Den gula påsken slår ut. Narcisser stora och små. Som snittblommor eller på lök. I hur många varianter som helst fördelade på ca 100 släkter.
Påskkortet här intill låter ståndare och pistiller ersättas av en blomsterflicka, klädd som en påsklilja. Äldre personer, och en del yngre, kan komma ihåg hur de fick spela växter och blommor i skolan. Fantasifullt utklädda med hattar och kragar.
Blåklocka eller maskros, ros eller äppelträd - alla sorter var inte lika eftertraktade. Tistel och maskros var i alla fall inte de populäraste. Maskrosen fik hålla i en jättestjälk inte alldeles olik en biskopskräkla. Blåklocka och hassel hade märkliga hattar som lätt gled ner över öron och ögon.
Med utsträckta armar i en generös gest erbjuds en Glad Påsk. Så kan även välsignande präster se ut idag. Förr var enhandsvälsignelse vanligare. Nu bjuds välsignelsen med en åtbörd som verkar vilja ta hela världen i famn.
Sällan har någon diskussion hörts om hur välsignelser landar. Beror det på om mottagaren är öppen och positiv? Riktas sig välsignelser till allt levande oavsett tro, övertygelser eller handlingar. Uppenbarligen finns det människor som inte vill ta emot välsignelse, trots prästens uppmaning. Välsignelsen är i kyrkan inte prästens välgångsönskan, utan ytterst Guds ord uttalade av en tjänare. Shalom i den treenige Gudens namn!
