I Sverige har alltid angiverikulturen i det forna östblocket upprört människor i vida kretsar. Tänk hur det var och är, utbrast folk. Mönsteren håller i sig i det nuvarande Ryssland. Man bespanar varandra och anger yttranden som tar avstånd från det monstruösa och förfärliga angreppskriget. Som Nazisterna skyllde på Polen skyller det offentliga Ryssland på Ukraina. Offret görs till angripare och hot i trollverkstäderna.
Nu filas på angiverimönster även i Sverige. Illegala flyktingar skall jagas in i lärosalar och operationsrum. Personalen skall göras anmälningsskyldiga är en av tankarna som om det inte räckte med att de polisiära delarna av vårt land jagar dessa människor. Hur blir det med kyrkan? Ska konverteringar anmälas? Dopkandidater utlämnas? De som behöver få en matkasse ibland, ska de listas och anmälas om de råkar vara gömda flyktingar?
Fredade rum var kyrkor och kloster en gång i tiden. Så borde det fortsätta vara. Skola och sjukhus har också ofta fungerat som kringgärdade och skyddade såvida man inte behövt hjälp för att skydda ordning och liv.
Angiveri ska inte behöva ingå i skolan och sjukvårdens uppgifter. Barnkonventionen borde dessutom utgöra ett särskild skydd för dem som av olika anledningar tvingats fly! Så har det varit och borde det förbli!
