Kajor i skorstenen

Solsken och vår. Ett typiskt vårtecken är att kajorna börjar välja skorstenar för sina bon. De diskuterar hela tiden med varandra. Var är det lagom varmt? Var ligger kvistarna rätt? Får vi vara i fred? Sotarmästarna myser (eller svär - beroende på hur roligt de tycker skrymmande fågelbon är) och de får snart bråda dagar att röja pipor och kanaler.

Ute i backarna står blåsippor...

Övergrepp mot barn

Kyrkoordnaren Per Westberg diskuterar tystnadsplikten i förhållande till pedofilhärvorna i den Katolska kyrkan. Han skriver: Mot bakgrund av de omfattande pedofilanklagelserna inom Romerskt-katolska kyrkan ifrågasätter nu det danska Socialistisk folkeparti, tystnadsplikten. Man kräver att det görs ett undantag i den absoluta tystnadsplikten och att prästerna ska omfattas av anmälningsplikten. Till exempel när det gäller sexövergrepp mot barn.

Här skjuter Socialistisk folkeparti över målet. Tystnadsplikten medverkar inte till att pedofiler skyddas. Snarare ger möjligheten till bikt eller själavård offren möjlighet att anmäla övergreppen.

Vad som försvårat och förvärrat problemen är snarare kyrkans syn på jurisdiktion och världslig makt. Den egna organisationens tillsyn och sanktionssystem har inte bara gått före, utan på många håll helt satt staters lagstiftning och rättskipning ur spel. Lägg därtill omsorgen om kyrkan och dess rykte snarare än brottsoffren och man har en plausibel förklaring. Icke försvarbart men något fattbart mitt i det obegripliga. Här måste Katolska kyrkan tänka om. Man kan inte skydda sina egna och låta dem slippa de straff alla andra brottslingar måste underkasta sig. Först då kan man lyckas att återupprätta sin skamfilade heder.

Sveriges katolske biskop Anders Arborelius har skrivit brev till de katolska församlingarna: Det är med stor smärta som vi tar del av informationer från olika håll om de präster, som på det grövsta har försyndat sig mot oskyldiga barn och unga och därigenom också mot Gud själv. Denna vecka fick vi också höra att en biskop i ett grannland gjort sig skyldig till detta.

Vi känner förtvivlan och avsky inför detta och framför allt ett oändligt medlidande med de barn och unga som utsatts för sådana brott. Den helige fadern lider av allt detta, som jag själv kunde konstatera när jag fick träffa honom den 25 mars. Han betonar att Kyrkan måste konfronteras med ”intensiv genomlysning och rättmätig kritik för dessa tragiska illgärningar”. Vi är alla kallade till mer bön och botgöring. Vi har alla ett ansvar för att helighet och renhet, barmhärtighet och empati sprider sig bland alla Kyrkans medlemmar.

Svensk skola och barnomsorg har gång efter annan också upptäckt övergrepp inom sin verksamhet. Och det har skett i de flesta sammanhang där barn och ungdomar samlas. Även i familjerna inträffar övergreppen. Det kan ha handlat om barnpornografi, sexuella handlingar eller våld. Därför leder det fel om man tror att övergrepp mot barn uteslutande har med kyrka och religion att göra. Problemen är för allvarliga och omfattande för sådana tolkningar.