Knappt hann semestern ta slut innan den lilla världen fick mig på fall. En illasinnad (?) rackare med namn campylobakter brottade ner mig. Nu återhämtar jag mig för att ha kraft att möta höstens utmaningar…
Trots min relativa tystnad pågår diskussionen om storpastorat. Ni som inte vill höra denna vals igen får sluta läsa här. Själv har jag läst och hört en del av det som pågår lokalt. De som förespråkar en storpastoratets lösning är utan minsta darr på manschetten beredda att strunta i församlingarnas egen vilja. Alla ska med! Även Ni som inte vill. Det blir bäst så. Vi vet Ert eget bästa, tycks man mena. Och det är demokratiskt. Lägger man till. Om än med bara en rösts övervikt!
Storpastoratets tillskyndare har många åsikter. De vill undvika krångel, säger de. Och de vill slippa besvär. Det besvär som uppkommer genom att man måste omorganisera sig. De säger sig vilja slippa olika villkor mellan församlingar. Olika avgifter. De menar sig samtidigt vara solidariska och medkännande. Till skillnad från oss som förordar självständighet för våra församlingar. Vi som bara ser till vårt eget, oss själva, egoistiskt. Man förstår kraften i deras argument. För skulle vi som önskar självständighet beviljas den - då kan storpastoratet inte omfördela en del av våra församlingstillhörigas pengar till andra ändamål. Och somliga politiker hamnar då utanför makten i storpastoratet. Så sitt stilla i båten, är rådet.
Jag kan inte påminna mig någon från storpastoratsivrarna som i debatten plockat fram kyrkoordningen för att lägga sig vinn om att följa dess regler. Istället är det undvikande av omak och besvär som träder fram som huvudinvändning. Kyrkordningen har inga bestämmelser om att man ska undvika besvär eller förhindra organisatoriska förändringar. Däremot ska man sköta administration och förvaltning på lämpliga och än mer lämpliga sätt.
På så sätt blir diskussionen om storpastoratet en bra illustration till vad som händer när man tonar ner kyrkoordningens regelverk och lämnar mängder av frågor öppna. Så som utredningen Närhet och samverkan tänkt sig. Då blir det tyckandet och godtycket som får råda. De som har makt lär knappast ta större hänsyn i framtiden till vad enskilda församlingar önskar. Så se upp!
Här slutar dagens drapa. Jag knappar in de sista bokstäverna och gnolar på psalmen Innan natten kommer…
