Galenskapen är här. Det milda vansinnet som håller en vaken till gryningen hotar varje år i slutet av februari och in i mars. Arbetet försummas, vännerna får vänta. Mörk som en lurad fordringsägare ruvar televisionen på sin hylla.
All vaken tid ockuperas. Det bläddras och prickas för. Så ändrar man sig och vill ha mer näring för sitt biografiska intresse. Psykologin får också vänta! De få sömntimmarna fylls av inspirerade drömmar. Allt för den återkommande bokreans skull.
Föraningarna sätter in när de första reakatalogerna dyker upp. Det är som att resa i tanken till fjärran länder med hjälp av resebroschyrens bilder och skolatlasens grova kartor. Fantasin fyller ut alla luckor. Ett helt nytt bibliotek tar form redan vid första genombläddringen.
Listan över tänkbara fynd växer i takt med oron för utrymmet både i månadens budget och i de redan bågnande bokhyllorna. När skall jag läsa alla dessa böcker?
Kampen i butiken ger sin särskilda spänning. Finns den bok jag så hett åtrår kvar? Människor brottar sig vildsint fram genom bokstavsordningen för att norpa det sista exemplaret för någon annan bokjägare. Sedan ringlande köer fram till rödrosiga expediter som säljer av hjärtans lust.
Väl hemkommen packas fynden upp. Varsamt pillas röda lappar bort. Så öppnas den första boken ömt och äventyret tar vid. Berättelsen uppslukar mig hel och hållen. Varje telefonsamtal blir ett störande moment. Måltiderna känns överflödiga.
Alla vanor ruckas. Och hungern efter att veta hur det skall gå växer för varje sida. Flykten in i den skrivna världen är tvingande ljuvlig. Och denna berusningseffekt uppnås vid nästan varje bok. Bokmissbruk är ett för starkt uttryck. Men ett vanebildande starkt litterärt beroende är vi många som har. Direkt efter bokrean blir det svårt att dölja. /Gammalt kåseri i återbruk/
Andra bloggar om: Bokrea, böcker
