Att säga det man inte känner igen
Dagen när min och en kollegas Brännpunktsartikel publiceras i Svenska Dagbladet ringer många. Många med uppmuntran. Nu vaknar medierna till. Åtskilliga journalister vill höra mera. När jag nu på morgonen läser vad som skrivits inser jag hur svårt det är att hålla sig till ämnet, till saken: att Svenska kyrkan behöver se över hur man värderar kompetens, erfarenhet och kunskap när man rekryterar. Citaten som nu ligger i min mun låter snorkiga, självtillräckliga och överlägsna. I det känner jag inte igen mig själv.
Men när det som i Nerikes Allehanda uppträder flera sakfel i den korta artikeln idag blir det begripligt att även de egna orden inte alltid blir vad de var. Journalister gör vad de ska, de komprimerar och fogar samman riktiga citat med egna sammanfattningar av ursprungsartikelns text. Och där någon stans blir intrycket ett annat.
Och fel blir det. I texten kallas en av oss som heter Lars för Mats, där ska jag ha sagt något om Gotlands stift (tro det den som kan). Orden tycks anfrätta av en djup bitterhet som jag inte känner och av en nedvärdering av den som blir domprost - en värdering som jag inte har.
I veckan hörde jag berättas om vad en journalist sa som en dag själv fick känna på trycket av många intervjuer: jag har sagt det de skriver men jag kan inte känna igen mig...
Andra bloggar om: Svenska dagbladet, Nerikes Allehanda, Domprost, Rekrytering.
Det som förvånar med ert inlägg är ju att ni verkar bortse från att kompetens handlar om så mycket mer än det formella. Den som fick jobbet är väl dessutom väl meriterad på andra sätt än att ha varit kyrkoherde - bl a akademiskt och med skrivna publikationer. I ett sånt här jobb handlar det väl också om att det är goda relationer för att det ska fungera och ni verkar ju inte ha förtroende för biskopen precis....eller...?
SvaraRaderaGun-Britt Karlsson
Som en med erfarenhet från båda sidorna (Jag var en gång journalist och har utbildning till det bakom mig.)så vet jag att journalisten måste göra sitt jobb. Vilket innebär att spetsa till, finna det annorlunda, kontroversiella...
SvaraRaderaMen som offer på andra sidan har jag oxå blivit felciterad. En gång så rejält att jag efteråt sa att "ja, det var ju bra... så borde jag naturligtvis ha sagt!"
Gun-Britt,
SvaraRaderaAbsolut. Du har rätt, det finns mer än erfarenhet av att vara kyrkoherde. Många olika slags kompetenser som kan undersökas och jämföras. Och visst har den som utnämndes många goda sidor och kan säkert sådant ingen av oss andra kan. Men det får väl framtiden visa.
Vad förtroendet för biskopen gäller så var det från början gott - men efter vår upplevelse så kan där finnas, åtminstone om tittar riktigt nära och ser ordentligt efter, att där upträder en liten repa eller så.
Skälet till att vi tagit bladet från munnen är för att påpeka den märkliga processen och för att den som söker en tjänst i framtiden ska kunna känna sig säker på att beprövad erfarenhet, kunskap och kompetens verkligen värderas på ett rimligt och rättvist sätt.
Och till Dig kära kyrksyster,
Du tycks veta och förstå hur det kan kännas när citaten hoppar som gröna små kväkande varelser runt benen på en. Och man inte är helt säker varifrån de alla egentligen kom!