Snön har fallit hela dagen. Nästan som för att dölja en mera frånstötande och smutsig verklighet. Nu är allt vitt, rent. Som vore tingens yta lysande. Det är som om stjärnorna landat. Det gnistrar och blänker. Men ändå vet vi - när snön smälter kommer lort, grus och sand åter fram.
Idén om den framtida kyrkans organisation är som snön på jorden. Så en dag, innan snösmältningen, kommer plogarna. De är osentimentala. Brutala. Röjer undan så ingen ska halka på det blanka och vackra. Ibland. Bara ibland. Är det som skrapats fram om möjligt ännu vackrare. Skönare!
Bön: Må kyrkans allra grannaste, fagraste och mest skinande yta motsvara och återspegla den dolda verklighetens sanna väsen!
