Liturgin står aldrig för sig själv. Den är kopplad till det som hänt före och det som kommer efter. Misstag och felsteg och allt som står mellan oss och den Högste behöver kastas ljus över och rensas bort. Och tacksägelse för det som blivit Gud till ära verbaliseras i tacksägelse och lovsång. Efter mässan kommer tjänsten åt medmänniskan där kärleken som överflödat i liturgin uttrycks i diakoni och socialt engagemang. Utan dessa länkar blir liturgin haltande.