Kan man verkligen fritt välja vem man ska vara och bli? I floden
av nyårsönskningar märks ofta längtan att på något område få starta om, att
kunna göra annorlunda och bli någon annan. Det händer dessutom att den
möjligheten dyker upp i reportage och livsberättelser i media. Viljan styr vem
jag är just idag och vem jag väljer att vara imorgon. I de enklaste versionerna
skaffar människor sig några ”typiska” attribut och vips har man blivit en
annan. I mera insiktsfulla skildringar framgår att identitet trots allt ligger
oerhört mycket djupare än tillfälliga sociala rollspel i privatlivet.
I Bibeln byter och bryter Jesus perspektiven genom att öppna för ett nytt sätt att uppfatta den sociala och politiska verkligheten: han utropar sig som
hungrig, törstig, naken och i fängelse och ställer oss alla inför frågan hur vi då skulle handla. Inför det nya året skulle fler av oss
kunna våga språnget genom att undersöka hur det är att bli några andra än dem
vi vanligtvis är.
2014 vill jag pröva tanken: även jag är papperslös flykting!
Inför organiserat främlingshat och järnrörspolitik är det viktigt att Sverige
bemöter alla människor med respekt så att ingen ens i de politiska
ytterkanterna behöver tvivla på att varje människa i vårt land har samma värde
och rätt till värdighet. Diskriminering och beskurna rättigheter för att stöta
ut och hindra människor att etablera sig i vårt samhälle är förkastligt. Som papperslös
förstår jag hur många brister i mottagandet och problem i integrationen som
bara måste lösas!
2014 vill jag pröva tanken: även jag är rom. Som rom vet jag
vad det är att leva i ständig utsatthet och bli systematiskt misstänkt och illa
behandlad. Jag blir allt som oftast extra övervakad av polis och andra
myndigheter. Det händer att jag blir registrerad. Det är svårt för mig att
kunna tanka, bli hyresgäst eller handla i butiker. Fördomar och rädsla görs
till min arvedel. Som rom ser jag att misstänksamhet och ojämlikhet bara måste
få ett slut!
2014 vill jag pröva tanken: även jag är palestinier. Det är
ofattbart och outhärdligt att se hur ens land styckas sönder i
apartheidliknande enklaver och allt fler byar och samhällen splittras och isoleras
med hjälp av fängelsebetongens murar. Det är ovärdigt att låsa in djur i trånga
burar – hur anstötligt är det då inte att fängsla och krympa människor i ett
isolat som Gaza. Som palestinier vet jag att ockupation och förtryck måste få
ett slut.
Min förhoppning är att få bättre insikter och större vilja
att arbeta för förändringar av vårt gemensamma samhälle lokalt och globalt
under 2014 om även jag, trots begränsad inlevelseförmåga och många sociala
hinder, solidariskt mötte det nya året som, vore jag åtminstone i tanken, papperslös flykting, rom och
palestinier!
