Ett TV-team fyllde vardagsrummet hemma hos oss. Den äldre sonen hade upplevt en kallelse att bli franciskan och ansluta till en kommuniteten i Linköping. TV-folket vill filma en måltid hos oss och vi bänkade oss vid det gamla slagbordet. ”Låt oss be”, sa jag. Vår katolske son tryckte till direkt: ”Nej, varför då? Det gör vi ju inte annars!” Det var som att ha blivit stampad på en öm tå, att ha tappat ansiktet. Minns jag rätt klipptes det korta meningsutbytet bort. Ämnet för filmen var mer omfattande och behövde ingen osämja om bönen till bords.
”Inte alltid, men ofta, Det är klart vi ber bordsbön!” Jag tystnade. Vi kunde väl inte sitta framför kamerorna och diskutera om vi bad till bords. Jag tystnade och maten serverades ändå. Det slog mig att vi ofta bad när vi hade gäster på besök, liksom för att visa att bönen var viktig i vårt hem. Ibland hoppade vi över bönen nästan som en bekräftelse på att maten som redan stod på bordet var en välsignad Guds gåva! Många frågor tål att ställas om bönen till bords. Kräver det mat på vårt eget bord försatt be bordsbön?Är det en välsignelsehandling som i ”Gode Gud välsigna maten, amen?” Ryms där även enbön för den hungrande och svältande världen, eller…”
Vill vi något med vår bön? Ska den förändra och förbättra? Är det främst hos den som ber som bönens effekt är som störst? Att läsa till bords har de troende gjort i århundraden. En gammal studentvän hälsade på äldre släktingar i Småland. När de skulle äta sa värdfolket till: ”här i huset läser vi till bords.” Det var fint att de sa till, tänkte han. Så vår vän böjde sitt huvud i bön. Men, ingenting hördes, det blev bara tyst. När han tittade upp satt släktingarna med varsin bok vid kaffekoppen.
Den bön som blivit vanlig när jag ber bordsbön är som följer ”vi prisar dig himmelske Fader som ger oss vänskapens gåva och som mättar oss av ditt himmelska överflöd redan här på jorden. Vi ber att du hos oss skall tända en hunger efter rättfärdighet, rättvisa och fred!”
Luthers bordsbön är kortare och ganska lakonisk: ”Alla ögon vänta till dig, Herre, och du giver dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt liv med vad behagligt är”. Bordsbönen lär oss att vända oss mot Gud, med tacksamhet eftersom ur Guds hand strömmar det som mättar allt liv med det som är behagligt…
Den demonstrativa bordsbönen har jag nästan bara träffat på hos amerikaner. De böjer sina huvuden och ber högt även på offentliga ställen som restauranger. Som om bönen behövs för att understryka och betona hur fromt och troende just detta sällskap är. Det känns inte särskilt sympatiskt när andras bön invaderar övriga gästers måltid eftersom det går att be på många olika sätt, med respekt för andras övertygelser och tro…
