Nu ska vi fira! Med en Hjärtlig Gratulation. Bara det är befriande. Att ännu kunna se ett kort där gratulation är utskrivet och inte bara förkortat till ett lakoniskt grattis. Men vem är väl jag att försöka stå i vägen för en språklig flodvåg. Grattis, denna kortis, har kommit för att stanna.
Avskyn för blockpolitiken blir allt starkare. Kören ovan skulle kunna bestå av dem som jublar över nyvalet som de menar borde erbjuda en chans att upphäva blockpolitiken. Visst är det lätt att skylla politisk oförmåga att enas på den politiska förmåga att samlas som blockpolitiken utgör. Men det är ett resonemang som haltar.
Sammanhållningen är alltså för stark för att nya konstellationer, som går på tvärs gentemot blocken, ska kunna uppstå, tycks man mena. Å andra sidan var det möjligheten att samsas om en gemensam politik som förde Alliansen till makten. Det är nog mera där skon klämmer.
Dessutom om retoriken och kritiken mot de andra blir så överdriven och stark att man efter valet får svårt att försonas är det väl snarare där man bör söka orsakerna till det omtalade parlamentariska läget. Trots bättre vetande ägnar och hänger man sig i politiken åt det ständiga hackandet på de andra. De har gjort allting fel och förorsakat världens samlade elände. Skäms och vet hut, brukar det betyda.
De som önskar blockpolitikens död riskerar ju att lägga bann på en sorts samarbete till förmån för ett annat. De som brukar få betala priset för sådana uppgörelser på tvärs är ofta ett mindre parti som gått i koalition med ett större. Och det kan väl inte vara så illa att det är sådana partiers självbevarelsedrift man vill förbjuda genom att försöka krossa blockpolitiken? Så, varför vara kritisk mot de något mindre partierna, fp och c, för att de inte lät sig lockas av några taburetter till priset av att bryta sönder det man redan enats om med Alliansen och därtill med största sannolikhet få plikta med sämre resultat? Samarbete är sannerligen inte alltid lätt.
Där finn det stor erfarenhet inom kyrkan. Av att samarbete inte är lätt. Eller rent av att man inte vill samarbeta. Särskilt inte med dem som tänker annorlunda. Dom andra. Som blir livligt karikerade genom ilskna fiendebilder. I en kyrka sker märkliga ting.Ibland vårdas motsättningar till den grad att det uppstår organisatoriska inflammationer som inte ens evangeliets antibiotika tycks rå på...
I advent kan vi väl glömma slikt. För en stund. När natten går tunga fjät stundar snart Lucia. Tredje söndagen i advent närmar sig också. Då ska vi få höra att Vi bör betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter...Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet...
Kortet ovan är avsänt från Östansjö till Göteborg den 17/8 1922.
