Förhållandet mellan kyrka och politik har ibland uppfattats
som relationen mellan eld och vatten. De är oförenliga. Men om politik är de
goda gärningar som en kristen kan åstadkomma som en följd av sin tro så är
politik helt enkelt något oundvikligt. Särskilt när handlingarna har konsekvenser
för det gemensamma och inte bara det personliga och privata blir det politiska
påtagligt. Tron har och måste få ha sådana politiska konsekvenser.
Men när vi börjar godta kyrkopolitik som en variant av
allmän politik, den som berör hur samhället organiseras och styrs, har vi
godtagit att det sekuläras ordningar kan tillämpas i och på kyrkan.
Kyrkopolitik blev ett sätt för dem som har makten i det världsliga (regementet)
att ta greppet om kyrkan.
Vi fick kyrkopolitiker som också kunde vara aktiva
församlingsmedlemmar, men inte alltid. Somliga såg det som lika hedervärt och
rimligt att människor som inte delade kyrkans tro kunde vara med och styra och
ställa i kyrkans värld. Kyrkomötet har en del ledamöter som nästan berömmer sig
av den hållningen. Är de ateister eller agnostiker? Osäkert. Men det händer att
tron på något ersätter den klassiska kristna tron.
Kyrkopolitikern placerar inte sällan tonvikten på det
politiska ledet. Det är inte tankarna på den gudstjänstfirande aktiva
församlingen som blir referensen utan annat såsom den politiska ideologin. Den
svenska reformationen handlade om en kyrka beskyddad av regenten och med
självständighet och eget styre. 500 år senare är det världsliga inflytandet så
institutionaliserat att den som kritiserar det skylls för illojalitet och
ränksmiderier.
Att politiken har makt att styra i kyrkan är egendomligt med
tanke på att politiker annars ofta ifrågasätts. Förtroendet för de politiska
partierna är inte heller på topp. Ändå tycks Svenska kyrkans medlemmar föredra
att politiker och partier har avgörande inflytande i kyrkan – annars skulle de
väl låta bli att rösta in dem? Ett första steg vore att säga nej till
kyrkopolitik och bejaka att en kristen kyrka har sina egna utgångspunkter som
hör samman med teologi, bekännelse och tro!
