Ur en ny predikan på ordrik
Bibeltexter är lika mångsidiga som hus
med öppna ytor, skrymslen och prång
Därför är det värt att gå på upptäcktsfärd!
Somliga människor har verkligen svårt för
det här huset, de tycker inte om det
De betraktat byggnaden och ser bara
oönskade egenskaper, frånstötande detaljer
Det är lätt att fastna vid trösklarna
där orden tycks bli oöverstigliga hinder
Fördömande och osympatiska ord
Varje gren i mig som inte bär frukt
Skär han bort
Om vi är grenarna, är det alltså vi som ska bort
blir den snabba slutsatsen
Snart tycks fler hinder blockera vägen
nu med följande uttryck
Den som inte är kvar i mig
blir som grenarna som kastas bort och vissnar;
De samlas ihop och läggs på elden
och bränns upp…
Man kan förstå om orden känns ogästvänliga
kalla och frånstötande, som ett utkylt rum
där ingenting verkar inbjudande
eller välkomnande
Resultatet blir människor vänder huset ryggen
De flyr bort därför att
kristen tro framstår som dömande och otäck
Detta är inte för mig
Här sätter jag aldrig mer min fot,
tänker de…
Kan Jesus verkligen ha velat få lärjungarna
att se sig själva som grenar
bara för att bli oroade över
om de ska klippas bort, slängas, brännas?
Är huset verkligen byggt
för att hålla folk borta?
Är det vad Jesus önskar?
Är det så tron fungerar,
är det så den ska förstås?
....
Livet utan Jesus liknas vid förtorkning, mörker
Den borttappade relationen
den förlorade tron
Men poängen är liv – inte död!
Textens bärande väggar
handlar så tydligt om något helt annat
Om förening och samhörighet
om gemenskap och hopp
Bli kvar i mig
Så blir jag kvar i er,
säger Jesus och berättar om grenarna
som inte lever av sig själva
för sig själva
utan får sitt liv genom att höra till
genom samhörighet och gemenskap
