Nya predikotexter!

Arbetet med en ny psalmbok pågår intensivt. I en inofficiell arbetsgrupp prövar man att anta ett antal sekulära texter som vid valfri söndag kan få ersätta evangeliebokens texter som predikotexter. Anledning är att man i Svenska kyrkan insett att få människor är bevandrade i bibeltexterna och därför kan behöva mer igenkänning. Alla måste verkligen erbjudas att förstå mera, har det sagts. Bibelspråket är för högtravande och höjer trösklarna alltför mycket! Framför allt lär det handla om texter ur populära barnböcker som både barn och vuxna kan vara förtrogna med. De flesta läses ännu och har framgångsrikt flera gånger blivit film

Från säker källa har jag fått mig berättat att många texter ska prövas i vissa utvalda församlingar som en försöksverksamhet. När den är genomförd ska biskopsmötet och stiftsstyrelserna få yttra sig över försöksverksamhetens resultat, även församlingsråden i de utvalda församlingarna ska få avge yttrande.

Före läsningen säger textläsaren trosvisst: Texten för dagen är hämtad från Astrid Lindgrens Ronja rövardotter, sidan 147:

"Ronja", sa Birk, "förstår du att vi är fria så man kan gapskratta åt det?"                                               "Ja, och här är vårt rike", sa Ronja. "Ingen kan ta det ifrån oss eller driva bort oss."

De satt kvar vid sin eld, medan solen steg, under dem brusade älven, och runt om hade skogen vaknat. Trädkronorna rörde sej stillsamt i morgonvinden, gökarna gol, en hackspett hamrade på en tallstam någonstans i närheten, och på andra sidan älven kom en älgfamilj fram vid skogsbrynet. Och de satt där båda och kände det som om de rådde om alltsammans, älv och skog och allt levande liv som där fanns.  "Håll för örona, för nu kommer mitt vårskrik", sa Ronja.                                                                           Och skrek gjorde hon så det ekade i bergen.

Efter läsningen kan textläsaren brista ut: "Så lyder predikotexten för dagen", varpå församlingen föreslås svara: "Jajamen! Det är så sant som det är sagt!"

Texten sägs vara aktuell eftersom den fångar upp den känsla för skogen som finns i vårt land. Med vår allemansrätt kommer insikter om att att vi rår om "älv och skog och allt levande liv". Denna vördnad för livet och det ansvar som följer av att på detta sätt plötsligt vara nära det andliga i skogen, genom brusande älv och stillsamma trädkronor, gör texten särskilt lämplig. Och ska klimatet kunna räddas undan förhöjda temperaturer, skövling och andra ekologiska risker borde var och en göra sin röst hörd, ungefär som i ett vårskrik.

Bland andra texter som övervägs återfinns stycken ur Milnes Nalle Puh, Lindgrens Mio min Mio och Misse med de blå ögonen av Egon Mathiesen.
Många fler finns i den kanon man arbetar med, men dessa råkade min informatör nämna. Utan att veta bestämt tror jag att Dag Sandahl ingår i gruppen, eftersom han är så beläst, tillsammans med Två systrar vars namn jag icke vet. Även några välkända pedagoger och en gammaltestamentlig exeget lär ska finnas med.