Dagens vykort hör samman med gårdagens. Det var inte alls ovanligt att vykort kom ut i små korta serier med samma huvudpersoner men med förändringar av uppställning och positioner. Kort som dessa kunde användas för att uppvakta någon och visa sitt intresse för en mer stadigvarande relation.
Utan att riktigt veta hur det gick till hamnade ena parten på dagens kort i en sparkliknande gungstol. Medarna är så konstruerade att det är lätt att välta bakåt men nästan omöjligt att tippa framåt. Det är väl därför en vanlig spark har så långa medar. Och en vanlig gungstol även den har rejäla dito.
Det är på denna bild ömsesidigheten farit all världens väg. Ser man på minspelet kan man förledas att tro att här finns uppskattning och förtroende. Men belägenheten och placeringen av personerna talar ett annat språk. Det kan kanske kännas som att man är omhuldad och framburen. I själva verket kan den som sitter flyttas runt hur som helst. Någon, oftast och faktiskt i detta fall en man, har tagit makten och utövar kontrollen. Och kan bjuda på riktiga åkningar åt vilket håll som helst. Äve inför detta kort kan man fundera över hur det står till i Svenska kyrkan med den dubbla ansvarslinjen. Den verkar ha blivit enkelspårig och styrd av en part.
Bilden av paret är fotografisk men is och bakgrund är uppenbarligen tecknade. Skuggan från den ena meden är överdrivet tydlig. Träden och mannen kastar skuggor. Men kvinnan i stolen verkar ha förlorat även sin skugga. Då är det allvarligt.
Kortet är sänt till Söderhamn i början av förra seklet.
