Gloria Patri som avslutar tidegärdsläsningarna kan de flesta kristna utantill även om de sällan eller aldrig ber tidebönerna. Fortfarande säger man: Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara! Alternativt lyder avslutningen: ...nu och alltid och i evigheters evighet.
Guds lov varar evinnerligen från första början och in i evigheten. Det framstår som det primärt betydelsefulla, som ett objektivt faktum, bortom tillfälliga åsikter och känslor. Det som har varit, är och skall komma blir till en formulering fylld av kraft.
I brytningspunkten mellan det förflutna och framtiden lever människan. Medveten om att historien har påverkat det nu som samtidigt öppnar mot det som komma skall. Där i detta fokus är vi till. Där är vi kallade att vara ansvarstagande människor, att vara kyrka!
Tankar om hur framtiden kan komma att gestalta sig hör till det kristna livet. Inte bara som reflektion över mål och mening, utan också för att Guds lov fortsatt ska ljuda. Jag hoppas att detta Gudsperspektiv är viktigt och motiverar kristna i deras kamp i olika av samtidens, för människan och livets, avgörande ödesfrågor.
Att leva i nuet kan inte bara handla om att fånga dagen, att vara här och nu. Utan det förflutnas djupverkan blir nuet platt och obegripligt. Kunskap och förståelse bygger på tidigare gjorda erfarenheter. Men vetter rimligen även mot de vägval som färgar framtiden.
För min egen del inser jag att jag behöver lyfta blicken något för att kunna se bortom dagens engagemang och strider. Det kom något annat efter det kalla krigets rädsla och rustningshysteri. Likaså förbyttes apartheids massiva förtryck i något annat. Men krigen tog inte slut, fredsriket inföll inte, människor fick kämpa vidare med nya utmaningar och hot. Tron på Gud och övertygelsen om Guds makt fick otaliga människor att härda ut och orka hoppas på en annan framtid.
Protestringningarna klingar av och övertron på kyrklig storskalighet förgår. Till och med regnbågsflaggorna ska blekna. Det finns ett bortom de flesta av dessa dagens brinnande agendor. Det är med den insikten i tanke och sinne, och för att inte förlora orienteringen, vi uthålligt och lovprisande fortsätter bedja: Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara.
