Splittring på gång...

Det pågår alla möjliga rörelser i den världsvida kyrkan. En utbrytning ur den Evangelisk Lutherska kyrkan i USA planeras, läser jag i tidningen Dagen. Samma typ av oppositionsrörelse har inom den Episkopala kyrkan (dvs den Anglikanska) i Usa har väckt uppmärksamhet, och lett till en "ny" kyrka. Den heter The Anglican Church in North America.

Lutheran Core kallas den organisation som växer fram som en reaktion inom ELCA. Oavsett grundhållning är det av intresse att följa den polarisering som kommer till uttryck särskilt kring etiska frågor. Det i sin tur väcker diskussioner om hur man ska förhålla sig till, och tolka, Bibeln. Och det kan vi alla behöva fundera över...

Gudstjänsten en redskapsbod

(Litografi av Paul Petit, Digital repro: Jens Gustafsson, Kungliga Biblioteket)

Förr fick de som inte döpte sina barn frågor om varför, de fick nästan förklara sig för vänner och bekanta. Och gick man inte och konfirmerade sig var man i minoritet. Idag är det nästan omvänt. Vill man döpa sitt barn kan man få förklara sig inför vänner och omvärld. Och den som deltar i konfirmationsläsning är i minoritet. Ungefär så beskrev ärkebiskop Wejryd och biskop Nordin (Strängnäs) det förändrade läget för Svenska kyrkan. Det skedde vid ett kyrkkaffe efter högmässan i Nikolai församling, dan efter Örebro 2010 - en dag då man firat valet av ny svensk tronföljare för 200 år sedan. Här hittar Du talen från lördagens jubileumsfirande i kyrkan.

Valet av Jean Baptiste Bernadotte 1810 skedde vid en riksdag just i Nikolaikyrkan i Örebro. Kh Ingemar Söderström har skrivit ett krönikespel om händelsen: Tiden före valet.

Samtidigt var biskoparna övertygade om att förr eller senare vänder det. Wejryd kommenterade då att Strängnäs ju ligger före - i det stiftet har man den sämsta statistiken för konfirmation och dop i så gott som hela landet. Och då kanske det vänder först där?

Men dop och konfirmation har naturligtvis sin viktigaste innebörd, sin tyngdpunkt, någon annan stans än i siffrornas värld. Dessa gudstjänster har, borde åtminstone i Svenska kyrkan ha, en teologiskt grundad betydelse om vilken man kan tala. Ett kyrkkaffe med frågestund ger inte så stort utrymme för alla aspekter. Men för kyrkan är en klarhet om sakramentet och dess betydelse nödvändig. Förutan den flummar teologin igen och dessa kyrkans handlingar riskerar bli mest kulturella reflexer.

Dock, det behöver finnas förståelse, utrymme och öppenhet för människors längtan. Inför gudstjänsterna som sammanfattats under namnet kyrkliga handlingar möter man inte sällan en tro som är oartikulerade och outvecklad. Om vi i kyrkan inte sprider redskap och språk för trons värld, för Gudsrelationen, lämnas människor i sticket.

Vem erbjuder dessa redskap idag? Ja, de finns på många hålla att hämta i kyrkans gudstjänst. Den redskapsboden ska inte vara ett kontinuerligt experiment. Där ska helst var sak hänga på rätt plats så att man kan finna det man söker. Och blir gudstjänsten sedan välbesökt kommer förmågan att förstå och använda redskapen att öka. Ordning och reda är inte detsamma som slutenhet, höga trösklar, lås och bom...