Hur kan ett
livåskådningsmässigt/religiöst neutralt parti göra anspråk på att ha makt och
vara med och leda en kristen kyrka, ett fritt trossamfund?
Hur kan ett politiskt parti i
ena stunden besluta om nattvardsböner och syndabekännelser, beslut som rör
kyrkans tro och lära, och sedan hävda religiös neutralitet?
Hur kan ett parti som ställer
upp i kyrkans val låta bli att berätta hur de tänker sig att ”människor ska
komma till tro på Kristus och leva i tro” och ”Guds rike utbredas” som kyrkoordningen
beskriver som kyrkans syften?
Hur kan ett parti ställa upp
i kyrkans val och sedan inte kännas vid att man inte företräder kyrkan hela
tiden och överallt och inte bara ibland när det passar?
Hur kan ett politiskt parti
två sina händer och lämpa ansvaret för besluten i kyrkan på de enskilda
ledamöterna?
Hur klarar ett sådant parti sig
undan anklagelser för att tala med kluven tunga och för att inte stå för sina
beslut?
