Ur en predikan på Ordrik, hållen på min 50-åriga prästvigningsdag, i Olaus Petri kyrka i Örebro över texten Lukasevangeliet 3:1-15.
"Som vuxen levde Johannes Döparen i öknen,
likt andra som ville komma nära Gud.
Där fanns klippor och grottor som gav skydd.
Hans kläder var grova och gjorda av kamelhår.
Av detta förstår vi att profeten Johannes
menar allvar och inte lever bekvämt
i sus och dus. Han åt gräshoppor och honung!
Just idag är det massor av predikanter
som betonar att Johannes var konstigt klädd
och åt märklig mat. Det är faktiskt bara en bisak!
Istället borde vi visa att han, vägröjaren,
var en fantastisk predikant,
en kritiker och motståndsman,
en civilkuragets profet!
n som visade till och pekade på Jesus.
Johannes fick många följare, anhängare,
lärjungar. Han var sin tids samvete,
en som förstod när folk
blev förtryckta och nedtryckta.
Om Guds rike är nära, då är det inte själviskheten
som ska råda. Johannes Döparen hade inget internet,
inga massmedier att sprida sitt budskap med.
Han använde sitt liv som exempel, sin egen röst
Hans liv slutade som en true crime historia.
De mäktiga tålde honom inte och halshögg honom,
men det är en annan historia..."
