Ska en blogg tystna på långfredagen? Borde inläggen utebli hela Stilla veckan? Möjligen, men livet upphör inte för att vi följer dramat så nära som om det hände nu, och inte då. Egentligen är en poäng med kyrkans påskfirande att vi aktualiserar och lever med i Jesu lidande, död och uppståndelse. Vi får uppleva svek, måltidens instiftelse, förräderiet, fångenskapen, tortyren, vandringen, korsfästelsen. Lidandet och den oundgängliga döden. På söndag vänder det. Men låt det bli på söndag och inte redan på långfredagen.
Världen glömmer helst allt lidande och inriktar sig på annat som hjälper till att förtränga och glömma. Firande och glädje är vad vi ofta klamrar oss fast vid.
Här några tankar för mer än 20 år sedan i en predikan:
Den som sett sorgen förstår
Att andras förlust
Är Också vår
Den angår oss
Den blir nästan personlig
Sorg är en så stark känsla
Att vi runt omkring
Också blir sörjande
berörda
Vi blir medsörjande
Sörjer förlusten, sorgen
Så rör de våra hjärtan
Från Stalins gulag
Och Hitlers koncentrationsläger
Från fronterna
Vietnams djungler
Angolas ödemark
Göteborgsbranden
Estoniakatastrofen
Färjebranden
Bilolyckan
sjukdomen
Och sorgen det starkaste av minnen
Av dem vi ville hålla fast
Men ändå förlorade
Av det som var
Men aldrig mer blir eller är
Vad är det då som gör den Jesu död
Vi läser om idag så annorlunda?
Att den föregås av förräderi
Och vänner som förnekar och vänder sig bort
Att hoppet om frikännande finns där
Men att berättelse bara fortsätter
Som av sin egen tyngd
Förbi hammarslagen
Och hånet
Till tystnaden på korset
I Jesus sörjer vi alla våra döda
En syster, en mor, en bror, en far
En mormor eller farfar
En vän
När han dör finns de med
Och nära Jesus tänker tanken
det onämnbara Att jag själv skall dö
i dopet fick vi följa med genom Jesu död
Inför korset sörjer vi vår egen
förestående bortgång
våra korta dagar och år
Livet som i döden berövar oss alla
Och allt vi håller kärt
Ensamheten är allt
Vi lyckas hålla fast, ha kvar
Människan Jesus
Han som själv bar sitt kors
måste dö
Och då dör vi alla
I honom dör också Gud
och om Gud kan dö
då är vi verkligen övergivna
lämnade, tillspillogivna
Men det är inte sista ordet
Den slutgiltiga sanningen
Hans död sätter
Tankens alla låsmekanismer
I rörelse
Och hoppet heter: Det är fullbordat
Och en ny möjlighet öppnas
Dödens Berlinmur rasar
Försoningsdöden
bryter fram genom okänt land
Jesus död visar en smal väg
Till livet i Gud...