Orden flyger som höstlöv i vinden. Längs garageuppfarter, i trapphus, på stadens torg och gator ekar det. Människor som aldrig tidigare haft några särskilda synpunkter på situationen i riksdagen diskuterar nu det parlamentariska läget. Med stor oro för hur det ska bli nu. Så här var det väl inte meningen att det skulle gå. Inga kyrkklockor har hjälpt, inga bortvända ryggar eller antirasistdemonstrationer har gjort avsett intryck. Hur goda motiv olika aktioner ändå haft. Och det ligger alltid något rimligt och bra i att man kan säga sin mening och protestera mot det som är galet och fel!
Tvärtemot de goda förhoppningarna har allt fler vänt sig till extremhögern. Den vinner störst framgång i valet och genom denna rörelse åt höger skjuts makten åt vänster! Förunderligt är det. Men en logisk följd av att SD:s politik är så apart att övriga partier inte med moralisk och politisk heder i behåll kan samverka med dem.
Det parlamentariska läget kräver att alla tar ansvar och ser till att Sverige kan styras, är den nya refrängen från det största partiet. Det är som om den gamle fackbasen, ärrad i strid, nu tar fram gitarren och med darr på rösten spelar: Varför skola mänskor strida... Och menande nickar åt liberaler och centerfolk att rycka in som doakör i refrängen.
Precis som under valrörelsen kan man känna igen de förutbestämda orden. Nu ett lockrop som alla i den nya orkestern låter ljuda: allvarligt läge, ta ansvar, Sverige måste kunna styras, utsträckt hand.
Det är bara några dagar sedan det hette: rivit ner, dragit isär, förstört, raserat!
Valrörelsens resande show med stylade solister, som dragit sina låtar, har till leda synts i varje TV- och radiokanal. Nu när denna miniserie med många avsnitt är över återstår det parlamentariska läget, det allvarliga och svåra. Är det mesta spel för galleriet? Kan partierna och deras företrädare bara dra ett streck över det hela och gå vidare? Litar man så på att väljarna glömmer ord och löften? Ska alla nu hålla varandra i handen utan någon förlåtelse och försoning? Tror inte det. Nog tycks det som om något är grundläggande fel på psykologin i sådana inviter!
