Tanken att regeringen skulle få extraordinära
maktbefogenheter satte några partier tack och lov stopp för. Red spärr emot.
Inga sådana beslut utan riksdagens godkännande. Det landsfaderliga höll på att
ramla in det auktoritära med ordergivning från högsta politiska nivå. Även om
verkliga kristider kräver ovanliga åtgärder finns det gränser som inte bör
passeras. Det folkliga inflytandet som riksdagen representerar kan då inte
passeras som en enkel vägbula - man sänker farten något, placerar sig rätt i
förhållande till hindret och kör ganska fort över...
I dagens Nerikes Allehanda skriver Lars Ströman klokt
om vikten av uppkäftiga folkrörelser och ett vitalt civilsamhälle. Artikeln kan
snart letas fram här. Nu
är även kyrkor och folkrörelser påverkade av viruseländet och där finnas också
tendenser att utfärda påbud utan att de passerat de vanliga kanalerna. Korta
beslutsvägar kan i nuläget upplevas som klokt och rationell. Men glöm då inte
att en rörelse där ledning och styrelser ignorerar dem som har stadgad makt att
besluta riskerar att förlora sin själ. Att tillfälligt vinna besluten men
långsiktigt förlora sin själ är ingen bra modell. Inte ens i Corona-tider.
