Nyss hemkommen från en kortare utrikes resa inser jag att särskilt de flyende från kriget i Syrien nu hindras att nå Sveriges gränser. Det får vara nog, säger somliga och tycker att gränserna ska stängas så att de drabbade inte kan komma hit. Andra säger att nu får det verkligen vara nog och hävdar att det är dags att det rika välfärdslandet Sverige faktiskt blir ett generöst och öppet samhälle som välkomnar dem som tvingats att lämna allt och fly för sina liv. Jag håller med dem som menar att vi vill, kan och har både råd och möjlighet att vara medmänskliga och solidariska!
Som ett led i eftertanken har jag gång på gång de senaste timmarna läst inledningen av Hebreerbrevets sista kapitel, det trettonde kapitlet, det som tar upp vikten av att hålla kärleken levande.
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.
