamas. Hamas attack och övergrepp var också det omänskligt mördande och oförsvarligt! Någon folkrättskunnig borde förklara varför rimlighet och proportionalitet inte vägs in när Israels försvarsrätt, på redan ockuperat land, beskrivs som rättfärdig och som godtagbar. 100-falt urskillningslös!

Här ligger jag och har det otroligt bra. Nu ska mitt nya dränage spolas regelbundet. Egentligen, i det stora hela, en bagatell. Vad mina böner de senaste dagarna handlat om ligger långa flygresor härifrån. Att jag dessutom tackat Gud för all omsorg och förbön som många släktingar, vänner och personal omsluter mig i det jag går igenom vet ni väl redan!

Konsert, predikan och sjukhus

Idag skulle jag ha predikat! Som jag sett fram emot det. Och igår skulle jag ha gått på Bachkonserten i Olaus Petri kyrka. Som jag sett fram emot det.  Men av dessa händelser blev för min del intet. Predikan skrev istället celebranten, Anna, och med den äran, sades det mig!

Redan i onsdags råkade man på dialysen ta s.k. månadsprover för att ha kontroll på patienternas värden över tid. Då hade min snabbsänka, som ska vara under 5, stigit till 44. Läkaren ville avvakta till fredagen då värdet stigit ännu lite till. Efter kontakter med kirurgerna beslutades att jag skulle på utredning. Fick skjuts i rullstol till akuten. Trots att jag varit där så ofta hittar jag inte därinne. De har världens mest udda och obegripliga rumsnumreringssystem. Sjukhusets transportörer brukar ofta delge sina synpunkter på detta förvirrande virrvarr. Som tur var hittar akutens personal sina patienter.

Efter ca 7 timmar blev jag inlagd på kirurgavdelningen för övre buk. Då hade man genom en röntgen undersökning upptäckt en vätskeansamling där det gamla dränaget huserade. Intravenös antibiotika ordinerades. Jag kom dit kl. 20 och fick första injektionen. Då hade jag inte ätit sedan kl. 10 på förmiddagen. När jag väl fått stoppa i mig lite yoghurt och smörgåsar meddelades att jag skulle fasta från midnatt eftersom man eventuellt skulle operera mig på lördagen och sätta in ett nytt dränage. Sov dåligt, vaknade ofta med ont i sidan/magen.

Klockan 12 på lördagen fick jag börja äta igen eftersom man trodde sig kunna fixa infektionen utan ett nytt dränage, men med förbehållet att det kunde ändras. Paradrätten pannkakor med sylt smakade ljuvligt efter den långa fasteperioden. Ny antibiotika på kvällen runt kl 20. Därefter fick jag permission och kunde åka hem och sova i min egen säng. Hyggligt tycker jag. Men rumskamraten var ganska sjuk och klarade sig utan störningar. Inställde mig strax före åtta i morse för att få ännu mer antibiotika. Sjuksystrarna är utmärkta, de har tålamod och är förstående. Vet samtidigt att jag är buren av mångas omtankar och förböner. Tryggt!

Blodtrycksmanschetterna lyckades inte uppfånga mitt tryck. Kunde jag verkligen ha 70 i övertryck? Det blev som en tävling mellan sköterskorna om vem kunde lyssna fram trycket. Efter åtskilliga försök lyckades en apparat uppfånga ett hyfsat bra värde med 126 i övertryck och 76 i undertryck. Bättre än jag brukar ha. Vi nöjde oss med detta fina resultat!

Crp:et har ännu inte gått ner utan sakta klättrat upp till 57. Nu är det dags för lite utförsåkning! Om någon timme ska jag inställa mig på kirurgavdelning 39. Mer antibiotika. Tur att vi nu för tiden bara bor 7-800 meter bort…..

Bachkonsert i Olaus Petri, lördag kl 16.00

Örebro är en musikstad. En framträdande musikstad med åtskilliga synnerligen skickliga körer. Med ett orkesterhus där Svenska Kammarorkestern hört hemma. En fin kammarkör, Därtill en musikhögskola vid Örebro Universitet. Och Pops Academy Karl Johan med 540 elever (åk 4-9). Sjung med Spångberg är en populär och stor kör för de som vill sjunga gospel och pop utan särskilda förkrav. Mycket mycket mer musikaliska händelser och aktiviteter därtill. Man skulle kunna tro att det betyder att verkligen stora och påkostade arrangemang skulle samla stora skaror, men inte alltid...

I Örebros kyrkor finns ett vitalt musikliv. Själv känner jag bäst till det som sker i Olaus Petri församling. Där har man länge förordat att kyrkomusikaliska verk måste kunna höras i den sakrala miljön en kyrka utgör. Risken är att i längden blir det mest på konserthusen sådan musik blir framförd. Det kostar nämligen mycket att ha professionella musiker och arrangera stora konserter. Därför har församlingen ihärdigt under decennier satsat resurser för att låta de stora verken få ljuda under valven i Olaus Petri kyrka. 

Fortfarande är det alltför många som inte lyckats upptäcka den fantastiska rikedom det är att i en mellansvensk stor kyrka få höra så strålande och viktig musik. Från mun till mun borde budet gå om de duktiga körerna i OP. När de sjunger borde inte bara församlingsbor utan alla musikintresserade strömma till. Minnesvärde upplevelser blir det! Det vore värt att gå, som det heter, man ur huse!

På lördag kl 16.00 är det alltså konsert med församlingens (eminenta) körer. De ska framför Bachs himmelsfärdskantater tillsammans med Drottningholms Barockensemble! Kantaterna heter:

• BWV 43 Gott fähret auf mit Jauchzen
• BWV 128 Auf Christi Himmelfahrt allein
• BWV 37 Wer da gläubet und getauft wird
• BWV 11 Lobet Gott in seinen Reichen (även kallad Himmelsfärdsoratoriet).

"Solister: ur Olaus Petri Vocalis
Körer: Olaus Petri Cantores, Ungdomskören OPQ och Olaus Petri Vocalis.
Orkester: Drottningholms Barockensemble. 
Dirigent: Mats Bertilsson

Entré: 200:- / studerande 100:-. Biljetter kan köpas på Olaus Petri församlingsexpedition, tfn. 019-15 46 61, från och med tisdag 22 april kl. 10. Samt i entrén till Olaus Petri kyrka konsertdagen från kl 15.

Konsertlängd ca 1 timme och 50 minuter inklusive paus."

I trafiken är det fara för livet

En bekant ringer med andan i halsen. Under en bilfärd har hon stannat för rött ljus. I filen bredvid står en stor, svart och skrymmande personbil med flak. När det blir grönt dröjer den svarta bilen men vännen börjar köra. Då sveper i full fart, någon decimeter framför kylaren, en figur på en elsparkcykel förbi. En ung tjej har kört mot rött och satt sitt liv på spel. Tänk om vännen kört på, och möjligen dödat elsparkföraren. Förfärligt.

Då berättar jag om en incident som hände mig dagen innan. Jag kör på en tvåfilig väg. Och ska just passera där bilar från motsatt håll kan svänga över för att korsa vägen för att komma in på ett område med flera företag. En röd lastbil med släp lyckas svänga ut i min fil till hälften! Föraren har inte alls observerat mig som kör 45 km/tim på en 50-gata. Jag får göra en häftig undanmanöver in i filen bredvid, där inget annat fordon finns för tillfället, tack gode Gud!

Maggan, min fru, ser på föraren och säger att han håller handen för munnen i förskräckelse. Själv är jag upptagen med att hålla bilen undan kollision och på vägen. Det tar flera minuter innan hjärtklappningen lägger sig. Under denna enda bilfärd noterar vi: plötsliga filbyten framför oss utan att blinkers använts, cyklister som kör på vägbanan mot färdriktningen, en förare tar av okänd anledning upp två filer med sin bil, en fotgängare tvingas hoppa undan för en cyklist som kommer i full far runt ett hörn.

Det börjar bli nödvändigt att skaffa en dashcam, en bilkamera som sitter på instrumentbrädan och dokumenterar vad som sker i trafiken. Så att man kan visa upp bilder på det som händer, ifall någon inte skulle tro allt konstigt som händer och sker i trafiken. Ett alternativ är en körjournal där alla alla avvikelser, incidenter och förseelser i trafiken kan antecknas. Blir det många noteringar skulle någon kunna få för sig att det beror på hur man själv framför sitt fordon. Men det behöver det inte alls vara. Det är nämligen inte ofarligt därute, så se upp och var vaksam!!

Help - en bön?

Den första juni är temat i kyrkans gudstjänst: Hjälparen kommer. I predikoförberedelserna läser och nynnar jag på Beatles sång Help. Insikten har i sången kommit fram till att hjälp behövs. Som talesättet går: "no man is an island". Att leva som självtillräcklig håller inte. Hjälp, support, stöd behövs och efterfrågas. Då funderar jag på om sångens text kan läsas som en bön om den Heliga Anden?

Beatles

intro

Help! I need somebody

Help! Not just anybody

Help! You know I need someone

Help!

verse

When I was younger, so much younger than today

I never needed anybody′s help in any way

But now these days are gone and I'm not so self assured

Now I find I′ve changed my mind, I've opened up the doors

chorus

Help me if you can, I'm feeling down

And I do appreciate you being ′round

Help me get my feet back on the ground

Won′t you please, please help me?

verse

And now my life has changed in oh so many ways

My independence seems to vanish in the haze

But every now and then I feel so insecure

I know that I just need you like I've never done before

chorus

Help me if you can, I′m feeling down

And I do appreciate you being 'round

Help me get my feet back on the ground

Won′t you please, please help me?

bridge

When I was younger, so much younger than today

I never needed anybody's help in any way

But now these days are gone, I′m not so self assured

Now I find I've changed my mind, I've opened up the doors

chorus

Help me if you can, I′m feeling down

And I do appreciate you being ′round

Help me get my feet back on the ground

Won't you please, please help me?….

Partierna rustar för kyrkovalet 21 september 2025

Snart är det kyrkoval, om du inte visste det. På andra sidan sommaren ska Svenska kyrkan lägga svindlande miljonbelopp på ett allmänt val (för de kyrkotillhöriga). Fortfarande är det så att vissa partigrupper vädjar till de som inte tror, eller inte är särskilt troende, för att de ska vara med och avgöra "vilket samhälle vi vill ha - och vilken roll kyrkan ska spela i det".

Citatet kommer från en insändare i en dagstidning undertecknad av en representant för (s). Skribenten tycker det är viktigt att påpeka att "Svenska kyrkan är inte bara en plats för gudstjänst. Den är en av Sveriges största idéburna organisationer." Nu är kyrkans grund inte en idé utan tron på Jesus Kristus är den hörnsten allt vilar på. Dessutom är den grundläggande uppgiften, sprungen ur evangeliet och kyrkans historia, att fira gudstjänst, undervisa och utöva diakoni och mission! I insändaren räknas mycket av det sociala och diakonal arbete som utförs genom och inom Svenska kyrkan upp. En insats som ALLA grupperingar som ställer upp i kyrkovalet naturligtvis också uppskattar.

En passus i insändaren som stör mig extra mycket är följande: ”Just nu ser vi hur konservativa och nationalistiska krafter mobiliserar för att ta kontroll över Svenska kyrkan. Deras mål är tydligt: att göra kyrkan till ett verktyg för en trångsynt världsbild. De ifrågasätter kvinnors rätt att bli präster, motarbetar samkönade vigslar och vill tona ner kyrkans roll som en solidarisk röst i samhället. Det är en bakåtsträvande agenda som hotar öppenheten, jämlikheten och det medmänskliga uppdrag som kyrkan vilar på."

Vilka är dess konservativa och nationalistiska kretsar? Möjligen finns det någon grupp som med ett skohorn (med nöd och näppe) kan pressas in i den beskrivningen? I förra kyrkovalet fick SD 19 ledamöter i kyrkomötet av 251! Socialdemokraterna fick 70. Och de som sitter för SD ifrågasätter inte alla kvinnliga präster. Svenska kyrkan har haft kvinnliga präster sedan mitten av förra seklet och det är orimligt att skrämma väljare med kvinnoprästmotståndare 2025! Fast riktar man sig till människor som är passiva medlemmar kan möjligen sådana skrämskott slå rot...?

Vad jag vet finns inga som med kraft motarbetar samkönad vigsel. Det som verkligen retar somliga grupper i kyrkomötet är att inte alla präster (över 3000) är skyldiga att viga samkönat. Alla som vill har dock kunnat få en sådan vigsel utan något krångel! År 2023 var det 122 sådana vigslar i Svenska kyrkan.

Vilar kyrkan på ett medmänskligt uppdrag, på öppenhet och jämlikhet? Viktiga saker, absolut, men kyrkan bygger inte på sådana värdeord utan på sin tro, lära och bekännelse. Det andra går att se som ett utflöde av den kristna kyrkans tro, en konsekvens av en kyrka vars medlemmar lever och utövar sin tro. I inledningen till kapitlet om församlingarna anför Kyrkoordningen att: "Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift."

Insändarskribenten (s): "Vi socialdemokrater ställer upp i kyrkovalet för att vi tror på en öppen folkkyrka. En kyrka som står för alla människors lika värde. En kyrka som finns mitt i samhället - och som vågar ta ställning för solidaritet, rättvisa och jämlikhet." Nog är kyrkan något annat och mycket mer än detta? 

I insändarens text går uppfattningen av Svenska kyrkan inte att skilja från andra organisationer. Solidaritet, rättvisa och jämlikhet, det låter som en devis för, just det, socialdemokraterna. Kyrkan ska impregneras med partiets agenda. Men många andra organisationer står för liknande värderingar: Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset,  Folkskolor och Folkbildningsinstitut, Scoutrörelsen osv. Tilläggas bör att jag också är en tillskyndare av solidaritet, rättvisa och jämlikhet! Men först kommer kyrkans tro på Jesus Kristus, vilket gör den unik!

Debattören fullföljer sina resonemang med det jag redan hänvisat till: "Du behöver inte gå i kyrkan varje söndag för att rösta. Du behöver inte ens vara särskilt troende. Du behöver bara bry dig om vilket samhälle vi vill ha - och vilken roll kyrkan ska spela i det."

Inledningen till Kyrkordningen portalparagraf, den om kyrkans tro, formulerar kyrkans tro och uppdrag: "Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv. 

Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet." Detta bör sägas ofta och begrundas! Annars vattnar partipolitikens företrädare i kyrkan ut vad det innebär att vara kyrka.

Om Trumps galenskaper hade hänt hos oss i Sverige!

Tiden rinner iväg. Rätt vad det är har blogginläggen glesats ut så att läsarna börjar tröttna på att inga nya texter kommer. Dessutom är min korrekturläsning ganska slarvig. Blogger erbjuder inte ens ett rättstavningsprogram. Efterhand försöker jag rätta till det som blivit fel. Ibland så att texten måste kompletteras med nya meningar...

Även om människor som läser stillsam kan koda av innebörden fastän bokstäverna halkar omkring så kan det bli riktigt irriterande. Borde ha varit mitt nyårslöfte, att lova att korrekturläsa stillsam noga och eftertänksamt. Nu har jag inte lovat något i samband med nyår på mycket länge. Men ambitionen skulle kunna, borde, finnas där ändå.

Trump irriterar och stör många av oss på denna sidan Atlanten. Det är ganska frustrerande att demokraterna inte har kunnat organisera sina motattacker så att de blir effektiva och blockerande. Har som så många andra tänkt att de republikaner som nu bugar och bockar för autokraten Trump skulle ha fått tokslag om Biden vågat sig på någon enstaka procent av allt otäckt Donald Trump åsamkar det amerikanska folket.

Här hemma i Svedala skulle det mesta vara otänkbart av det som sker over there. Fast vi har förstås egna bekymmer med den nya främlingsfientligheten som drabbar så brett. Invandrare och flyktingar tvingas känna att de uppfattas som belastningar och bördor i vårt samhälle. Den stora majoriteten nyblivna svenskar de senaste två-tre decennierna bidrar och möjliggör storligen till att vårt samhälle fungerar och utvecklas.

Tänkte att om vi bytte ut namnet Trump mot Kristersson eller Andersson skulle vi förstå storhetsvansinnet. Just nu får det bli Kristersson som har accepterat att få ett gammalt flygplan i gåva från Mellanöstern. Det ska byggas om för multimånga miljoner för att bli nytt regeringsplan. När Kristersson avgår får han behålla planet. I gåvohandlingarna framgår att svenska försvaret först får gåvan och rustar upp planet. När det är klart har Kristersson nog redan avgått. Då övergår gåvan till det personliga bibliotek han just låtit staten organisera.

Kristersson driver frågan om att Grönland ska bli svenskt vilket leder till bråk i det Nordiska samarbetet. Fångar i Sverige ska inhysas utomlands, t.ex. i Turkiet eller Ungern. De skickas iväg utan att ha fått sin sak prövad i domstol. Kristersson har låtit en riskkapitalist få frikort att göra vad han vill för att omorganisera statens myndigheter. Den kapitalisten har kontrakt med olika myndigheter värda miljarder vilket borda betyda jäv, men inget händer. Kristerssons parti vill och vågar inte använda den makt riksdagen besitter för att hindra utvecklingen.

Socialkontoren dras in i hundratals. Pensionerna betalas inte ut som de ska. Statsanställda avskedas utan förhandlingar, de får gå på dagen. Riskkapitalisten stjäl dataregister och personliga data för att kunna bygga upp nya register för att ha tummen i ögat på de som protesterar eller organiserar sig. Målet är att privatisera vården och andra statliga uppgifter.

Kristersson stoppar all Ukrainahjälp och börjar citerar Putin som vore han en fredshjälte och den vars land blev angripet. Kristersson utser en massa programledare från olika kanaler till ministrar. De saknar ofta lämplig utbildning och erfarenhet. En vaccinhatare ges ansvar för medicinska frågor. Kristersson grundar ett företag med en ny kryptovaluta kallat Ulfs stålar. Kristersson låter Volvo paradera sina bilar framför regeringskansliet eller på Harpsund.

Kristersson startar ett tullkrig riktat främst mot Finland, Danmark och Norge men även mot de stora nationerna i världen eftersom Sverige i alla år blivit lurad av de länder som köper mindre av oss, än vi av dem. Åtskilliga domstolsbeslut bryr man sig inte om. Varorna i butikerna blir dyrare och glesas ut. Kristersson säger att Sverige aldrig stått så starkt, trots att ute i världen vägrar man att köpa svenskt. Och så vidare. Fy för den lede om det kunde hända någonstans alls i världen! Men förresten, det gör det ju!

Läsa, lyssna eller titta?

Läsa, lyssna eller titta? För min del har det blivit mer att streama än att läsa den sista tiden. Den nya flugan att lyssna på böcker har ännu inte fångat in mig. Men vem vet, endera dagen sitter jag där med lurarna och med en bok strömmande in i öronen. Här är i alla fall några tips för den som vill slå sig ner i soffan framför TV:n och bli uppslukad några timmar...

Så märkligt. Råkade scrolla på YouTube och fann plötsligt den lilla novellfilm som Per Söderberg hade gjort, Konfirmationspresenten, med bl. andra Li Brådhe, Gunnar Udden, Mathias Göthe, Jon Koldenius och undertecknad. (https://youtu.be/6xaXO5POOTs?si=Fj3KvSEwEhcdykcn) Om denna skådespelarupplevelse (och uteblivna filmkarriär) har jag skrivit på stillsam.

Nyligen sedda serier på Netflix är flera. Bland andra filmerna om det otäcka Linköpingsmorden. Genombrottet heter serien om moden som till sist tog DNA-forskning i offentliga databaser i bruk. Svenska serier är lyckligtvis mycket återhållsamma att visa groteska bilder på skador och döda kroppar, här är det dramatiskt nog ändå. Den som vill läsa om det som hände då och polisutredningen kan titta in på Wikipedia. Men se helst filmen först, annars fungerar den länken som  spoiler! Här en kort trailer: (https://youtu.be/GrZiLGpJUww?si=-ZW16iF7D7rc6k9z).

En annan riktigt otäck serie heter Glaskupan. Den handlar om när kriminologen Leijla återvänder till sin hembygd för att hennes adoptivmamma gått bort. En spännande och ganska otäck serie med många vändningar och förvecklingar. Den fick blandade recensioner, men jag satt fängslad framför rutan när jag såg denna Camilla Läckbergs serie (https://youtu.be/wzQfcNYaY4I?si=IGuhZZ2EKBcKCQmP).

Nyligen såg vi också Åremorden, även den på Netflix. Ännu en svensk produktion för deckarintresserade som tål att ses.

På Svt play har vi sett flera bra filmer. Lion är en film som fängslar och som handlar om ett barn, femårige Lion, som kliver på ett tåg när han vaknar upp på en station. Det förstör nog inget om jag skriver att vi får följa hans liv i med- och motgång. En film om att knyta an och om att längta…

Filmen om Max Manus (Svt play) handlar om en norsk motståndsman. Nu när Sveriges television släpper avsnitten i den nya serien om Sverige och kriget kan det finnas anledning att veta lite mer om motståndskampen i Norge!

Slutligen har vi efter att ha läst boken med behållning och nöje sett filmatiseringen: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (Svt play). Återigen en film som utspelar sig delvis under nazistväldet på ön och sedan i efterspelet. Att se den borde fler kunna göra och ha glädje av.