Ytterligare ett gammalt julkort. Titta på de pälsbrämade kläderna som verkar äldre än det som hittas i dagens vintagebutiker. Damen med fågeln (gås) under armen bär en
turban värdig en forntida sultan. Åtminstone enligt våra och filmens stereotyper. Andra jämförelse landar i att huvudbonaden ser ut som en smärre gräddtårta, för att uttrycka sig vanvördigt.
Redan har jag sett och hört att granar är både införskaffade och klädda. ad jag minns från de tidigaste jularna så kom granen möjligen in dagen före julafton, men oftast kom den in och kläddes den 24 december! Granen på kortet är snöig och nätt och lätt, eftersom barnet får bära (kan själv). Emancipatoriskt viktigt: damerna ordnar granen själva..
För ett antal år sedan blev det några år med plastgran. Varför? Jo, det blev så dyrt med alla förstörda handskar och vantar där kådan satt som fastvuxen. Plastgranen blev attackerad av Sixten, the cat som dessutom satte i sig glitter. Inte bra. Så nu blir det som mest enbart några väl- och skogsdoftande tallkvistar i en prydnadsurna. Några små hängande dekorationer, flugsvampar, tomtar och ljus, får plats i denna minimalistiska lösning.
Barndomens jular var i alla fall efterlängtade och fyllda av upplevelser. Traditionen satte spår. Julbocken stod under granen och vi 3 bröder betraktade granen med tindrande ögon. Där hängde julkarameller med krusade band och på bordet en fin julduk där en kavat tomte står alldeles självklar. Så verkar det i alla fall på en av de bilder som togs när vi var små barn.
På radion berättades nyligen att Kungsgran (Abies Nordmannia) har fått namn av att hovet försågs med dylika träd. Valet av gran står mellan Rödgran, Blågran, Silvergran och Kungsgran. Granar får naturligtvis inte huggas på andras marker, såvida man inte har fått tillstånd. Granstölder är lika illa som andra stöder.
Nåväl, till sist kan beslutet inte skjutas upp. Då är det bara att bestämma sig.... Men, kom ihåg, det går lika bra med tallris!
