Politiska partiers makt i Svenska kyrkan

Att kämpa mot partipolitiseringen av Svenska kyrkan är att rida med en penna i högsta hugg mot väderkvarnar. Det verkar lönlöst. Detta trots att det finns kritik mot politiska partiers inflytande över folkrörelser och företag. När det gäller Svenska kyrkan glöms den oftast bort när politiska partiers maktsfärer diskuteras. Att den politiska inblandningen är betydande, vet de flesta. Om det ses som en bra ordning, som flera politiska partier anser trots sin neutralitet i religions- och trosfrågor, så kan man fråga sig varför bara Svenska kyrkan ska njuta denna "välsignelse"?

Att partierna har ekonomiska fördelar av detta arrangemang syns på de ekonomiska stöd som finns som parti- eller mandatbidrag. Dessa bidrag bidrog bl.a. till att stärka Sverigedemokraternas organisation för länge sedan. Inga tidningar eller andra medier har intresserat sig för att granska dessa ekonomiska band mellan partier och kyrkan. Inte heller brukar det politiska inflytandet granskas kritiskt.

Jag undrar år efter år hur det kommer sig att partiledarna för S, C och SD i valrörelserna aldrig får frågor om hur de och deras parti vill använda sin makt och inflytande för att stärka kyrkans fyra grunduppgifter (enligt Kyrkoordningen): gudstjänst, undervisning, diakoni och mission! Bra fråga, eller hur?!

Som mäktiga grupper i kyrkomötet borde partierna även kunna redogöra för hur de i sekulära sammanhang kan vara religiöst neutrala för att i kyrkan ta ställning i teologiska frågor gällande tro, bekännelse och lära! Om man  äter kakan i sekulära sammanhang, hur kan man då ha den kvar i Svenska kyrkan?

Politiskt och kyrkligt engagerade medlemmar brukar ta illa upp när sådan kritik framförs. De tar det personligt trots att kritiken framför allt gäller partiernas makt i ett sammanhang som borde stå fritt från partipolitik! Helst bör nivåerna stiftsmässigt och nationellt tillsättas underifrån i representativa val med församlingarna som grund. En nåd att stilla bedja om...