En puss i påsk, är ett talesätt som väl alla hört talas om? På påskkortet här intill antytt men dold bakom stora huvudbonader. För att vi betraktare inte ska tvivla (!) är pussen utskriven på en banderoll under paret, såvida det inte handlar om två trillingpar. Annars skulle det ju bli ett väldigt hasande på bänken...
Den som söker på "En puss i påsk" på google får ca 287.000 träffar, på 0,33 sekunder. Enligt SAOB är påskpussen en skämtsam påsksed. Men påskkyssen har också kopplats till ropet "Kristus är uppstånden". Till påskhelsningarna hörde fordom äfven kyssandet. När tvänne personer möttes på påskdagen, lyckönskade de varandra och kysstes, i det den ene utropade: "Kristus är uppstånden!", hvartill den andre svarade: "ja, han är sannerligen uppstånden!" Inom den grekiska kyrkan äro påskkyssarna, så bland män som qvinnor, ännu allmänt brukliga, och att denna sed en gång funnits äfven bland oss, bevittnas bl a af det ännu gängse uttrycket "en puss i påsk" (Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan).
Kopplingen till Judaskyssen blir möjligen alltför drastisk eftersom den var en förräderiets kyss, Judas kysser Jesus för att peka ut honom. Istället kan mässans fridskyss, numera i väst omfamning, handskakning eller leenden och bugningar (ofta brukat i pandemins spår) ge en ram för tolkning.
När jag var student hände det att alla möjliga, inte enbart i påsktiden, utbrast: puss på Dig din gamla höna! En glad hälsning när allt annat verkade uttjatat. Eller som vi sjöng för busschaufförer under utfärder: En busschaufför, en busschaufför, det är en man med gott humör.. I vers 2 blev det ofta: En vattenpuss, en vattenpuss, det är en puss med vatten i...
